Au Revoir till det gamla. Gott Nytt till Er Alla!

besöksräknare

Au Revoir till det gamla och välkomna det nya! Kan tänka mig att de flesta ska hålla på att festa men icke jag. Nä, här blir det jobb hela natten men det är lika bra det. Har aldrig varit mycket för det där med nyår. Fast just i år kom Malte på en ny tradition. Alla granens röda kulor byttes ut mot silver, nu står den där full med glitter och silverkulor. Rätt fint och kul idè. Malte svansar runt och är superduperglad över att han i år äntligen får fylla ett år till. 

"Som jag har väntat!", utbrister han och jag tänker i mitt stilla sinne att det visserligen inte var så länge sedan hans födelsedag var, i september men visst kommer ihåg hur glad man var över att bli ett år äldre när jag var barn..

Malte fastnade inte ens på kortet som han svansade runt och var lycklig över att han "snart" fyller år igen.

Konstigt det där att när du är liten vill du inget hellre än att bli stor och tvärtom! Vi kan vara duktiga för vår ålder också. Lille Malte är jätteduktig trots sin ringa ålder. Han lärde sig läsa redan som 3-åring och plöjer lätt igenom vilken dagstidning som helst. 

Nu säger jag väl bara då: 
"Ring ut det gamla och ring in det nya", eller hur det nu var. 

... där jag kommer att ligga i min jobbsäng och förundras över hur herrans mycket raketer de skjuter i stan, till skillnad från landet där jag bor. Fast en silvrig nyårsgran, det har jag iallafall som lyser fint i mörkret. Det är bra att ha små barn, de påminner en om att det är okey med nytt tänkande och inte vara rädd för att förändra.

Gott Nytt År!

 Det kanske är just det som nyårlöften handlar om? Mitt löfte är att inte ha några löften alls. Det tycker jag låter bra.

"Au Revoir" till en tidsepok och välkomna en annan. 

Happy new year gott nytt år ring in det nya böda nilla böda camping tv3 kanal5 wiwa viva nyårslöften julgran nyårsfirande fest klänning

Falconetti, är du där?

besöksräknare

Hej hopp mitt i allt julstök. Hörrni, vad tyckte ni om årets julkalender? I skrivande stund sitter Malte och jag och plöjer igenom Greveholms alla avsnitt. Faktiskt riktigt roligt men den har fått delade recensioner, vad jag har förstått. Små barn förstår den inte, lite större barn har blivit rädda men tjejerna på jobbet (inklusive jag) har suttit som klistrade framför teve-apparaten. 

Om man inte vill titta på teve kan man göra nåt annat. Som att gå ut, till exempel.

Det är dock frivilligt att titta på den. Det finns en avstängningsknapp eller så gör man som jag: kollar andra års julkalendrar på tv-play. Eller kan man klä på sig och gå och och göra nåt annat. Leka i snön till exempel. Det är ju faktiskt omöjligt att göra alla nöjda när det handlar om att göra bra julkalendrar. Om det ändå är viktigt att följa årets för barnen tycker jag att det är på plats att en vuxen i allafall sitter med barnet.

De fattiga och rika

Tänk, jag kan erinra mig när jag själv var liten. Ja, en sisådär 12, 13 år. På tv gick "De fattiga och rika", nån repris från förr och jag skulle envist se den, trots att min stackars mor inte ville det. I detta program fanns en otäcking vid namn "Falconetti". Han var en riktig otäcking med svart lapp för ena ögat. På den tiden bodde vi i en fyra-rummare på högsta våningen. Varje natt efter den där serien låg jag i mammas och pappas säng och tittade skrämt ut genom fönstret. Jag väntade att hans fula åsyn skulle kika in på mig och säga "Hej!". Gud så absurt egentligen. Mina sista ord innan jag somnade brukade vara:
"Falconetti, är du där?"
Samma känsla tror jag min lille Malte har när han nu sitter med händerna framför ögonen och jag får berätta vad som händer på julkalendern. För det där skelettet är ju såå läskigt. Han ska just nu förvandlas till "Greve Fondue".  

