" ta en kaka till" svarade jag under bordet

besöksräknare

Ska du bjuda mig på kaffe, vill jag ha Cappuchino (stavas?)

Lite tankar om hur min vardags komiska villervalla kan se ut. 

Blir nästan lite chockad när jag inser det men jag städar mest! Som idag, när jag hade besök. Det var en av mina bästa kompisar som var här och drack kaffe. 

Malte satt på golvet och lekte med lego  och min väninna och jag var mitt uppe i nån diskussion vid köksbordet. Plötsligt säger hon, med glimten i ögat: 
"Jaha... det vore lite trevligare att ha en verklig person att prata med och inte bara en tom stol!" 
Ser hur hennes leende huvud tittar in under köksduken och jag inser att jag börjat skura golvet mitt under konversationen. Utan att ha tänkt på det råkade jag få syn på några smulor och jag hatar verkligen smulor! Det värsta är när jag måste borsta av mina fotsulor bara för att sätta mig i soffan. Den andra halvan av vårt hushåll och jag har helt olika "skit-gränser". När jag ber om att han ska hjälpa till med städningen så börjar han, något muttrande ge sig i kast med det. Det dova dammsugarljudet brukar dock sluta efter bara någon minut. När jag senare hittar honom sittande någon annanstans och göra något helt annat, frågar varför han inte damsugit färdigt så säger han:
"Jamen, jag slutade för att det inte behövdes. Det rasslade inte i damsugarslangen!" 

Eh... ja, som sagt vi har olika syn på det där, det har vi. Klart som korvspad att det blir lite dispyter om detta ämne. Han brukar dock ge med sig efter ett tag, för det finns inte många som kan hitta motargument när jag väl sätter igång. Trots det finner jag mig själv åter slitande med detta ädla konststycke, att damsuga, skura, diska, tvätta...

Finns det några smulor här?

Nu låg jag alltså här på golvet och hade väl tänkt att "om jag ändå ligger här på golvet,kan jag fortsätta och skura under bordet också, där ligger det nog mer bullsmul". 
Det är faktiskt lite oartigt att börja städa mitt när gästerna är här men mina väninnor är vana så de brukar bara skratta och säga något om som: "det är typiskt Nilla".
Har dock gett upp tanken över att försöka hänga på den där trenden att vara miljövänlig (ursäkta mig alla miljöaktivister). Nä, det räcker med att jag desperat försöker hålla rent omkring mig. Att dela på mjölkförpackningar med tillhörande plastkorkar i olika påsar, det är inte min grej. Ojoj, nu får jag säkert en massa pekpinnar om att "vi måste tänka på miljön" eller "tänk om alla tänkte som du, då hade det sett ännu värre ut på vår jord". Jadå, du har så rätt i det. 

Bara det att jag har svårt att leva efter det. Mitt absoluta bästa medel är diskmedel och "Tomteskur". 

Läser att hela 70 procent av alla hushåll städar utan rengöringsmedel alls! Kan det verkligen stämma? Så långt har iallafall inte jag nått i kampen över miljön. Jag använder diskmedel till allt från att ta bort fläckar på kläder (ja, en gammal huskur som funkar bättre än alla "tabort-medel" i världen-prova!) till att putsa silverbestick. 
Fönsterputs är en annan grej jag bara inte kan leva utan. Har man, som jag ett hus fullt med speglar i var och varannat rum bara måste man ha fönsterputs hemma. Oj, nu ljög jag nog lite här... jag HAR speglar i alla rum. Har till och med klätt två hela väggar med speglar i mitt vardagsrum. Speglar är en underskattad sak som gör rummet dubbelt så stort. Fast när Philip (min son) frågade när han satt på toa häromdagen så insåg jag att jag (kanske) gått lite väl långt:
"Men mamma! VEM vill sitta och titta på sig själv när man sitter på toa?"