Fredagsmys

besöksräknare

Solen smeker min kind.

Känner doften av nyoljat trä.

Barnskratt i bakgrunden.

Fåglar som kvittrar och den ljumna vindens stilla brus.

Ibland behövs det inte mer.

Sockertoppen har talat.

besöksräknare

Tror jag håller på att bli vansinnig.
"Det är ju för böveln socker i allt!".
Instoppat i smyg.

"Du blir vad du äter!", säger reklamen ovanför brödlimporna i affären.
Jag tar den nyttigare varianten och känner mig duktig.

När jag kommer hem  läser jag på etiketten att det bara är "lägre sockerhalt".
"Vad är det för nyttigt med det?".
Och förresten... vad menar de med att "det är nyttigare"?
I jämförelse med... vad då? 

Nästa gång jag köper bröd ska jag minsann lusläsa vad det innehåller.
Fast då måste jag ta med mina läsglasögon, för det är jättesvårt  att se texten nu för tiden.
De har kanske skrivit pyttesmått för att folk inte ska kunna läsa vad det innehåller?
Har de gjort det medvetet, precis som när de stoppar in socker i smyg? 
Skojjar så klart, fast man kan ju undra ibland.
Hur som helst, snart blir vi nog sockersöta små sockerbitar hela bunten.
"Sockertoppen" har talat.

SD och FI...

besöksräknare

Jag gör nog som så många andra, letar och läser på nätet om de olika partierna...

Igår röstade vi, hoppas du gjorde det med?
I Småland blev det flest röster på SD och FI, vilket jag tyckte mig ana redan innan.
"Säger ingenting om det så har jag ingenting sagt!".

Hur som helst är det viktigt att man röstar över huvud taget.
Det kan vara svårt att veta vilket parti som ligger närmast hjärtat.
Alla politiker verkar ha gått "charmkurser" för att lära sig få över så många som möjligt.
Vilket inte alls är konstigt , det är så det fungerar.

Vad jag däremot nästan är "allergisk" mot, är det "gnäll"!.
Om du vill att världen ska förändras, gå då inte omkring och gnäll om det.
"Gör något i stället"!
Hellre det än att slösa bort ögonblicken här och nu på all möjligt sorts oro och gnäll.
Det är helt bortkastat.
Det behöver inte vara sådär "storlagna" saker, som att få in en ny lag eller nåt.
Det räcker med att du börjar våga säga hur du tycker vi ska ha det här i världen.
Det är lättare sagt än gjort, jag vet jag vet.
Fast bara att inse att det är bättre att göra något än att bara gå omkring och önska, hoppas och värst av allt gnälla, gör att du kommer vi kan komma fram till något.
Ett steg tillbaka och försöka ta ett "fast grepp" om din tillvaro är alltid en början.

Oj, så djup och analyserande jag blev idag då.
Är nog bara för att jag är en av de många som tycker det är svårt att veta hur jag skulle rösta.

Fast huvudsaken är att vi börjar våga göra något, inte bara gå omkring och gnälla.
Till exempel att gå och rösta.

Mors dag, om nu någon missat det.

besöksräknare

Fick mina liljekonvaljer. Det är tradition och de växer under en av ekarna på tomten.

I dag var det "mors dag", om någon nu missade det.
Alla mina barn kom för att fira och vi satt ute i solen.
Åt jordgubbar och småtjattrade, som vi brukar.

När det blir dags att gå säger de (nästan befallande) att jag bara måste komma och hälsa på.
Det är då mitt dåliga samvete kryper fram.
Fast jag vet att det är helt och hållet bara jag själv som tänker så. 
En sorts "självpåtagen skuld".
Jag menar, jag kan sitta där och för alltid jämra mig över hur illa jag burit mig åt i tusen år.
Känna mig skyldig ända till döddagar men 
- "inget blir bättre av det!".
Du kanske har lärt dig att du inte ska ge dig hän åt några som helst njutningar?
För om du gör det måste du samtidigt känna dig skyldig för det.
Fast jag vet att det går att öva bort.
Lära sig att njuta av det jag tycker om, utan skulkänslor.
Jag är faktiskt kapabel att göra allt 
- "så länge det inte skadar någon annan!".
Lev - njut - och älska, för allt vad du är värd.

