Kedjat fast sig vid datorn och transfettar intravenöst...

räknare
besöksräknare
Jaha, nu har jag varit ledig i två dagar och känner att jag börjar komma ikapp med mig själv. 
Vet du?  Det finns två återkommande teman när jag bläddrar i mina veckotidningar och det är:
1. Hur du ska göra för att må bra i själen.
2. Hur du ska gå ned i vikt! 
Två teman som jag tycker går hand i hand men i tidningarna uppvisas dem som två motpoler.
Ja, kan  förstå att det är lätt att  hamna  i ätstörningsbeteende.
Det ska motioneras si eller så, du ska äta enligt någon konstig diet som består bara av bananer och kaffe
Visst det kan vara bra och kul på många sätt men också farligt, tänker jag. Enligt någon diet ska man utesluta kolhydrater och det ska vara riktigt smör och bearnaisesås. Blodsockret puttrar på jämnt och fint. Fast du orkar inte springa och jag kan tänka mig att i alla fall jag skulle bli besatt av allt jag INTE får äta. 
Kroppen behöver mat för att orka tänka och fungera och hålla sig frisk. 
Det är klart att det finns mat som vi mår bättre av, och att den som kedjar fast sig vid datorn med socker och transfettar intravenöst förmodligen kommer att må sämre än nödvändigt.
Men... har det inte gått lite väl långt? Min hjärna behöver i alla fall mat för att orka tänka men om det enda den ska tänka på är:
"Vad ska jag äta, vad ska jag inte äta, är detta lokalproducerat, hinner jag hem till surdegen, är det här ekologiskt-biodynamiskt eller bara ekologiskt, vad ÄR egentligen biodynamiskt ens? Är det antioxidanter i detta, blir man tjock av det?"
Ja, då spelar det ju ingen roll! Då är jag tillbaka på ruta ett redan efter frukost.
"Det ska väl inte krävas planering värdig ett fältslag för att äta? Näpp!" , tänker jag och tar en vanlig macka, med vanligt smör och och röd paprika och någon gurkbit.