... så jag blir tyst då...

besöksräknare

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst".

Ratad men också älskad. 

Har träffat på båda, säkert du med?
Försöker ibland säga hur det kan vara, fast gör mig inte förstådd.
Så jag blir tyst då...
Är den jag är, fast visar dig inte alltid vad!
Vill inte vara den som "skyller" på något.
Inte försöka förklara varför.. 
Så jag blir tyst då...
Om du visade mig att jag är "värd" nå´t, även när jag är lessen skulle jag bli glad. 
Fast kanske orkar jag fortfarande inte prata.
Så jag blir tyst...

Ända tills du visade mig! 
Sakta började jag lyssna.
Ovant  började jag prata.
Bara för att du lyssnade. 
"Det gjorde hela skillnaden". 

Ibland behöver vi en vän att hålla handen med.

(Ps... tro nu inte jag är deppig el nå´t... ville bara beskriva hur det kan vara när du är lessen och beter dig som "värst". Det är då du behöver tröst som mest. Eller hur?)

Valet är ditt...

besöksräknare

Det är lätt att gå vilse i skogen.

"Vill vara som "alla andra"... vad det nu än är?"
Ofta vill vi det men förblir oss själva ändå.
Fast med tiden förändras vi, oavsett vi vill eller inte.
Vi är inte så olika som vi tror.
Säkert har du gått "vilse" någon gång i livet men också kommit "rätt", eller hur?
"Två vägar gick åt olika håll i skogen, och jag...
jag tog den som var mindre använd,
och det gjorde hela skillnaden!.
(ordspråk)
Åt ena håller ligger "tryggheten" och åt andra andra, något stort och okänt. 
Något som inte är "kartlagt". Vilket håll skulle du välja?
"Valet är ditt!"

Naken på stranden...

besöksräknare

Det är varken mer "rätt" eller "fel" att springa naken på stranden än nå´t annat. Om det nu är vad du vill göra alltså.

"Du ska aldrig behöver "styras"... aldrig någonsin!", viskar jag, övertygad om att du sover och inte hör:
"Om du vill naken på stranden och samla snäckskal, är det varken mer "rätt" eller "fel", än när n´ån "höjdare" bestämmer nå´n lag hit eller dit!".
Försöker så stilla jag kan ta mig ur sängen så du inte vaknar. 
Rycker till när jag hör dig säga:
"Nä mamma... de är bara lite "olika"!". 
Du ser fundersam ut samtidigt som sömnen verkar dra i dina ögonlock:
"... fast jag hade inte velat se nån så´n springa naken på stranden... hade du?".

"Långa nätter..."

besöksräknare

Tränade hårt... och klarade det!

 "Långa nätter...".

I natt drömde jag.

Mannen tittade strängt och riktade geväret mot mig.

Tvingade mig att göra en svår sak.

Om jag klarat det på en utsatt dag, skulle det rädda livet på mig!
Tränade hårt, både min kropp och hjärna.
Tills jag äntligen kunde!
Vaknade dyblöt, tänkte:

"Var det jag själv, som stod med geväret riktat mot mig?".

Då hade jag gjort som jag alltid gör, för jag har lärt mig av gamla vanor:
"Går mina egna vägar".
"Upptrampade stigar",  istället för att pröva nya.
"Har aldrig gjort som dem säger, ändå har jag frågat dem om råd!".
Varför?
Jo, för att gamla vanor är svåra att bryta. Så "enkelt" är det...
Önskar jag visste vilken den där "utsatta" dagen är...
"... så jag hinner göra allt det jag så gärna vill!"

Det du drömmer om...

besöksräknare

"Ge mig ett råd som jag ta!", sa vännen men jag hade inget.
Nyvaken och rufsig satt jag mitt emot henne med kaffekoppen i handen.
Pratade en stund om "allt och ingenting" .
Från hur "jobbigt" livet kan vara, till vilket smink som gjorde oss vackrare. 

Kaffet tog slut och vännen gick hem.

Mötte mig i spegeln, såg ett leende och det slog mig att:

"Glada människor blir vackra". 
Även mig! 
Det är som om jag stått bakom en spegel och försökt se vad det är jag ska se.
Inget smink i världen kan få någon vackrare, om du inte ler. 
För jag har hört att:
"Man blir vacker... först när man känner sig om det"!.
Kanske jag inte är vad du drömmer om men:
"... jag är det du ser!".

Jag vet hur det känns...

besöksräknare

Älskade att bli fotad redan då...

Fjorton år och jag vet hur det känns.
Det gör inte hon!
"Det är inte ditt fel!", säger hon, tittar på mig med glasögonen på näsan.
"Du måste tro", fortsätter hon.
Tystnad...
"Jag tror inte", svara jag och säger med grötig röst:
"Jag vet att han är försvunnen...".
Tystnad igen...
Min barndom hade varit lycklig. 
Känner värken i bröstet.
Tittar på den långsamma sekundvisaren, tre minuter kvar.
"Skriv ett brev till honom.", föreslår hon. 
Det har gått många år.
En dröse med brev har det blivit.
Kanske han får läsa dom... nån dag. De ligger fint nedpackade i en låda. 
Även om jag inte är fjorton längre, finns samma verk i mitt bröst kvar:

"Jag vet hur det känns när du saknas mig!"

Var det dröm eller verklighet?

besöksräknare

Barfota i åkern klockan 05.00

I en dröm hörde jag dom viska i natten!
Genom mina ögonlock kunde jag se hur de dansade nedanför mitt fönster.
Barfota och ett med naturen.
Kunde "sålt min själ" för att få stanna med dem.
Kanske var jag för trött eller så drömde jag men orkade inte gå upp för att titta.
När jag vaknade visste jag knappt vad jag skulle tro?
"Var det en dröm eller verklighet?"
Oavsett vilket hade jag dansat med dem hela natten lång, om jag kunnat.
"... ända tills det var dags att stiga upp igen!".