... som att leva i staden du hatar men ändå aldrig flytta därifrån...

besöksräknare

                     
Hur gör du för att få saker gjorda? Är du en av dem som skuter upp allt till sista minuten? En som bara gör det utan att tänka efter så mycket, eller är du en som måste ha "mental förberedelse" i timmar innan du väl kommer till skott? Eller kanske du inte gör det alls?

Rolig min, jag vet. Lite konfunderad är jag nog när det gäller att  försöka
"hålla jämna steg med gårdaden", det är jag.

"Kan du konsten att hålla jämna steg med gårdagen?".
Vad betyder det egentligen?
Det är nog menat på något positivt sätt, fast det ser inte jag.
I min tolkning blir det helt enkelt att "undvika dagen!".

För såhär tycker jag det fungerar:
Du vet att det finns vissa saker du vill göra.
Inte för att andra har bestämt det utan för att du helt enkelt vill det själv,du har gjort ett val.
Hur som helst, många av de där sakerna blir dock aldrig gjorda.
Trots att du gång på gång säger åt dig själv att du ska göra dem.
Varför?
Ponera att du är en person som hela tiden säger att du i framtiden  ska börja leva på ett annat sätt (banta, sluta röka eller vad det nu än må handla om).
Det är bara ett krux: 
Den där dagen kommer ju aldrig!
"Hur i hela fridens namn ska man komma till skott?".
Hur gör folk???

Vet du vad jag tror? 
Jo, att det helt enkelt handlar om att jag vet att jag måste göra det, men i själva verket är jag rädd för att jag inte kommer att göra det bra (eller ens klara det alls?). 
Då säger jag till mig själv (omedvetet såklart) att jag ska göra det i framtiden.
På det sättet behöver jag inte medge för mig själv att jag inte kommer att göra det.
"Lite som att leva i staden du hatar men ändå aldrig flytta därifrån!".

Hur gör du?

Jag har bara regn hos mig...

besöksräknare

"Det är bara regn hos mig.
Måste ha retat gudarna, måste gjort nå´t fel.
För jag har bara, regn hos mig"
Fast jag ska inte klaga, det går att vara lycklig ändå.
Det är jag, ibland.
Oftast i små korta stunder.
När det åskade hos oss idag, satte sig Malte, en liten kompis och jag under trappan.
Det kändes säkrast där.
Då kom det över mig att allra lyckligast faktiskt är när jag får vara med mina barn.
Istället för att lyssna på mullret och när vi tröttnat på att räkna "1000, 2000", spelade jag.
Barnen sjöng och även om det inte var så vackert, glömde vi i alla fall bort att vara rädda.

Spände ögonen i mig.

besöksräknare

"Kärt barn har många namn, sägs det."
I så fall måste jag vara väldigt älskad.
För visst har jag de vanliga smeknamnen på Pernilla, som Nilla och Pillan.
Oftast är det bara när någon är arg på mig som hela mitt namn uttalas, då på ett inte så gemytligt sätt som du kanske förstår.
Fast på senare tid har jag fått ett "nytt" namn av familjen.
Det började redan när mina barn var små, sen har det där namnet bara hängt kvar.
Det är inte ett så värst trevligt namn och jag föredrar när de säger Pernilla framför detta.
För så fort detta "nya" sägs, ser den som talar ut som om han/hon svalt en citron.
Minst!
De spänner sina ögon i mig.
De annars så runda och glada, nu bara som två smala streck.
Samtidigt säger de argsint, som om de anklagade mig och ingen annan:
"NÅGON har städat undan min tidning!".
Ja denne "någon", det är jag det.

Skrek så jag tror hela byn hörde

besöksräknare

"Det gör ont i precis hela kroppen!"
Första varma sommardagen var idag och jag har legat i mitt stenparti mest hela tiden.
Malte hade den "goda smaken" att vara förkyld, vilket gjorde att jag var ledig.
Det var slitsamt, må jag säga.
Oj, så mycket min arma kropp har fått jobba på.
"Känns som om jag sprungit ett helt maraton - minst!".
Fötterna känns blytunga och varenda muskel jag trodde jag inte, hade gör sig påmind.
Fast nu efter en svalkande dusch (vilket inte var så lätt må jag säga för den andra hälften här i hushållet körde med högtryckstvätten, så min duschstråle såg ut som en tunn, tunn liten ränna).
Det gjorde inget för nu när jag sitter här med fötterna högt och är nyduschad, är det ok ändå.
En välförtjänt öl hittade jag i kylen och jag som vanligtvis inte ens gillar öl, tycker nu det smakar.
Tror  nog jag somnar ovaggandes inatt och hoppas på en lika fin dag i morgon.
För då ska resten av stenpartiet bli fint och växthuset färdigskurat.
Ps. en orm höll på att bita mig idag. Skrek så jag tror hela byn hörde;)

Känner mig plötsligt så skamsen...

besöksräknare

Maltes visar hur de olika känslorna "ser ut!"

