Jag - tespilot!

räknare
besöksräknare







Vi har våra fel, vi 60-talister. Vi vill gärna vara lite för bra på allt. Vi vill både föda barn bra och göra karriär rätt. Allt det där som våra förfäder kämpade för att vi skulle kunna. Det är bara ett krux... vi vill hinna med allt.


Vi vill ha en avslappnad men välavlönad karriär.
Vara duktiga motionärer och bra festfixare


Vi vill inte vara som genarationerna före oss, som antingen varit väldigt familjefokuserade eller väldigt karriärfokuserade. Och det är klart att det är slitsamt för oss ibland. Och stressigt. Och svårt.


Fast ändå måste jag envist medge att det är bättre för oss ändå. Det är bättre att kunna välja om jag vill ha barn när jag är 40 eller 20. Eller som jag då, både och. 


Det är bättre att tjata sig fram till bättre jämställdhet. Det är bättre att kämpa för att få det som man vill ha det. Även om det betyder uppbrott, kris och förvirring ibland.


Carol Alt som 50- i Play Boy
Det har aldrig varit så många skådespelerskor som är stora efter 40 som idag. 


Inte heller så många fotomodeller. Till och med tidningen Play-boy hade den 49-åriga supermodellen Carol Alt på sitt omslag för en tid sedan.


Vi säger att vi lever i en tid som är svår för äldre. Jag håller inte med om det - jag tror att det är lättare att vara äldre än det nånsin har varit.


Ser det bara som ett exempel på när mina barn, som nu är vuxna (utom Malte då), när de är hemma. Deras kompisar brukar tycka att de har en supercool mamma. Det skriver jag inte som skryt, utan för att visa på att det faktiskt är okey för mig, att både leva ut genom min musik men samtidigt kunna vara en okey mor till mina barn.


Därför, vill jag hylla den generationen som är uppfinnarna till det liv vi lever nu.


Fast, det finns ett stort MEN här. Vi är bara testpiloter. För nu är frågan: Hur går vi vidare? Vad gör vi sedan, när vår bästa tid i livet är förbi?


Jag vågar faktiskt tänka tanken, vad jag ska göra när alla mina barn flyttat ut. När de inte fyller all min lediga tid och jobbet inte längre finns kvar. När jag blir gammal och pensionär.


Mina vänner, som är äldre än jag är de som blir mina förebilder. De verkar hålla sina vuxna ungar nära. Många av dem tar med sig barnen, när de ska på semestrar. De erbjuder sina hem när det krisar. De stannar kvar längre på sina jobb. Hittar nya yngre kompisar utan att känna sig gamla hela tiden. Och när barnbarnen sedan kommer, drar de in även dem.


Det ska jag också göra. Då, senare. Men nu ska jag försöka se till att vara mitt uppe i detta liv som är mitt. Just nu. Och DET är en konst i sig, bara det ju. Kan du lära mig det?