Happy X-mas!

besöksräknare

Jul i Ållaryd

Glögg e gott

Hejsan!
Tack för året som gått, alla nära och kära och alla andra också såklart. Undrar lite stilla hur ert julfirande varit? Här har det varit som vanligt, fullt ös och många att hinna träffa. Visserligen känns det som jag dragit ned på det där att kana runt med bilen och försöka hinna med. Fast stöket här hemma kan jag bara inte låta bli att göra. Dock var det först igår kväll som jag kände att jag också kunde få slappna av och tända ett ljus, sjunka ned i soffan och bara vara.

Malte hängde upp EN kula. Han kom på att granar sticks. Ja, granar är faktiskt rent ut sagt farliga ;) 

Julstök hemma

I skrivande stund har jag badat och njuter av att granen är på plats, klädd och lyser. Tvättmaskinen låter visserligen och överröstar julmusiken jag satt på men det gör inget. Nu är jag bara glad över att få sitta och känna att jag hann med allt, i år igen... och att granen inte börjat barra än.

Pyssel är ju bara så kul!

Kraam på er alla!

Vi började med glögg i växthuset där den "riktiga" tomten bor.

Ps. bästa klappen var ändå den Malte gjorde till Venus (katten). En liten spindel av piprensare. Han gömde den väl så hon inte skulle hitta den innan julafton, så väl att inte tomten själv hittade den.
julafton pyssel Nilla Böda Camping Malte julklappar gott nytt år god jul 

Hemligheter bakom kameran!!

besöksräknare
Nu är det jul igen och alla sitter bänkade framför teven när julkalendern går. Har sett att den fått lite kritik, fast så är det väl alltid. Vet du... jag minns mina barns julkalendrar. Satt just och kollade in Alberth och Herbeth med Malte och ja, han skrattade så han kiknade åt de gamla insöade göteborgarna. Jag med kan jag villigt erkänna.

När jag var ännu mindre gick Teskedsgumman, den minns jag att jag tyckte om. Den har vi också plöjt igenom allt lucköppningar här hemma. Lika uppskattad som då, även av Malte som är ett barn av sin tid.

Ja, den där Astid Lindgren hon kunde hon. Vi är många som vuxit upp med alla hennes små filurer. Vi kan vår Pippi, vår Karlsson på taket och Saltkråkan. När jag kollar på dom igen, såhär i vuxen ålder så kan jag inte låta bli att undra hur det var när de spelade in filmerna. 
Hur många är det som vet att herr Nilsson i själva verket var en riktig surapa som bet Pippi i flätorna varje gång han fick en chans? Att Båtsman var en hejare på att fisa och att Griseknoen älskade att åka bil? Ja, det blev ett helt pärlband av kassascéer - men för många av skådespelarna blev inte filmerna någon kick framåt i karriären precis.
Och varför i hela fridens namn pratar Prussiluskan så konstigt? 
Och hur kom det sig att Saltkråkans Pelle slutade äta tårta efter sin filmfödelsdedag? En helt problemfri relation hade inte heller filmens Pippi och Annika. En gång slutade deras smågnabb med en riktig fläskläpp.
Hur många av er vet att första Pippiboken filmats två gånger? I den första versionen från 49 (alltså 20 år före Inger Nilsson) spelade en 26-årig mycket sminkad Pippi medan Tommy och Annika var barn.

En väldigt konstig tolkning av "vår tids" Pippi, kan man ju tycka ;) 

 Pippi ser i filmen till att de tu blir ett par och en del sånger sjungs romantiskt mellan dem. Astrid lär ha blivit helt förtvivlad över denna version och som tur var blev den ingen succé.
Ja, svaret på varför prussiluskan pratar så konstigt vet nog alla vid det här laget. SF hade inte råd med hela budgeten så det fick bli till att ta in lite tyska skådespelare också. Att Tommy (som hette Per i verkligheten) kom från Malmö gjorde att hans smålänska låter lite märklig och därför var hans mamma i filmen tvungen att försöka låta likadan, vilket blev en lite lustig dialekt. Jag som trodde att hon var tysk hon med.
När det gäller Emil-filmerna så kan jag inte annat än att tänka att de skulle nog inte gå igenom sensuren idag. Det skulle säkert klassas som barnmisshandel när hans pappa ger honom örfilar till höger och vänster. Dessutom låses han in i ett uteskjul! Arma barn.
Likadant med Bullerbyserien som verkar så harmlös. Läser att den lilla Kerstin berättar att för att få henne att gråta, mutade de med godsaker för att sedan snabbt dra bort det från henne. Gång på gång. Barnmisshandel, skulle de nog också heta idag.
Också svaret på varför stackars Pelle aldrig ville äta tårta mer då? Jo, för att det blev så många tagningar den dagen så grädden blev till slut härsken när stackarn var tvungen att äta den så han klarade inte av att äta tårta på många år.

