På tal om elefanter...

räknare
besöksräknare

Har haft många diskussioner om rymden. Pratat jättemycket om elefanterna vi såg idag och till slut, verkade han bli trött. Lille Malte vänder och vrider sig om. Det verkar som om det ömsom är för kallt, ömsom för varmt och han vill ha vatten och gått på toaletten. 
Äntligen, verkar han sova. Hör hur han tungt andas och jag ligger kvar en stund till för att vara på den säkra sidan. Rör mig sakta, sakta längre mot kanten av sängen. För att tillslut vara så nära kanten att jag nästan trillar ned. Då hör jag plötsligt, en klar stämma ljuda genom mörkret. Malte utbrister;
-Är Mister Bean höger eller vänsterhänt?
Eh, vad svarar man på det? "Sov, unge!" eller?
Jaha... jag säger att han säkert är högerhänt. Malte mumlar, liksom nästan i sömnen, att han tror att Mr Bean är både höger och vänsterhänt. För han sågar tydligen med båda händerna. Tillslut, somnade även jag till tror jag. Och frågan kvarstår: är han vänster eller högerhänt? Den där mister Bean?



Jag - tespilot!

räknare
besöksräknare







Vi har våra fel, vi 60-talister. Vi vill gärna vara lite för bra på allt. Vi vill både föda barn bra och göra karriär rätt. Allt det där som våra förfäder kämpade för att vi skulle kunna. Det är bara ett krux... vi vill hinna med allt.


Vi vill ha en avslappnad men välavlönad karriär.
Vara duktiga motionärer och bra festfixare


Vi vill inte vara som genarationerna före oss, som antingen varit väldigt familjefokuserade eller väldigt karriärfokuserade. Och det är klart att det är slitsamt för oss ibland. Och stressigt. Och svårt.


Fast ändå måste jag envist medge att det är bättre för oss ändå. Det är bättre att kunna välja om jag vill ha barn när jag är 40 eller 20. Eller som jag då, både och. 


Det är bättre att tjata sig fram till bättre jämställdhet. Det är bättre att kämpa för att få det som man vill ha det. Även om det betyder uppbrott, kris och förvirring ibland.


Carol Alt som 50- i Play Boy
Det har aldrig varit så många skådespelerskor som är stora efter 40 som idag. 


Inte heller så många fotomodeller. Till och med tidningen Play-boy hade den 49-åriga supermodellen Carol Alt på sitt omslag för en tid sedan.


Vi säger att vi lever i en tid som är svår för äldre. Jag håller inte med om det - jag tror att det är lättare att vara äldre än det nånsin har varit.


Ser det bara som ett exempel på när mina barn, som nu är vuxna (utom Malte då), när de är hemma. Deras kompisar brukar tycka att de har en supercool mamma. Det skriver jag inte som skryt, utan för att visa på att det faktiskt är okey för mig, att både leva ut genom min musik men samtidigt kunna vara en okey mor till mina barn.


Därför, vill jag hylla den generationen som är uppfinnarna till det liv vi lever nu.


Fast, det finns ett stort MEN här. Vi är bara testpiloter. För nu är frågan: Hur går vi vidare? Vad gör vi sedan, när vår bästa tid i livet är förbi?


Jag vågar faktiskt tänka tanken, vad jag ska göra när alla mina barn flyttat ut. När de inte fyller all min lediga tid och jobbet inte längre finns kvar. När jag blir gammal och pensionär.


Mina vänner, som är äldre än jag är de som blir mina förebilder. De verkar hålla sina vuxna ungar nära. Många av dem tar med sig barnen, när de ska på semestrar. De erbjuder sina hem när det krisar. De stannar kvar längre på sina jobb. Hittar nya yngre kompisar utan att känna sig gamla hela tiden. Och när barnbarnen sedan kommer, drar de in även dem.


Det ska jag också göra. Då, senare. Men nu ska jag försöka se till att vara mitt uppe i detta liv som är mitt. Just nu. Och DET är en konst i sig, bara det ju. Kan du lära mig det?

Jag i "Se o Hör" igen:)

räknare
besöksräknare

Efter artikeln i Aftonbladet, var det dags för tidningen "Se och Hör"  att göra ett reportage om "stalker-dramat".

Snabbt därefter hörde de av sig igen och ville göra ett hemma-hos-reportageOj, vad kul det var. Mycket trevliga reportrar och timmarna bara rusade iväg. Det fotograferades hej vilt. De bjöd på god tårta och vi bjöd på oss själva.

Naturligtvis presenterade vi vår kära Gunnel i växthuset och en annan nyfövarvade vän, som fick namnet "Billy the kid" som Malte tyckte lät bra. Jag tycker namnet "Ben the Rangler" var bättre. Bild på honom kommer senare... nu blev du lite nyfiken va? 
Gunnel får en klapp på kinden
Hemma-hos-reportaget om oss i "Se och Hör" kommer i numret efter påsk. Dagens eskapader till ända, firade vi med att äta Åkes blodpudding med rårrörda lingon. (Dagens kock var Micke... han har avvancerat från att kunna koka "nudlar med spa" till att steka blodpudding).



