Sämsta Storbonden i Farmens historia.


Och här kommer ett litet blogginlägg för dig som är intresserad av att höra vad människan Pernilla känner och inte enbart går efter vad tv visar upp för en karaktär av mig:

Hjäälp!!! Jisses, vad folk häver ur sig ute på näteet!!! Jag vill verkligen inte skylla ifrån mig på något sätt utan står mitt kast men vet inte riktigt hur jag ska bemöta alla hårda ord på farmens Facebook-sida: https://www.facebook.com/Farmentv4/ Väljer att ligga lågt för jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska göra annars? Jaja... får försöka ta på mig pansar-skalet men lite jobbigt känns det faktiskt... Jag vet hur vi på Farmen kände just nu, vi alla stod bakom beslutet att strejka men det jag som är Storbonde som får ta huvudansvaret för det. VI pratade ihop oss och om jag är vek, feg eller kalla det vad ni vill, det må så vara. Vad jag däremot är väldigt ledsen för just nu är att det är så hårda ord därute på nätet emot mig. Jag känner att jag inte förtjänar det. Du kan tycka precis som du vill och jag kan förstå om du tycker det är fel av mig att besluta om strejken men snälla... jag ber er att inte spy galla över hur jag är som person! Kram till alla som förstår att det är tv med målet att både underhålla och uppröra på samma gång :)

Farmen 2016 närmar sig sitt slut...


Nu närmar sig finalveckan på Farmen. Detta har varit en framgångshistoria för mig och tänker att det då passar utmärkt att presentera den av våra låtar som rönt mest framgång. 1,1 miljoner visningar på Tuben, Grattis Lucy! Låten handlar om en kvinna i sina bästa åt som inser att livet inte kommer att vara för evigt. Allt vi drömt om kommer kanske inte att bli verklighet. Jag kan faktiskt känna igen mig själv mycket i Lucy i sången och jag tror att många andra med mig, både killar och tjejer i alla åldrar kan förstå känslan jag försöker förmedla. Hoppas du tycker om den och förstår vad jag menar.
Kram Nilla. Se musikvideon: https://www.youtube.com/watch?v=dFbThKLLq9k
Smiley heart

Så var vi bara fem kvar i Farmen 2016

Se alla vi som är kvar nu den allra sista veckan här:

Så var vi bara fem kvar  i tävlingen. Jag vaknar denna morgon efter att ha sovit jättedåligt. Det känns som om det bara vore en dröm att Micke har varit här på gården och hälsat på mig. Jag går omkring resten av dagen och nästan låtsas som om jag är någon helt annan, som ett sätt för mig att orka härda ut den här sista tiden. Det slutar ändå med att jag blir mig själv, för allt kommer i kapp en. Det gör det alltid tillslut tänker jag och ger upp att försöka vara någon som jag inte är. Just nu är jag bara ledsen och det är ingen idé att försöka spela något annat. 
Jag ältar mina tankar och de verkar nu bara irra runt i huvudet på mig. Jag längtar hem men vill ändå stanna. Har jag klarat mig så här långt måste jag löpa linan ut. Mina tankar irrar också omkring i mitt huvud för idag är det dags för mig att göra ett stort val. Jag ska, som Storbonde denna sista vecka välja en förste-kämpe till Tinget. Den som nu kommer att bli vald så här sent i tävlingen kommer inte att bli glad på mig. Det vet jag. 
Vem ska jag ge dödsdomen till, tänker jag? Den sista veckan på Farmen börjar lida mot sitt slut och jag våndas över beslutet. Personen kanske kommer att känna det som om hon eller han faller på mållinjen, så går mina tankar nu. Det ligger inte i min natur att behöva göra någon ledsen men nu är jag alltså tvungen till det, dessutom är jag god vän med dem allihop som är kvar på Farmen. Vi har sakta men säkert blivit färre och färre deltagare här. Nu består vår lilla familj endast av fem personer. Eftersom vi har kommit varandra väldigt nära är detta det svåraste valet jag någonsin har behövt göra här i tävlingen. 
Nu skulle jag egentligen ha fått ny energi ifrån att min Micke varit här men det har blivit helt tvärtom. Min hemlängtan har vuxit sig jättestor och jag tycker mest det är jobbigt med både alla mina trötta medtävlande kumpaner som inte vill jobba och att jag nu måste göra någon jag faktiskt gillar så besviken. 
Kram n



Farmen 2016: därför kommer min ledarstil skilja sig från de tid...