Min plansch över sängen

Tja... så är det när man ska spela in film eller videos, fråga mig. Jag har också stått, helt naken mitt ute i skogen medan alla mygg äter på hela min kropp. Och andra roliga episoder jag kan berätta om. Men det får bli i ett senare inlägg det.
Nu ska Malte och jag kolla på årets julkalender.
Ps. måste bara säga att jag minns min jättestora plansch över min lilla säng när jag var liten. Emil drar Ida i en skrinda och jag önskade såå att jag hade en storebror som han.
 Istället har jag fått en liten Emil som son. Och vet du vad? Han talar helt naturligt äkta småländska!

Min egna lilla "Emil i Lönneberga". Får väl bli en ny serie dårå "Malte i Ållaryd" 

"Man får vara glad för det lilla här i livet", som Madicken skulle ha sagt.
Tjillevippen på er!

julkalendern Alberth och Herbeth Teskedsgumman lucköppningar barn av sin tid PippiKarlsson på taket Saltkråkan herr Nilsson Prussiluskan förtvivlad Astrid Lindgren smålänska Madicken böda camping nilla Bödacampingnilla wiwa

Amors pilar...

besöksräknare

Om att lyssna men inte tala

Det finns en fin symbol som jag såg för länge sedan. Den fanns i en bok som handlade om hur vi kan lära oss att lyssna. Den där symbolen har etsat sig fast i min hjärna, precis som den gjort i författarens och jag tänker på den lite titt som sätt. Ska försöka förklara:
Tänk dig ett hjärta. Ett stort, rött, härligt varmt hjärta. Tänk dig att hjärtat har två öron, som kan lyssna koncentrerat på vad du säger. Men hjärtat har ingen mun.

Ursäkta bilden... hittade inget bättre;)

Visst är det fint? Åh, känner att jag nu tenderar att bli så där trååkigt djup igen, sorry. Inte min mening men jag försöker bara förklara på ett enkelt sätt och det är inte lätt, vill jag lova. Fast, haha... bilden ovan var ju iallafall inte särskilt djup men men...
Gillar det där hjärtat, för mig står det för att det kommer att lyssna men inte lägga sig i, inte avbryta, inte "tycka" eller döma, utan bara lyssna och ta in vad du säger.
Tror nämligen att det är så själva "lyssnandet" ser ut. Om vi kunde lära oss något av det där hjärtat skulle vi kunna ge en "villkorslös och osjälvisk handling till en medmänniska", stod det i boken. Det handlar om att finnas till för någon annan och ofta tycker jag mig märka att det är en bortglömd gåva att ge. Det är så mycket prat överallt i vår vardag. Om du då får den förmånen... ja, jag ser det faktiskt som en förmån för det är inte alla som hittar den där "någon". Men om du nu hittar någon som alltid finns där för en, lyssnar, vägleder och inte dömer, då är det ett sånt hjärta som symbolen du hittat. Det är en konst i sig att kunna lyssna.

Vet du, ibland stöter jag på det där hjärtat och jag försöker vara ett tillbaks. Hoppas jag lyckas. Ska iallafall öva mig på det.

Kraaam n

Mammas julkalender

besöksräknare

Så var det 1:a december igen. Vet inte varför men jag älskar allt vad det innebär att göra förberedelser inför julen. Det är det allra roligaste. Själva firandet som kommer sen, det kan jag nästan vara utan! Det är allt det där pysslandet med före jul som jag älskar att förlora mig i. Pynta, hämta ris i skogen, hänga upp gardinerna, göra marsipanfigurer. 

