Turbulens i Farmen och kopuss i hagen...


På Farmen har vi ett utedass med tre hål. Det måste vi själva tömma och det är ingen angenäm sak men nödvändig. Om vi inte tömmer blir tunnorna överfulla och vi måste balansera dem på vår skrangliga skottkärra över gården för att de inte ska välta. Det är det som Lina menar när hon i tv pratar om "mjukglass-effekten". Det är Storbonden som delar ut vem som får "äran" att göra det varje gång. Det blåser upp rejält mellan Lina och Gunvor när Lina säger att de båda ska tömma tunnorna, eftersom Gunvor har en bacillskräck som inte är av denna värld. 

Denna veckan känns allt lite turbulensartat. Det är något som har hänt denna veckan och vet jag faktiskt inte riktigt vad? Kanske är det matbrist och hemlängtan? Det går upp för oss alla att det inte enbart är en dans på rosor att vara på Farmen, utan hårt slit samt konflikter till höger och vänster. Dessutom att vi är väldigt olika personligheter som ska samsas under ett och samma tak. Tja... vi börjar nog så smått förstå på riktigt vad vi gett oss in i. En del tar det bättre och en del sämre... precis som i det verkliga livet utanför Farmen.
Emoji wink
Det är för övrigt väldigt skönt att stänga in sig på dasset tycker jag. Där finns en massa gamla tidningar från tidigt 1900-tal som jag kan bläddra i. Vi har alla fått ett litet minneskort som vi kan sätta in i den lilla video-kameran som finns därinne utifall det är något vi vill berätta i "hemlighet". 

Det finns en liten glugg till fönstrer inne på dasset med en sliten liten virkad gardin som fladdrar i vinden. Med endast min fotogenlampa som ger ett behagligt sken kan jag sitta där och njuta av att få lite egen tid. Det är enda gången jag kan vara ensam och det känns skönt. Vi är annars inpå varandra mest hela dagarna så de små stunderna jag har på dasset är varmt välkommen.

Vi har fått ha kosläpp för våra kossor. Nu ska de äntligen få sova ute om nätterna också, det gör att både kossorna får det bättre men också vi. Allt bajs som de annars har legat och gojsat in sig i slipper vi mer eller mindre hädanefter. Och jag tänker att det är så roligt att se att det finns några varelser som är glada just nu här på Farmen, när inte vi människor är det. Pussar glatt på Gullan (som heter samma som min gamla farmor) och känner att glädjen smittar av sig. Det känns lite som hemma för någon sekund, där jag också har kossor precis utanför köksfönstret (bor ju mitt i en kohage).
Det är något som har hänt och jag vet inte riktigt varför?
Lina deklarerar att hon och Gunvor ska tömma dasstunnorna, vilket inte faller i god jord.
Sara-Mari blir vald till förste-kämpe och funderar på vem hon ska utmana...

En liten kopuss på Farmen.
Kopuss hemma i hagen där jag bor.

Farmen Pernilla - Det är viktigt att skilja på sak och person


Igår grät jag i tv-rutan för första gången. Det prövar verkligen ens tålamod, uthållighet och självbehärskning att medverka i sådana äventyr som Farmen är. Många gånger grät jag mig själv till sömns, varför berättar jag om senare...

Lite kul är det dock hur media lägger upp stoff som detta. Expressen skriver att jag "bröt ihop" under sändning. Tja... det kan jag väl säga att det är en sanning med modifikation. Visst var jag jätteledsen men att jag skulle ha brutit ihop är nog lite att ta i. Däremot kan jag hålla med om att det var jättesvårt att stå ut många gånger och ja, jag fick en del stöd av produktionsledningen när det kändes som värst men också av mina Farmar-kompisar. Vi håller ihop och stöttar varandra, samtidigt som det nu börjar bli grupperingar och konflikterna hägrar överallt.

Jag tyckte det var svårt att behöva välja sida bland de grupperingar som uppstått nu på Farmen. En del tycker att jag är feg som inte går in i konflikt men från min sida handlar det om ett strategiskt val i nuläget. Jag kan tycka mycket bra om en deltagare även om jag inte sympatiserar med dennes åsikt. Det är viktigt att skilja på sak och person. Hur långt detta förhållningssätt tar mig i tävlingen blir spännande att se.

