besöksräknare
 |
| Det gäller att leva och vara glad medan man kan! |
Fast å andra sidan, allt har väl en mening. Eftersom åkgräsklipparen har fått för sig att slut fungera och Micke tycker att den är för dyr att laga så är det väl bra då att vi inte kan (läs vågar) låta våra barn eller andras vara där just nu. Det kan hända att grenar faller ned i huvudet på dem och det är ju inte varit så värst bra.
Nu är det alltså slut på Ekdungens försök till att vara mjuk gräsmatta för jag tänker då inte gå med en handjagare och svettas med att klippa där. Det räcker gott och väl med de övriga 3000 kvm jag har att hålla efter och det gör man ju inte gärna typ med nagelsaxen. Det gick bra när Micke satt på gräsklipparen och päste.
Så, jag köpte vildängsfrön och jag slängde ut och det kan ju va fint det med. Kan fortfarande hänga upp min kära hängmatta ändå, så jag kan ligga där och njuta av mina kära gamla ekar innan de lägger av för gott. Om jag får en gren i huvet kan kvitta. Då dör jag ju lycklig i alla fall (skojjar såklart).
De är fem stycken som står där så stora och stolta. Ibland när jag ligger där i hängmattan och funderar på hur mycket de har varit med om egentligen. Tänk - sex HUNDRA år! Det är lång tid det. Det var både innan bil, elektricitet eller ens Gustav Vasa fanns!
Ja, det är vad jag går och tänker på när jag håller på att dona med lite blomster och annat i solen idag. Allt medan radion spelar:
"Alla vill till himlen men få vill ju dö", och det är så sant.
"Man vill äta kakan men ändå ha den kvar!, och så är det med mina kära gamla ekar också. Jag vill gärna ha dem kvar men inser också att de med har rätt att dö någon gång. Tur att det tar trehundra år, då kan jag lugnt låta dem stå och dö i frid. Med några små undantag då:
- studsmattan till barnen under ryker
- det blir fin blomsteräng
Ja, tänk bara vad mina ekar varit med om bara genom mitt lilla jordeliv och de små "frön" som jag satt till världen. Hoppas de fått sig ett och annat skratt;)