Årets marsinpangotte

Ja, om jag ska vara ärlig är jag redan färdig med allt pyntet, eftersom jag börjar redan i november med att förbereda allt, sedan är det bara att slå på strömbrytaren den 1:a dec. Innan dess är det förbjudet att visa omvärlden hur knasig jag är med allt pynt jag i hemlighet gör. För vem i all världen är så hiskeligt glad i allt vad högtider heter, som jag? Kanske många fast de inte erkänner det.

Maltes julkalender med roliga små grejer i

I skrivande stund sitter Malte med en egen julkalender, ritar omsorgsfullt små fina teckningar i alla luckor till  mig. Jag har också själv gjort två kalendrar, en till honom och en till oss alla. Det är nytt för denna julen... man kan säga att jag har gjort en alldeles egen "mammas kalender". 

Det är en gren där jag satt upp små lappar för varje dag där det står vad vi ska göra. Där finns både roliga saker, som att åka till simhallen, hämta julgran i skogen, baka lussebullar och allt annat kul man kan göra. Fast det finns även saker som jag själv önskar få hjälp med såhär innan jul. Ja, som att städa under badkaret och rensa avlopp. Sådanadär saker som jag annars får tjata mig till. Nu när jag jobbar och de är ensamma hemma, har jag passat på att skriva på de små lapparna saker som att då ska de kolla på någon rolig barnfilm tillsammans - efter att de städat båda toaletterna.

Mammas kalender med önskelappar.

Elakt? Nähädå, varför skulle det vara det? Jag kan väl också få önska mig någonting, så här i juletider? Här är det jämlikhet som råder och ska det bli några goda lussebullar, fint julpynt och roliga lekar lekta tillsammans i detta hus måste vi hjälpas åt med det där övriga som måste bli gjort, även under julen. Och så var det med det - god jul och trevlig 1:a december alla duktiga små julenissar därute. Ikväll kan jag tänka mig att hela Sveriges befolkning sitter bänkade framför teven för att kolla in årets julkalender. I skenet av julstjärnan eller julstaken som plockats upp.

Inser att det är helt gaalet av mig!

besöksräknare

Det är minusgrader ute. Snön hänger i luften. Jag ligger i min soffa och slumrar efter allehanda julstök och snytande av min förkylning. Om det är smaken av det söta, röda vinet jag smuttat på som gör att jag lite senare drömmer om det jag gör, eller det tända ljuset mitt på bordet  som får mig att bli hypnotiserad vet jag inte. Jag märker inte att mina ögonlock tillslut blir så tunga att de stängs helt. Jag har somnat.
Drömmer mig bort. Bort från kalla mornar med stelfrusna händer om min ratt på väg på hala vägar, mörka måndagsmornar. Jag har gjort vad jag kunnat här i detta klimat som Sverige erbjuder. Nu har tiden kommit då jag jobbat klart. Om jag blivit pensionär eller om jag fortfarande är ung förtäljer inte min dröm. Känner bara känslan...

Kör längst krokiga vägar mot Saint Tropez, Frankrike. Beslutet jag tagit att flytta från mitt gamla invanda liv i Sverige är inget jag ångrar.

Håret blåser av de ljumma vindarna där jag kör med min bil utan tak. Vingårdarna ligger tätt här i rosévinets vagga.

Kommer fram till en gammal gård med anor som sträcker sig flera hundra år bakåt i tiden. Då munkarna från det närliggande klostret drog sig tillbaka hit för att odla grönsaker, kryddor och vin.
Här ligger gården jag köpt. I den dunkla cypressallén som löper från öst till väst kan jag nästan mana fram bilder av munkarna. Kan se dem där de gick med sina radband och bad i skymningen. Kan nästan ana deras skuggor när solen lägger sig att vila.

Kan nästan ana deras skuggor...

Här ska jag inreda mitt Shabby chic-hem jag alltid drömt om.

Så härligt att få inreda mitt Shabby Chic-hem

Det kuperade lansdskapet ligger mitt i det magiska Provence. Här ska jag bo, leva och ha vinodling. Här ska jag odla druvor. 

Det är det klimatet som egentligen lockat mig hit till Sydfrankrike. Inser att det är helt galet av mig att göra en sån omvändning såhär mitt i livet. Fast återigen, varför inte? Jag är här för att pröva mina vingar och se vart det bär. 