Kram n

                              
Paolo Roberto visar sina farmare hur man gör världens godaste pizza.
                                                 

Längtar hem men känner mig inte färdig på Farmen...


En kväll är det stjärnklart ute. Jag har precis tänt min lilla fotogenlampa. Det är viktigt att hålla den högt ovanför huvudet, annars ser jag ingenting. Om jag håller den för lågt, skiner ljuset rakt in i mina ögon och jag blir bländad. Nu lyser den upp den lilla stigen som går till filmteamet. Där är det enda stället jag kan säga exakt hur jag känner och tänker. Vi är nästan tvungna att hålla inne med en hel del tankar om varandra och tassar liksom på tå, många gånger. Det går bara inte att säga rakt ut vad vi känner till alla, då hade det blivit totalt ohållbart för oss här. Det hjälper inte ens att vi nu känner varandra så väl att vi ofta kan gissa oss till hur vi kommer att reagera i den ena eller andra situationen. 

Efter krönet och den lilla backen upp genom skogen kan jag höra de välkända rösterna skratta inifrån den upplysta stugan. Jag öppnar dörren och möts av de alltid så vänliga orden:
”Nämen hej Pernilla. Välkommen! Du kan sitta där!”. Själva intervjun i sig tycker jag är rätt trevlig, den fungerar lite som en bikt-stol. Där kan jag säga allt det som jag kanske inte annars vill säga. 

Med endast en liten lampett som ledljus, går jag de hundra meter det är från teamet. Inga andra ljus finns på vägen, det är kolsvart i hela skogen. Himlen är kolsvart och jag kan se tusen miljoner stjärnor. Varje kväll innan jag ska sova, går jag ut för att titta på dem och på månen. Jag säger tyst till mig själv:
”Det är precis samma måne, samma stjärnor som Micke och mina älskade barn tittar på!”.
Ofta gråter jag för att jag längtar hem om natten.

Farmen-Pernillas videoblogg 4

Se videobloggen: https://www.facebook.com/pernilla.wallette/?fref=ts

Då var vi inne i i tredje veckan på Farmen och fortfarande upplever jag det som jobbigt. Dels för att hungern skriker i min mage men också för att konflikterna hopar sig allt mer. Överallt verkar folk tycka och tänka om allt och inget. Fast det är ju så blir när man lever under de här premisserna?

Ewonne verkar äntligen ha vaknat upp ur sin dvala och har bestämt sig för att hjälpa till mer med arbetet på gården. Hon får i uppdrag att göra osten...

Grannfejden nummer två är avklarad och vi valde Sofie som skulle få följa med oss till Farmen. Om vi gjorde "rätt" val eller inte? Det återstår att se, jag berättar inget än. 

Lina blev ju Storbonde denna vecka, kanske lite otippat? Kanske det är som Gunvor säger i tv-rutan:
"Hon vill slakta alla tjejer!". Eller är det som Robin antyder:
"Det är bra att det blev en tjej till som kom till gården, då får de slå ut varandra!".

Ja, vi flickor brukar ju ha lite svårt att dra jämt när vi måste leva i grupp. Eller vad tror ni? Har killarna lättare att samarbeta än tjejer? 

Kram n

Morgan mot Pernilla i dragkamp!


Kvällen kryper på och snart är det dags för ytterligare ett avsnitt av Farmen.
Idag hade jag celebert besök av självaste Morgan. Han är den snällaste och goaste nallebjörn som finns tror jag. Hade inte förberett mig på att han skulle komma så det fanns bara två ynka små kakor jag kunde bjuda på, haha. 
Men "Den som väntar på något gott väntar ej för länge". Nästa gång lovar jag att du ska få lite mat också. 
Jag fick nu chansen att visa hur stark jag är genom att jag utmanade honom i dragkamp här hemma men han var starkare. Han föreslog att jag skulle öva genom att dra lite sten. "Den som kan förflytta berg"... det är nog Morgan det, för hualigen vad stark den mannen är!