Kraaaam!

Kolla bara näshåren!

räknare
besöksräknare


Usch och fy, vad det känns tungt vissa dagar. Idag var en sån dag. Inte för att det var något särskilt. Bara varit en sådan dag, helt enkelt. 
Likadant var det med vädret. Snö, regn, sol, värme också lite snö igen. Jag hann inte med i alla skiftningar.


Var på kurs och hade klätt mig alldeles för kallt. Fick gå med halsduk och jacka tätt om mig. Väl inne i lokalen, verkade det vara något fel på fläktsystemet, där vart det jättevarmt och kvavt. Stolarna var hårda, så jag fick träsmak i baken. Också fick jag magont...


När Malte kom hem hade det inhandlats ett roligt papphus. Det var riktigt häftigt. Fanns en liten skrift i med info om huset. "Det viktorianska huset", från 1800-talet. Det lektes med innan det var dags för saga till kvällen.


Tur jag har barn att leka med. 
En rätt vanlig dag alltså. Inget att skryta med... men ändå. 


Ps. endel sagoböcker blir man ju även som vuxen rädd för. Huh, vilka hemska historier... 


Kolla bara på näshåren!
... bättre då att leka med det hopvikbara papphuset, från en svunnen tid.









Äggletarkalas med Vårskriet!!!

räknare
besöksräknare


Hejsan!
Idag har det varit en hektisk dag. Fast rolig, också. Det kom många små bekanta till vår påskäggsletarkalas. Vi lekte i timmar och vädret höll sig. Det var tur, för vi grillade korv och drack kaffet med tilltugg ute. Och vet ni... myggorna har anlänt till småland. Hmm... lite tidigt väl? Fast å andra sidan, ett vårtecken som så många andra. 


skattjakt
Tulpanernas gröna blad har lite blygt börjat titta upp. Dock har inte våra påskliljor blommat ut än. Det blev tipsrunda, med frågor som Malte jag hade skrivit. 


Vi sprang glatt från ställe till ställe och läste lapparna. Tillslut kom vi fram till ett träd, som vi alla, efter mitt kommenderande tryckte vårt öra emot. Oj, vad man kan få frågor från träd bara man lyssnar riktigt noga. Alla barnen berättade glatt vad just de hade hört trädet viska till dem.


Någon hade hört att trädet gärna ville ha ett namn. Vi döpte det snabbt. Förslagen var många, tillslut enades vi om namnet Ragnar. Det tyckte vi passade bra på ett äppelträd. Så nu får man väl hälsa på Ragnar när man råkar passera då. Jag själv hörde att trädet viskade att det nog låg en skatt gömd någonstans. 


Visst var det så! I bagageluckan på bilen låg alla de påskägg som barnen hade haft med sig. Alla fick ta var sitt, och lyckan var gjord.


Läser Alfons Åberg


Hos Gunnel... hon till vänster, hade en ledtråd
Det blev, som det brukar på kalas. Två grupper. En där föräldrarna roade sig så gott de kunde, medan barnen och jag glatt lekte lekar.


Vi provsitter mitt nya badkar. Micke tycker det är för litet och vill köpa ett annat. Jag försöker bevisa motsatsen med mina goa vänner Annelie och Anita.
Sedan gjorde vi vårskriet. Ni vet det som Ronja Rövardotter gjorde. Oj, så vi skrek. Så nu kommer nog våren på riktig, vill jag tro... hör själva. 


video





Från vårt paradis på jorlden till rymdens mystiska atmostfär

räknare
besöksräknare

Hej Hopp i Lingonskogen!
Här hemma har det varit fullt ös, må jag säga. Igår hade jag besök av de som jobbar på vår lilla fyrkantiga sak som vi i Sverige, och övriga länder också för den delen, verkar nyttja rätt mycket. Om ni mot all förmodan, inte skulle förstå vad jag menar med detta är det inte mycket mer jag kan säga. Det har inte kommit ut till allmänheten ännu och ska nog förbli en hemlis tills dess. Ni får ha tålamod till hösten. Så nog om det. 


En väldigt  hektiska  och intensiv dag, har jag haft iallafall. Fått nya trevliga vänner som jag fick hänga med.




Om ni missat senaste numret av tidningen "Se & Hör", tycker jag ni ska gå och köpa den. Där visar vi upp hur vi bor och bjöd läsarna på hur vi har det här hemma.


Just nu, sitter Malte och jag och kollar på planeterna i vårt solsystem. Då tycks det liv vi lever här nere på vår lilla jord, som rätt pluttigt. 


Vi åker genom universum... besöker, Neptunus, Saturnus den har tre ringar, Venus (som för övrig är min favoritplandet) och till sist kommer vårt skepp till Maltes favoritplanet, vilket är Uranus. För den är så blå och fin, tycker han.


Till rymdvisir använde vi ett halvt, genomskinligt påskägg. Folie blev rymddräkt



Så: "10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1... gooo"... nu är vi inte här på jorden längre, utan lång, långt bortom universums gränser.

Ett ta iallafall... tills maten är klar här hemma.