"Åh, där är ju den... och den!", tjoar han förtjust. 
Verkar som om Malte letat efter varenda grej som jag städar fram från förrådet.
Vi var hemma och vabbade, därför blev detta gjort.
"Du har inte har frågat efter den på ett år, då är det väl okey att vi säljer den?", svarade jag.
Han tittar på mig uppifrån och ned, liksom som om han synade mig.
"Säljer den?", frågade han och såg ut som om jag skulle vara helt ur vettet.
"Varför i hela fridens namn ska vi sälja den? Tänk om jag plötsligt vill ha den då?!"
Tror knappast han skulle vakna en morgon och plötsligt vilja ha den där gamla saken.
"Det är ju en bebis-skallra!", försöker jag förklara.
"Du är ju stora killen nu!" fortsätter jag fast den kommentaren verkar inte bita alls.
Efter en stund hör jag honom mumla:
"Har väl ingen betydelse heller".
Plötsligt får jag dåligt samvete för han låter så skamsen.
För det har det ju faktiskt inte, saker kan symbolisera så mycket för oss.
Grejer som annars inte betytt någonting kan plötsligt väcka minnen till liv.
När jag ska pussa honom i sömnen till kvällen känner jag något hårt under kudden.
Det är hans skallra. 
Hans lilla pojkhand håller så hårt om den och jag inser att det är inte bara är jag som tycker att tiden går för fort.
Vi har nog alla har nog lite svårt att hänga med ibland.

Liten och trasig... men bra ändå!

besöksräknare

Äntligen kom solen!
Jag kan gå ut och börja laga allt som regnat sönder.
Det känns härligt!
Kan också skita i det här som kallas för "teknikens under".
Är så TRÖTT på det, funkar ju aldrig som det ska känns det som.
Fast nu ska jag inte klaga, för nu är solen här.
Känner mig bara lite som"Stisch", (vet inte hur det stavas), sa: 
"Jag är liten och trasig... men bra ändå!".

Jag var ett "curlat", bortskämt barn!

besöksräknare

Undra vad dagens barn kommer att säga vi gjorde "fel"? 

"Jag - ett "curlat" och bortskämt barn!".
Även om nu uttrycken är nya så har det nog alltid funnits sådana i alla tider, mer eller mindre.
Visst har det mycket att göra med vilket årtionde du varit barn.
70-talisterna kunde såklart inte vara lika bortskämda pengamässigt som 80-talisterna.
Jag hade inte lika nya märkesjeans som  andra i min klass men var mer bortskämd genom att jag inte behövde hjälpa till hemma så mycket.

Var har det gjort med mig som vuxen då?
Ja, väldigt kort och koncist kan jag säga att det har tagit lång tid för mig att "växa upp".
Det var lite som en smärre "chock" när jag väl började jobba i sen ålder.
Än idag (tro´t eller ej), kan jag känna att jag liksom nästan ska bli "ertappad". 
Som om jag bara går omkring och "leker" vuxen.
Vet att det låter löjligt fast jag har inget bättre sätt att förklara det på.

Nu låter jag som om jag vore nån odräglig bortskämd människa som inte har vett att inse sina egna drag av personlighet.
Det är jag inte!
Tror jag är en rätt sympatisk människa (tycker jag i allafall, vad andra tycker får stå för dem).

Menar inte heller att du ska låta bli att ge dina barn uppbackning och uppskattning, för att det skulle kunna "skada" dem senare i livet.

Nej, att vara bortskämd kan du vara på så många olika sätt!
Att få mycket kärlek och omtanke, kallar inte jag för att vara bortskämd. 