Morgan var, tro det eller ej faktiskt lite starkare än mig ;) 

Hade bara två små ynka kakor att bjuda mitt besök på.
Världens tryggaste famn. Tur jag hade honom att luta mig emot på Farmen.

"Farmen - det Sociala Experimentet" del 2

Vi är en samling olika personligheter på Farmen, vad tråkigt om vi alla vore lika.

Man lär sig på sina misstag... eller?
Utdrag ur min bok som jag skriver på:

Vi alla deltagare kommer från olika delar av Sverige och är i olika åldrar, vilket gör att vi har olika erfarenheter här i livet. Det gör också att konflikterna börjar hägra redan första dagen. Inte så att vi känner att vi vill skjuta ihjäl varandra men vi hamnar i heta diskussioner.
Vi börjar nu förstå att vi alla ser på saker olika och ibland blir det enda sättet att lösa en konflikt att låta tiden ha sin gång.

”Man kan inte förrän man kan det och det gör ingenting!”, säger jag en dag och de andra börjar skratta åt den lite banala meningen. Det är dock ack så sant. Jag är av den åsikten att det viktiga är att försöka göra så att vi alla är glada här på gården. Även om det kan uppfattas som lite barnsligt, tror jag faktiskt att det är nyckeln till att gå långt i tävlingen.

Om folk tycker om mig, ser de mig inte som ett hot, tänker jag. Därför bestämmer jag mig för att försöka hålla mig lite i bakgrunden och iaktta mina medtävlande kompisar så här i början och det verkar fungera.

Nu är vi ständigt på gång och vi måste tvinga oss själva att göra uppdragen snabbare än vad som är bra för oss själva och det märks. Den ständiga hungern gör sig också påmind och vår irritation börjar komma snabbare och snabbare.

”Om vi gör våra uppdrag i vårt eget tempo så blir det inte bara roligare, utan vi lär oss bättre också om livet här på gården!”, säger jag en dag till de andra. Om jag under tävlingens gång kommer att få bli storbonde så tänker jag tillföra det tänket, funderar jag stilla då jag ser hur alla stressar vidare med uppdragen. Jag tänker i alla fall inte köra slut på min ork, utan spara den till svårare tider.

”Man kan inte förrän man kan det!”.


"Farmen 2016, det Sociala Experimentet"

"Tänk om det finns knäppisar där? Då är det väl bara att stå ut!"
Genom den snåriga skogen gick vi.
Den tunga säcken kändes bara tyngre och tyngre ju längre vi gick.
Äntligen på väg in till Farmen.
Utdrag ur boken som jag skriver just nu "Farmen 2016, det Sociala Experimentet":

Det slår mig att jag är helt utlämnad till min nya familj, till de människorna som nu tågar in till Farmen. 16 okända personer som alla säkerligen har både sina för och nackdelar.
Fast inte bara inför dem, jag är även utlämnad inför alla som senare kommer att titta på programmet på tv. Alla ska komma att bedöma min insats och mitt utseende men även mitt sätt att vara i denna stundande tävling.

Nu blir jag tvungen visa mitt osminkade jag och det finns ingenting i världen jag kan göra åt saken. Detta i en miljö som jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig. Endast med de kläder jag har på kroppen och i min tunga säck på ryggen ska jag genomleva en hård och tuff tid framöver.

Jag är på väg in i tävlingen med ett antal kameror hack i häl som ska bevittna och sedan göra sin egen tolkning av det hela. Det enda jag kan tänka just nu är:
”Huh, vad har jag gett mig in i?”.

Nu finns inte längre någon väg tillbaka. Nu är det inget annat att göra än att bara gilla läget.
Det som tar upp min tankeverksamhet just nu är de människor som jag ska tillbringa min närmsta tid med inne på Farmen. Det gör mig lite nervös och rädd.

”Vad är det för människor jag ska leva med?”, säger jag i den allra första synk som jag har.
”Hur är de? Snälla, konstiga? Dumma?”., frågar jag mig själv. Det är sådana tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag sneglar på deltagarna som går bredvid mig i den snåriga skogenVi är äntligen är på väg in till Farmen.