Vill pröva mina vingar o se vart det bär...

Känner en spännande utmaning framför mig och när jag sätter mina nakna fötter mot den varma stengången mot mitt  hus, känner jag bara ett lugn sprida sig i min kropp. 

Solen skiner mot mitt ansikte när jag tar de första stegen upp mot huset.

Trappan är också av sten, ett material jag bara älskar. Tar fram den stora nyckeln, sätter in den i den stora, tunga trädörren. Vrider om och stiger in. In till mitt kommande liv, i soliga Provence.
Vaknar upp med ett ryck. Jag hade slumrat till på soffan mitt i allt julestök. Pepparkaksdoften når min näsa och jag kommer på att jag faktiskt är mitt i förberedelserna inför den kommande julen. Stjärnan är på plats i fönstret och lyser så inbjudande med sitt röda sken. Ja... det kan vara rätt mysigt här i kalla Sverige heller.

God jul!

Böda Nilla Böda Camping Bödacamping Stalker nilla Julstök julstök

Trimmad traktor... vrooom!

besöksräknare

Japp... då har jag löst hela grejen nu dårå. Kolla vilka bra grejer som är lösta om jag köper denna:

• Tänk, bara det där med att behöva byta till vinterdäck är löst. Jag behöver aldrig mer ha en massa fula däck som tar plats i mitt garage. 
• Jag behöver aldrig tänka på att hålla den ren. En traktor ska vara skitig.
• Det blir aldrig mer kladdigt med glass, choklad eller bråk mellan ungar för de får ändå inte plats. Någon annan får hämta på dagis och skola.
• Folk vill inte köra om mig för de kommer att vara så förbluffade av min traktor, de stannar bakom bara för att beskåda mitt vrålåk.
• Om någon skulle få för sig att köra om tänker jag starta ett race.
• Alla bönder kommer att höra av sig för att fråga vad jag tar för att göra deras skogsarbete, såå mycket fortare. Jag kommer att bli rik.
• Jag kommer inte att göra det smutsiga skogsarbetet för jag kommer bara att hyra ut min traktor. På så sätt blir jag rik (läs lat) och slipper smutsa ned mig överhuvudtaget.
• Jag kommer lättare åt maten på Mac Donalds när jag beställer via "bil-luckan".
• Min önskan om att få vara med på tv4 morgon-tv har gått i uppfyllelse.

Det finns väl egentligen bara en liten negativ grej då: 

• Jag inte ser sådär värstanes "hipp" ut när jag är påväg till jobbet. Fast å andra sidan... om jag bara sätter på mig ett par solbrillor under min lantmannakeps så kommer jag onekligen fram i tid.

Vroooom! trimmad traktor böda camping nilla tv4 morgontv youtube

Julstök på vinden

besöksräknare

Första ljuset ska snart tändas!

Julskyltningen äger rum till helgen i min stad. Kan väl tyckas lite väl tidigt men vem är jag att döma? Själv har jag tillbringat min tid uppe på vinden hela helgen för att hitta mina julsaker. Flyttade in i det lilla skyffet på fredagen och befann mig där till söndag kväll. Bara jag och mössen. 
Vi kollade efter vad som måste inhandlas i form av ljusslingor och annat jox.När sedan den första snön behagar komma är det jag som är den första att dra ut Malte för fotografering till årets julkort. Många kort blir det så mina julhälsningar brukar vara på typ fyra sidor. Hoppas att det uppskattas, roligt har vi när vi gör dom och det är väl huvudsaken iallafall.

Så fort snön kommer slänger vi oss ut för att fota

Julen - visst är den en källa till glädje! Men även till bekymmer och oro för många. Pengarna ska räcka till och justressen infinner sig.

Sedan hinner vi knappt njuta av den välbetjänta julefriden förrän det är dags för hysteri i mellandagsrean. Då ska klappar bytas, lämnas tillbaks och nya grejer inköpas.

Många är ensamma på julen. Ta vara på de du månar om.

