Ojdå, nu verkar inte din röst nå min trumhinna riktigt.

räknare
besöksräknare
Skrattade högt när jag läste om en reflektion i en tidning idag.
Lina Thomsgård , grundaren av Rättviseförmedlingen (kort beskrivet, hon hjälper företag hitta kompetenta människor) I Aftonbladet skrev hon:
"Telefonssamtal är den mest tidskrävande ovanan i vår tid och den måste få ett slut. Varför? Jo för att - HALLÅ- mejlen är uppfunnen!"..
Fred Forsell  en reporter för en annan tidning) sammanfattade detta så bra och skrev:
"Nu har hon gått jäkla vilse!".
Böjer mig för att hålla med. Var hon yr i skallen när hon skrev? Hon borde kanske skaffa sig en GPS i sin mobil eller nåt?  
"Hur kan hon, som ska föreställa vara en modern människa, förespråka en totalt dinosauristendöd kommunikationsform som mejl?". 
Hon borde få X antal miljon mejl per dag eftersom hon är en mycket viktig person. Med tanke på att jag, som är en mycket mindre viktig person får alldeles för många själv. Varje gång jag får ett nytt, skriker hela mitt inre, precis som för Fred:
"Helvete!", så spottet yr. Hon skriver:
"Ett mejl har inga krav på futtigt kallprat!". Jag säger:
"Ett mejl riskerar inte att ruttna i min inbox!".
Om 100 år, kommer arkeologerna att med sina borstar pensla fram våra gamla mejl och inse:
"Ojdå, den här människan fick visst inte sin mycket viktiga fråga. Hoppas hon ringde istället!". I ett telefonsamtal är frågorna raka och går oftast inte att missförstå. I mejl kan du dra "vita lögner" som att det nog fastnat i spamfiltret. Det går bara inte att säga:
"Ojdå, nu verkar det som din röst inte når fram riktigt till min trumhinna!". 
Dessutom: man lär sig inte livsviktigt kallprat genom att mejla. Det kan ni ju tänka på nästa gång ni äntligen hittat någon på festen ni vill trycka in tungan i munnen på. Vad ska du göra då? Skicka ett mejl?! ;)