Vi har  många konstellationer av hur våra familjer ser ut nuförtiden.
Det ligger mycket "skuld" hos många föräldrar, tror jag.
För att det inte "blev som det var tänkt" (skilsmässa och annat). 
Där tror jag det kan vara farligt om du skämmer bort barnen, genom att de får vad de pekar på.
Eller som i vissa extrema fall, där barnen styr hela familjen.

Undra vad våra barn kommer säga att vi gjorde för "fel"?
Ett ultimatum jag försöker leva efter är att alla har gjort vad som ansågs vara bra just då.

Vad tror du?

Manic Monday

besöksräknare

"Tell me why I don´t like mondays!", sjunger Bob Geldof.
Ryktet säger att den gjordes efter att en pojke skjutit ner sina kompisar på en skola?
Vet inte hur sant det är men för många andra betyder låten något helt annat.
Idag är det bara en av de där tråkiga, "galna" måndagarna vi måste ta oss igenom.
Ibland vill jag bara byta bort min personlighet och bli någon helt annan.
Inte för att jag tror att andra går omkring och är lyckliga hela tiden.
Inser att det så klart inte är så, fast vi är olika bra på att hantera såna här dagar.
"När jag "faller", så gör jag det hårt".
Långt ned och dunsar så det faktiskt nästan kan göra fysiskt ont.
Det jag då vill är att någon slänger ned ett tillräckligt långt "rep", så jag kan dra mig upp.
Även om det är någon annan i andra änden, får jag dra tyngsta bördan själv.
Huvudsaken är att du inte hänger upp hela ditt liv på någon annan.
Det är bara det att jag blir så innerligt trött på att gå på de där groparna.
Fast det tillhör livet, hur tråkigt den än kan låta.
Trots det fortsätter jag att lyssna på sentimentala låtar som får mig att känna att det är ok ändå.
The Bangles sjunger för mig:
"It´s just another Manic Monday".

Bara en av de där regniga, tråkiga måndagarna...

Vad skulle jag säga? Inte bra lära barnen göra fel, det är det ju inte...

besöksräknare

Man kan ju alltid "kompensera" med att vara lite snäll mot ankorna sen. Känns lite bättre så;) 

Malte och jag var hos tandläkaren idag.
Egentligen var det han som var det men jag fick äran att följa med och hålla handen.
Inga hål och mamma kunde pusta ut.

Efteråt fick vi kolla i en stor "kanin" om det fanns något han ville ha, nu när han varit så duktig.
Han hittade en ödla.
Jag hittade nån sorts "mumie" i tyg som var mycket sötare än ödlan.
Försökte få honom att välja den.
Han valde ödlan i allafall.
Trots det hänger nu "mumien" i mina nycklar och jag känner mig lite som en "tjuv".
Tänk va, stjäla från de små barnen!

Jag kommer att drömma mardrömmar om att tandläkaren kommer och tvingar mig erkänna!

Malte begrundade noga sin lilla ödla i bilen på väg hem.
Jag bara väntade på att få min "dom" när han skulle fråga om verkligen mammorna också skulle ta från "kaninen".
"Vad skulle jag säga? Inte bra att lära barnen göra fel!".

Så kom frågan jag sett han suttit och funderat på: 
"Har alla ödlor gåshud, precis som fåglarna?".
Tänk vilka smådetaljer de ser, de små barnen.
Mamman kunde pusta ut ännu en gång denna dag ;) 

Okey - upp till bevis nu!

besöksräknare

Nästan natt och jag är pigg som en "mört". Det är DÅ jag har min kreativitet på topp.

"Upp till bevis nu, är du en A eller B-typ?"
Jo, för det finns faktiskt sådana i vetenskapliga termer.
"A-typen" är den som har förmånen att styra hela världen. 
Alla vi andra får bara snällt hänga på.
Det är sant!
Den första typen är nämligen alla de som är morgonpigga, den andra tvärtom såklart.
Jag skäms inte det minsta över att jag råkar tillhöra den senare.
Kan sova precis var som helst mitt på dagen, vet ju att jag kan göra allt det där som måste göras senare.
"Jag undrar bara hur det kommit sig att A-människorna ska få bestämma ALLT?"
Är de så många fler än oss kvällströtta eller varför?
Hur jag än grubblar på det, finns jag inget svar.
Varför kan vi inte kompromissa då, som vi annars är så noga med att göra här i Sverige?
De som är morgonpigga kunde  ta alla fm-passen och vi andra kunde få komma lite senare.
Både arbetsgivarna och arbetstagaren som vinna på det.
En "vinn-vinn situation" alltså.
Kan tänka mig att jag inte är den första som funderat över dessa saker.
... särskilt när klockskrället ringer i ottan och jag LÄTT hade kunna sova typ 12 timmar till.