Det finns dock en lösning på all denna pengahysteri. Fundera ut vad som är viktigast för dig! Är det julklapparna, maten, att resa bort eller samvaron? Du behöver kanske inte göra avkall på något av det, bara du håller allt på en måttlig nivå. Fast du... skippa de där julklapparna till kusinerna som du ändå aldrig träffar. Ett fint julkort räcker gott och väl.
Det är faktiskt ett faktum att nästan ingen människa med en normal inkomst både kan köra runt i den dyraste bilen, köpa dyra klappar och åka till Thailand över julen. Fast... slösa med tid. Det har alla råd med. Ja, visserligen kostar det att ta ut ledihet men jag tror att det är nog julens klokaste investering.

"Om ni killar bara visste..."

besöksräknare

Minns i sexan, när vi skulle ha sexualundervisning. Alla tjejerna i klassen hade mens och stora tuttar. Inte jag! Var platt som en pannkaka. Mamma hade visserligen lagt en binda i min rygga, utifall att. Den skämdes jag för och var livrädd varje gång jag skulle ta upp en bok eller penna, att den skulle råka poppa upp så att alla skulle se den där förbenade bindan. Kunde nästan drömma mardrömmar om det på natten.
Killarna i klassen var otroligt långt efter oss flickor i utvecklingen. De hade läderlappen som idol och lekte med radiostyrda bilar! Ja, ni fattar. Medan tjejerna hade jättetuttar och stringtrosor. Alla utom jag då! Bh var inte att tala om för mig, det fanns inte så små.
Nu är jag vuxen och tro mig, har HAR stött på en och annan kille (eller... ärligt bara EN;) som har lärt mig mer om min kropp än vad jag självnågonsin vetat.
Varför? Ja, en anledning är att jag inte fann honom förrän rätt sent i livet. En annan kan vara att jag inte varit mogen för att ta emot hjälp. En annan kan vara för att när det var sexualundervisningen i skolan, då var jag fortfarande bara ett barn. Precis som killarna i klassen. Kommer ihåg att jag tyckte det var ur-skämmigt, bara de pussades på tv. Då satt jag med kudden för ansiktet och tyckte att det där med att "slaska mule", det kunde de väl ha beskonat oss tittare ifrån. 
När fröken Maritha tog fram en kondom i klassen som vi alla skulle känna på vet jag att jag tänkte: 
"Huh! Fy, så äcklig!". 
När jag satt där vid skolbänken med den där hala, läskiga kondomen, ville jag bara hem och leka med min Cindy-docka, som dessutom saknade kön över huvudtaget (vilket man kan ifrågasätta). Vi fick till och med varsin kondom hem. Den lekte Ulrika och jag ko-spenar med genom att fylla dem med vatten och göra ett litet hål längst fram. Sen "mjölkade" vi dem i handfatet. 

Min värsta mardröm gick i uppfyllelse där i klassrummet. 
Det var då det hände! Tony, en kille i klassen råkade hitta min binda och kastade den till de andra killarna som fnissade och gjorde sig roliga på min bekostnad. Gud, vad jag skämdes. Med gråt i halsen gick jag hem med tunga steg och min tomma rygga och tänkte, att det där med sex... det verkar vara läskiga saker. Det kommer jag aldrig att ägna mig åt så länge jag lever!
Som tur var, blev det inte så... tur det finns folk som förstår bättre än vad jag själv ibland gör. Eller som Nitche sa (tror det var han):
"Om vi förstår att vi inte förstår varandra, skulle vi ha lättare att förstå!"

När hålen sitter på "fel" ställen...

besöksräknare
Var en runda på stan tidigare i veckan. Åt en god sallad och köpte present till kalaset vi senare var på. Micke skulle gå på toa, jag fick välja EN affär jag fick gå in i, för jag hade (som vanligt...) glömt min mobil. Micke säger att jag kan gömma mig hur bra som helst i vilken liten butik som helst. Mitt emot toan låg då "New Yorker", min absolut favvisaffär. KAN bara inte gå in där utan att komma ut med något plagg. De är så snygga!