Farmen 2016 - videoblogg 2

Nyfiken på vad som hände på Farmen till och med dag 5?

Hej igen! Nu har vi kommit till dag fem på Farmen och konflikterna hägrar redan på gården. Ewonne retar sig många på men även Ali, som verkar vilja gå och sova mer än att jobba som oss övriga deltagare. 

Robins val av förste-kämpe blir något av en chock för oss andra farmare, då vi mer eller mindre faktiskt räknar med att det ska bli Ewonne som ska bli vald. Jag vill inte att Ali ska riskera att åka hem eftersom han och jag klickar riktigt bra men spelets regler är något vi måste förhålla oss till hela tiden. Om Robin väljer taktiskt eller för gruppens bästa, det får du själv försöka utröna ;)

Annars så kan jag säga att det är superjobbigt just nu med allt regn som öser ned. Vår hungerkänsla börjar ge sig till känna och detta gör att vår ork tar slut fort och konflikterna var mycket värre i verkligheten än vad som visas på tv.

Kram Nilla

Farmen - Pernilla yrvaken på Radio P4


Lyssna på radiointervjun:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=6344026&utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

Idag blev jag intervjuad i radio P4. Superkul! Det var ganska tidigt på morgonen så jag ser ut som om jag nyss stigit upp ur sängen på bilden. ;)

Kul var det att få dela med mig till lyssnarna om hur det kan gå till på Farmen. Passade på att berätta att det finns lite av en "naken-chock" även i år. Kanske en ny "Naken-Janne", vem vet. Den som fortsätter titta får se.

Vi tog även upp lite om att det finns både för och nack-delar med att vara med i dokusåpor, eftersom det faktiskt är den andra jag är med i. Har tidigare varit med i såpan om Böda Camping. Vi pratade även om att det finns mycket näthat men "peppar-peppar", så har jag än så länge mest fått positiv respons på min medverkan. Även om jag redan nu bestämt mig för att inte ta åt mig om det skrivs något elakt så måste jag nog ändå medge att det gör lite ont att läsa. Därför är jag överlycklig nu över alla härliga ord ni därute överöser mig med. TACK. Fortsätt gärna med det ;)

Kram Nilla


Om att leva isolerad med okända människor..

Här kommer en länk till min videoblogg del 1


Äntligen har det dragit igång! Premiärstarten hade 843 000 tittare, och stod då i konkurrens med "Så ska det låta"! Det var inte dåligt det. Här på min videoblogg kommer jag att bjuda på smaskiga detaljer som inte alltid visas i programmet. Det blir förklaringar om hur konflikterna utspelade sig men också en hel del skratt. Ja, kort och gott allt. Till och med saker som hände utanför kamerornas granskande öga ;) 
Lovar att du kommer att tycka det är roligt att se, så  häng gärna med mig.

Här är min profilbild med förklaring om vem jag är på TV4:s sida:

Farmen 2016


Äntligen kan jag gå ut till er alla med min hemlighet.
 
"Jag är med i Farmen 2016!!!" 



Det är knappt att jag tror det är sant själv, fast det är det!
Gissa om det har varit svårt att hålla tyst om ?

Jo, jätte faktiskt men nu är det alltså officiellt äntligen.

Detta har varit ett äventyr i mitt liv som det är svårt att slå.
Det har varit jättetufft många gånger men lika mycket skratt som tårar har det blivit.

Jag är sjukt nervös inför säsongsstarten nu på söndag. 

Nu får ni alla mina vänner i uppdrag att följa med mig i detta äventyr på TV4. 

Kraaam på er alla 
Smiley smile
https://www.facebook.com/Farmentv4/photos/pb.288947554502673.-2207520000.1452077738./1016169878447100/?type=3&theater

Gott nytt...


Så var det dags för ett nytt år.
Igen...
Oj, vad fort tiden går.
Just detta året kommer med nya spännande händelser att se fram emot. 
Håll ögonen öppna för snart kommer det att hända roliga saker!
Take care, därute i etern så länge :) 

kram n