Fortfarande "bara" september ;)

besöksräknare

Det blev ett jätteroligt samtal på fejjan igår när jag glatt deklarerade att det skulle vara den 1 oktober idag.

Det får vi allt vänta med till i morron, tycker jag.

Eftersom det fortfarande bara är september och jättevarmt ute, passar jag på att tvätta lakan som får hänga ute.
Såå skönt, så skönt.

Varmt och vått, liksom.

besöksräknare

Idag vilar vi ute efter helgens bestyr med barnkalas, stoj och stim genom att ha haft bästaste kompisarna här och fikat, lekt och myst av gemenskap.

Tänk att det fortfarande går att sitta i mitt växthus och njuta, trots är oktober  i morgon! 

Det luktar så gott härinne.

Varmt och vått, liksom.

Här får det gamla "liv" igen, som mina gamla statyer.

De samsas med blommorna som lever bara en sommar.

Gör som en av mina gamla stenar... bara låt tiden gå och njut!

Buskul i helgen

besöksräknare

"Barnkalas" stod det på schemat i helgen.

Det var maskerad och många "filurer" kom på besök.

Vi hade en röd tråd genom hela leken som handlade om våra 5 sinnen.

Det blev till att känna, lukta, smaka, lyssna osv.

Vi avslutade den med att dansa till bongotrummornas takt.

Till alla våra kalas vill "BoaMoa" hälsa på alla barn.

Eller kanske det är så att alla barn vill hälsa på henne;)

Uppskattat brukar det vara i alla fall.

Vet inte vad det är med barnkalas som gör mig så sprittande glad?
Alla kramar man får, barnens härliga skratt, att jag får vara med och leka?
Det är nog en kombination av de alla.

Innan vi slutade hade vi skattjakt i trädgården och fick såklart godispåsarna som i pris.

Ibland önskar jag att jag kunde ha små barn hela livet.

Då hade jag kunnat få utlopp av mitt barnsliga jag hela tiden.

Guilty or not, bedöm själv!

besöksräknare

"Nä, jag har inte varit i gräddskålen... inte alls!"

"Vad har du fått det ifrån!", säger Doris och skakar av sig allt bevismaterial = grädde över HELA köket istället för bara på nosen (läs hela huvudet!).

Misstag är bra som dåliga exempel!

besöksräknare

När mina Tagetes växt upp var det en liten udda en som inte ville göra som alla de andra.
Den bestämde sig helt sonika för att utmärka sig lite extra.
Ja, inte så lite heller för den sköt i höjden något hiskeligt!

Det bara att konstatera att naturen är så´n ibland.
Lite då och då finns det alltid någon som kommer att "lysa" lite mer än de andra blommorna.

Jag tänker så om livet i stort också, det kommer alltid att finnas lite "udda" sorter av oss. 
Det är inget fel i det alls, snarare tvärtom.

Tänker du efter finns det säkert något som utmärker bara just Dig också?
Förutom att du är unik och alldeles underbar i sig.

I just mitt fall med min Tagetes handlade den nog om ett misstag.
Det hade säkert råkat komma med ett frö från någon annan sort i min fröpåse.

Fast som det heter:
"Misstag är bra som dåliga exempel!".

Konstig stämning!

besöksräknare

Jag har alltid haft nära både till skratt och gråt.
"Apar" mig ofta när jag helst "inte ska"... liksom.

Ett av de roligaste klippet jag vet i teve ska jag nu bjuda på (om du nu inte sett det redan).
Det kvittar hur många gånger jag kollar på det, nog fasiken skrattar jag.

Tänk dig in i telefonsamtalet hem till Peters fru, efter intervjun:
"Hej gubben. Hur gick det?"
"... Öhh... jag... jag vet faktiskt inte!", säger han med lite släpande ton.
Han tjej svarar:
"Äsch, nu är du fånig. Jaja, vi får väl se när det sänds i teve då".
"Ja, vi får väl det... var en mycket konstig stämning i alla fall!", säger han och funderar.

"Vad hände?!"

Att intervjuaren sedan bara lämnar honom helt sonika där till sitt lilla "öde"... ja, kul är det i alla fall:

Vill du vara lyckligt ovetande, får du vara det!

besöksräknare

Jag är en så´n där som "pratar" med mina växter.
Fast det kommer jag aldrig att erkänna (trot´s att jag gjorde det ändå nu;))
Sitter ute och luften känns sval och skön.
Framför mig står dagens skörd av mina älskade Rosenskäror.

Hösten  menar allvar med att komma nu, trots det vill mina blommor inte dö.

De bara fortsätter blomma och göra små frökapslar. 
"Du verkar totalt ovetande om det lille vän!",tänker jag.
 Ser med på dem lite vemodig blick .

Jag har inte mage att berätta för dem.
"Det kommer jag inte heller erkänna!", säger jag högt.
Blomman verkar totalt ovetande om vad jag pratar om.
Ser ut som hon öppen och vacker tittar tillbaks, lite frågande.

"Vill du vara lyckligt ovetande, får du vara det!", säger jag.
Sjunger en liten trudelutt för henne istället.