Hur som helst... stegade glatt in i affären. Gick runt lite och märkte efter ett tag att folk tittade på mig. Åh, tänkte jag. En lite "mediakxt" person som jag kunde alltid försöka inbilla mig att de kanske kände igen mig. Dock insåg jag att det inte var så just nu, för folk hade en något road min när de tittade på mig. Fattade ingenting! Kollade mig (lite lagom omedvetet sådär) när jag försökte "råka" gå förbi en provspegel. Om jag hade nån snorkråka eller nåt annat konstigt utstickande men nähädå, jag såg ut som jag gjorde när jag gick hemifrån. 
Plötsligt insåg jag var det var. Jag gick omkring som en livs levande, gående reklamdocka där. Precis ALLT jag klätt på mig denna dagen var plagg från denna affär. Allt från mina boots, jeans, jumper (oj, nu sa jag ordet igen.. det heter inte så nuförtiden har mina yngre kolleger sagt, det heter t-shirt) och tillhörande rosa (ja, den är VERKLIGEN rosa!) jacka till. Ja, till och med den karaktäristiska väskan i form av en pytteliten turkos liten sak med fransar på, som bara rymmer en pytteliten plånbok, var inhandlad där. Jag började känna mig lite illa till mods och insåg att jag måste nog gå ut. Jag menar, om jag hade fortsatt min färd längre in i affären hade jag nästan behövt be om sponsorpengar.

Lägg till bildtext

Gick ut igen och Mickes förvånande min över att hitta mig direkt gick inte att gå miste om.
Vi åkte hem och där mötte mig nästa problematik. Dessa jeans som är populära just nu innehåller, som ni nog alla vid det här laget vet små hål överallt. Det är meningen att de ska se sådär "lagom" nötta ut och inte alls som när jag själv försökte göra hål med rivjärnet på mina gamla. Då såg inte alls naturligt nötta och hålen blev jättestora och höll knappt ihop efter några tvättar.

Det blev till att gå till affären och inhandla ett par som såg ut som de skulle. Bara ett litet problem. Jag förstår inte hur de har tänkt riktigt, de där tillverkarna. Hålen är satta på de mest dummaste ställen! Ett var precis vid mitt knä, vilket resulterar att jag nu sitter och tråcklar ihop det för hand vid min lilla läslampa i soffan eftersom det blev jättestort efter bara några tvättar, precis på mina gamla "hemmagjorda" hål. 
Känner mig inte alls sådär hipp som man skulle bli av att handla på "New Yorker" just nu, där jag sitter med läsglasögonen på nästippen för att se hur i hela fridens namn jag skulle få ihop det snyggt igen. 
Ner för trappen kommer Micke för att hämta mer kaffe. Ser vad jag håller på med och säger glatt att jag kan få tråckla ihop hans (relativt) nyinköpta jeans också. Frågar med (något irriterad ton, för nu är jag trött på att laga NYA kläder):
"Är det fel på dina jeans också?"
Han visar mig var affären har gjort hans hål på sina jeans och ytterligare än en gång denna kväll, undrar jag hur i hela fridens namn de tänkt? Hans hål sitter som sig bör lite här och där med undantag av ett då! Nämligen ett stort hål (som tydligen bara blivit större efter tvätt och "naturligt" nötande) precis... ja, hur ska jag säga det utan att det låter makabert? Under själva gylfen... liksom. Låter er fantasi förklara för er hur det hela ser ut, då jag undanber mig att visa bevis på hur det ser ut. 
Tänker bara på de stackars körskole-elever som råkat se detta. Hoppas verkligen han använt snygga kalsonger då och inte som han brukar, de militärgröna trekantskalsongerna från tidigt 80-tal (som för övrigt är nästan omöjliga att få tag på och eftersom de är de enda han vill använda så blir det till att nöta på de få jag hittat... han tycker att det "dinglar" obekvämt av sånadär hipster eller vad det heter).
Ja... detta är vad jag sitter och tänker på och har bara en liten vädjan till de som gör hålen:
"Snälla tillverkare - tänk efter lite före ni gör dem. Skulle ni själva vilja gå omkring och visa hela härligheten?" 

Kanske är därför det mest är unga som går till den där affären? För om jag ska vara ärlig är det mer okey för dom att gå omkring med stora hål här och där. Vi andra, vi får väl göra som på den gamla goda tiden då, ta till nål och tråd... om vi vill försöka hänga med i modetrenderna?

.. och här spenderar vi lördagskvällen som ett gammalt par. Jag lappar jeans och Malte löser korsord

Kraaam