Gjort "självmål"... igen!

besöksräknare

Tänker på hur vi människor springer omkring.
"Ja, som yra höns!".
Ligger i min soffa och bara njuter av att få vara.
Barnen spelar teve-spel, "Sky-landers".
Kan nästan se en likhet mellan de där monstrena och oss arma små människor.
Vi går förbi varandra, utan att se ibland.
Alla famlar runt i mörkret, 
nu när snön lyser med sin frånvaro.

... Och vart tog snön vägen?

Också jag har dagar, precis som alla andra.

Fast när jag förlorar i stolthet,

när jag känner jag gjort "självmål",

får du mig att förstå att jag vunnit en vän.

Den förmågan måste väl ändå vara sällsynt?
Inte vet jag, det enda jag vet säkert är att:

"för mig är du det vackraste som finns!".

... och jag nöjer mig med att "vila" i det.

Oavsett om vi famlar, springer eller spelar "Sky-Landers" med barnen.

Så länge som vi har varandra,

är det rätt okey ändå.

"Va sa en där nere å göré mänska?"

besöksräknare

"Va sa en där nere å göré mänska?", sa brodern med skrovlig röst.
De två gamlingarna höll på att göra ett gärdsgårds-staket.
Nu hade höften börjat krångla och han hade just trillat över alla bräderna.
"Ja tyckte en hörde en råtte prassla i gräset!", svarade han på bredaste småländska.
Nu stod julen på farstu-kvisten, grisen var slaktad och de hade plockat in ett dussin ägg från hönshuset.
I filmen såg jag hur de gnetade för att få den där "rätta" jul-stämningen.
Efter att "Britta", hans kära hustru hade "gått bort" sa han:
"Jag saknar henne fortfarande!".
Han såg så liten ut när han sa det.
Fast hans stora, breda händer vittnade om hårt arbete.
Det gick inte lika fort längre att ta sig från kök till ladugården men han skötte sina sysslor väl.
"En motionerar inte för att bli yngre...", sa han.
Sörplade sitt koke-kaffet genom sockerbiten i munnen, som de gjorde förr och sa:
"... utan för att bli äldre!".

Jag såg mamma kyssa tomten jag

besöksräknare

GOD FORTSÄTTNING!

Låt mig få värma din frusna själ

besöksräknare

"Får jag sitta i tomten knä!", sa hon.
Tittade på mig med runda barnögon.
Hade hamnat mitt i sista jusruschen på stan.
Satte mig att vila i den enda fåtöljen som var ledig.
Vilket "råkade" vara där självaste tomten brukade sitta.
Är nog inte som de andra flesta och låter en stol stå tom bara för det liksom.
Bjuda på en pepparkaka och pratade snällt med den lilla en stund.

Till dig bjuder jag på några vackra ord ur en sång som jag och söta Matildha sjöng tidigare:

"Låt mig värma din frusna själ
blåsa på falnande glöd.
Göra trasig läntan hel
innan den lägger sig död.

Ge dig ny inspiration att leva.

I en  och frusen värld,
vill  jag bjuda på mig själv
för det är du verkligen värd.

Ge dig ny motivation att sväva".

"Egot har talat!"

besöksräknare

Jag fattar verkligen inte hur mina barn har blivit så bra! Stolt mamma har talat!

"Egot har talat!", tänker jag men säger inget.
Sitter tyst och lyssnar, de säger stolt att de medvetet valt att vänta med barn.
Jag är verkligen den som respekterar andras val fast jag ser en "fara" med att vänta.
Den "personliga utvecklingen" verkar vara det enda som gäller just nu.
Alla vill vara fria, självständiga och framgångsrika.
"Undra om det verkligen ska vara så?", säger jag plötsligt högt.
Blir  förvånad själv över att jag sa det.
"Vad menar du?", säger han och ser nästan bestört ut.
Försöker förklara hur jag menar.
De säger att de inte har varken tid eller ork, inte ens på fritiden.
"Fast det beror väl på hur man ser på barn?", försöker jag med.
Han säger att det är bättre för barn att vara välkomna.
"Precis!", tänker jag tyst, det var exakt så jag menade men han förstod mig inte.
Hur du ser på barn verkar vara helt olika, förstår jag med ens.
"Barn - en belastning eller rikedom!".
Kanske det ändras från och med att man får det, vad vet jag? 
Det känns som jag har haft det hela mitt liv.
Barn alltså...

"Jag kommer aldrig att erkänna att..."

besöksräknare

"Allt kan du inte ta i munnen!", säger jag.
Han mest ser ut som en liten hamster.
"Spara till huset också!", fortsätter jag.
Försöker desperat "rädda" lite genom att sno åt mig.
"Mehn... mamma! Det är ju så gott. Prova själv!", säger han.
Nästan trycker in en bit in i munnen på mig.
"Mmm", tänker jag.
"Det är gott, faktiskt godare än när de är gräddade!", fast det tänker jag aldrig erkänna. 
Alla har samlats för att göra pepparkakshus.
Vi  gör det varje år och är alltid lika uppskattat.
Brukar dock sluta med att föräldrarna sliter med husen, barnen tröttnar och leker något annat.
Pepparkakshus har vi sagt att vi ska göra varje år, redan innan denna traditionen var.
Det blev aldrig av!
Varför? Enkelt svar:
"Funderar du länge på att göra en sak - blir den ofta ogjord!".

"... har vi förmågan att glömma bort!"

besöksräknare

"Puh, vi kom i tid!"., säger jag och vi stressar in i klassrummet.
Tusen små tärnor och stjärngossar springer omkring varandra.
Nervositeten kan nästan "tas" på.
Föräldrarna på plats och ännu mer sorl här.
Någon släcker ljuset och plötsligt blir det helt tyst.
Sakta, sakta kommer de in och ställer sig på rad.
"Hon kommer med ljuset och värmen!", sjunger de.
Det är så vackert!
Trots att någon håller på att tappa glittret och någon har missat att ta med sig stjärnan.
"Julen är här och ge oss fred på jorden!".
För några minuter lyssnar vi.
Tänker "vackra tankar".
Ända tills någon tänder ljuset igen.
Vi tänker på allt vi "måste" och allt "borde ha gjort".
"Ja, vad julen egentligen handlar om... har vi en förmåga att glömma bort."