Det finns en gräns!

räknare
besöksräknare

"Det är så mycket bättre i fantasin", sa han när vi satt i bilen på väg hem. I vanliga fall vet jag  att den får man inte leva i, fast när det gäller play-station får man det. 
Där ställs det inga speciella krav mer än att du måste hoppa och studsa i "rätt" ögonblick och där lever vi i fantasivärlden hur länge vi vill. Ända tills vi stänger av.
Tidigare idag steg Malte upp och började direkt städa sitt rum. 
När jag frågade varför, svarade han stolt:
"Jo, jag kom på att jag kan göra det i utbyte mot att vi köper en gubbe till teve-spelet!" 
"Ja, det gäller att börja förhandla i tid", tänkte jag. Se bara på "Ingvar Kamprad". Han började sälja blyertspennor som barn och han har det ju gått bra för. 
Sagt och gjort, vi gav oss iväg och köpte den där gubben. Den  var jätteful med bara ett öga men när det gäller detta får jag lita på honom.
Det visade sig dock att jag inte fattade någonting alls av hur man spelar detta fantastiska spel. "Min" gubbe bara stod där och "studsade" och det enda jag gjorde var att sinka ned Maltes.
Vi provade med att Micke skulle vara med men inte gick det bättre för det! 
Tillslut kom vi fram till att det var bättre Malte spelade själv och tar hit en kompis i morgon för att kunna spela två stycken.
Det finns en gräns för vad vi gamla "stoffiler" klarar av i fantasins värld.
Vi spelar teve-spel och lever lite i "fantasins värld".