Första doppet!

besöksräknare

"Sommar, sommar och sol. Havet och vinden och doft av Kaprifol..."

"Fortare, fortare!", skrek han förtjust och log med hela ansiktet.
När mina två äldsta barn (Ph och Felix) var små "bodde" vi ute på sjön hela somrarna.
När barnens pappa jobbade var det bara vi tre i motorbåten med ruff och kök.
Då kunde jag också njuta av farten, vinden i mitt hår och doften av sommar.
Nu kan jag bara de två sistnämnda,det där med farten har liksom försvunnit nånstans på vägen.
Fast vattenvanan har jag, trots det kommer jag på mig själv att "skaka knän" när vi åker ute på havet, det guppar ju något så hiskeligt!

Dagen till ära ville Malte och kompisen göra lite egna äventyr ute på havet.
Det fick bli ekan, fast efter ett tag insåg de att det inte går så fort med den.
Det går liksom inte att komma upp i någon nämnvärd fart, hur fort man än vevar på.

En rofylld liten tur med kompisen ute på havet kan vara skönt...

Så det fick bli den lilla motorbåten.

Oj, så fort de åkte.

Runt, runt gick det.

... fast oj så mycket bättre om det rör lite på sig. "Fortare, fortare!"

När de så kom i land kanske det inte var så konstigt att en av pojkarna trillade i vattnet!

Du vet själv när du snurrat tillräckligt fort så är du vinglig även efter du slutat.

Det var vad som hände.

"Plums!", sa det och Malte "dök" under.

Hoppsan sa. Bryggan tog visst slut där!

Efter det ofrivilliga badet var det skönt att sitta i vårsolen och filosofera.

Jag frågade honom om han inte blev rädd?

Malte:

"Nä, bara innan jag slog i vattnet. Sen var det så vackert med solstrålarna som sken genom ytan".

Ja... undra om jag skulle tagit det lika bra jag.

Jag menar, att bada den 28 februari - huuu vad kallt!

Bästa sättet att torka är i solen. Åh, så sköönt.

En natt! Det räckte... fast man får inte skämma bort dem.

besöksräknare

I ett "solhav" av Solrosor inte långt från där vi bor.

Jag var borta en natt. Tydligen räckte det!
Jag fick ett olustigt bemötande när jag kom hem.
De döende blommorna jag så omsorgsfullt planterade ut igår, slokade!
Utom de i "Sandlåde-landet", de måtte haft nå´n sorts änglavakt eller nåt.
De står ju för böveln mitt på gräsmattan, medan de som frös var vid husknuten.
"Jaja, lite spill får man väl räkna med så här års", sa jag till Malte.
Det är ju faktiskt bara den 2:dra Maj än. 
Den vise damen i kön jämte oss hörde min diskussion med Malte när vi var i blomsteraffären.
Hon undrade lite försynt om vi verkligen vågade plantera ut dem än?
Jaa, tänkte vi. Det är väl inte så farligt.
"Man får inte skämma bort dem för mycket. Lite får de tåla!"

Tänkte vi ja!
Jag i bilen på väg hem:
"Det verkar som att världen inte är till för såna som jag!". 
Malte svarar förnuftigt:
"Om man inte gör några misstag, kommer du aldrig att lära dig nå´t heller. Har ju du sagt !"
"Jovisst är det så", tänkte jag.
Hörde riktigt min egna röst som desperat försöker trösta en ledsen Malte, när hela han "Hogwards-slott" i lego har rasat.
Oftast på grund av den där "dumma" dammsugaren... eller väldigt ofta, om jag ska vara ärlig. Fast det är jag inte;)
"Rom byggdes inte på en dag", sa jag till Malte när vi körde hem.
Han tittade konstigt på mig.
Förstod att han inte fattade ett "jota" om vad Rom hade med vare sig min trädgård eller hans "Hogwards-slott" att göra?
Fast vi pratade inte mer om det. 
Nu ser vi fram emot att få plantera dessa blommor.
"Det är bara på att igen!", som min gamle farmor sa.