Fasiken, vad svårt det är att somna ibland...

räknare
besöksräknare



Ilsket lyser de röda siffrorna i mörkret, de sticker i mina ögon.
Kan inte få mina ögon att blunda och vet varken ut eller in, vänder och vrider på mig.

"Fasiken, vad svårt det är att somna ibland...!"

Tro nu inte att jag är jättedeppig eller att det har hänt nå´t, för det har det inte.
Livet bara tjoffsar ihop sig ibland och då vet jag varken ut eller in.

"Är det någon människa på denna jorden som känner likadant? Någon gång?", tänker jag.

"Det skulle vara en liten tröst...".
Ibland ser jag att en del retar sig på alla de där katt-inläggen, maträtterna och leendena.
Allt det där lyckliga som folk lägger ut på sina bloggar, insta och fejjan.
"Klart man gör det!".
(Inte retar sig, utan lägger ut glada bilder. Vem vill visa att man gråter ibland?)

Oavsett hur man själv känner sig är det som att det fyller något sorts behov.
Andra ser och kanske kan man göra någon glad över sin leende katt, i alla fall.

Faktiskt är jag en väldigt glad liten tösabit från mörkaste småland.
Fast för den skull har jag väl för sjutton gubbar rätten att känna alla de där andra känslorna?

Ingen är "superwomen", fast efter att ha pratat med en av mina vänner som inte vart så glad idag, visade hon mig sången. Och vet du vad?
Den hjälpte!

"Jag ÄR en superwomen och jag klarar mig bra!"... tänker jag, innan mina ögon äntligen får för sig att somna.
I morgon är en ny dag och jag får ta itu med den då...

Natti dår´å