Nu är det jag som är Storbonde i Farmen 2016 och jag kommer att ha en något annorlunda strategi för min ledarstil än vad de övriga har haft. Varför? Jo, för att nu är alla deltagarna så trötta och det är inte lätt att få dem att arbeta överhuvudtaget. Jag har redan en säkrad plats i finalen så jag bestämde tillsammans med de andra att vi skulle njuta av vår sista tid tillsammans på gården i stället för att göra så att vi fick en eventuell belöning. Självklart skulle vi sköta djuren, det var det inte på tal om men vi bestämde att ta eventuella straff gemensamt som en grupp.
Jag kan berätta att jag i detta läget var så trött, så trött. Jag hade en hemlängtan av inte denna värld och jag hade varit ifrån mina nära och kära en hel sommar. Därför ber jag er att ha det i åtanke när ni ser mig där på Farmen nu. Här berättar jag på tv4 Farmens Facebook-sida om hur jag känner mig just nu och varför jag är som jag är i mitt ledarskap. Kolla jättegärna om du är intresserad: https://www.facebook.com/Farmentv4/


Vår egna kärleks-sång på Farmen 2016

Vilken känsla när jag efter en hel sommar äntligen fick träffa min man Micke som kom på besök på Farmen. Inget kan väl passa så bra som vår egen kärlekssång "A beautiful lovesong". I morgon blir det en ny videoblogg och under tiden kan du även följa mig på facebook om du vill prata med mig: https://www.facebook.com/profile.php?id=100010875422465, kram n

Se hela musikvideon här: https://www.youtube.com/watch?v=47HdJ-tCG-w
Från vår egen kärleks-sång

Jag - Storbonde i Farmen 2016. Helt ofattbart för mig!




Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag ens skulle vara kvar på Farmen så här länge. Jag förklarar i min bok varför senare... men jag trodde att jag skulle vara där högst en vecka (faktiskt sant).

Jag trodde jag hörde fel! kan det verkligen vara sant?

Kändes nästan för bra för att vara sant.

”Den vi väljer till ny Storbonde är en tjej. Vad som kännetecknar henne är hennes vackra lilla rumpa, fina byst och någon som alltid är snygg i håret!”. Jag tänker genast att det måste vara Lina de skriver om. Jag är helt övertygad om detta, att jag ska bli Storbonde är inget jag har haft i åtanke en enda gång hittills i tävlingen. Jag tror i ärlighetens namn aldrig att det ska ske och håret, det har jag ju inte tvättat på snart två månader. Visst, jag vet att killarna tycker om mig men tänker att de tycker nog jag är så pass vimsig att de inte tror jag ska reda ut att vara Storbonde. Det är min stora övertygelse. Paolo fortsätter att läsa:
”Den härliga person vi väljer är…. Wait for it…. Wait for it…”.  Sedan släpper han bomben:
“Pernilla!”. Jag fattar ingenting?
”Sa Paolo just sagt mitt namn?”, säger jag högt, precis som om Paolo inte var där och kunde höra mig. Jag står som förlamad och bara gapar. Det konstiga är att de andra deltagarna inte alls verkar bli förvånade. Jag förstår med ens att mina kompisar visst har högre tankar om mig än vad jag själv någonsin har kunnat ana? Det enda jag tillslut kan få fram är ett stötvis:
”Va! Vad sa du? Jag! Va?”. Tror jag säger det tio gånger på rad och alla skrattar.
”Men… tack!”, får jag tillslut fram och niger som en liten flicka. Känner hur det bubblar av glädje i min kropp.
Det har blivit min tur att bli Storbonde! Den glädjen blir dock inte långvarig för helt plötsligt slår Paolo bort den lika snabbt genom att han förklarar att det är ett krux med det hela. Det finns nämligen en till som är vald som kandidat för Storbonde denna vecka och det visar sig vara Camilla. De övriga deltagarna på gården ska nu direkt välja vem av oss två som de vill ha som Storbonde genom att ställa sig bakom den de väljer. Jag känner det plötsligt som när jag gick på lågstadiet och vi skulle välja vilket lag vi ville tillhöra på gympan. Jag tänker att ingen kommer att ställa sig bakom mig, säkerligen väljer de Camilla allihop. De tycker nog att hon är mer lämpad som Storbonde än jag. Döm därför av min förvåning när nästan alla ställer sig bakom mig!
Det känns dock fortfarande som om jag gått tillbaks i tiden och känner det som om jag vore sexton år igen. Då jag hade fräknar och långt hår i flätor. Det var inte många som verkligen såg mig och var mina vänner då men det fanns några få. De kompisar jag får här inne på Farmen känns på något lustigt sätt liksom som de vänner jag hade då. De är få men innerliga tänker jag och de verkar faktiskt som de ser mig!
Det ömmar i bröstet på mig när jag tittar på dem där de står och ler emot mig, deras nya Storbonde. Hädanefter är det som om jag lagrar mina äventyr jag är med om här inne på Farmen på hög inne i mitt huvud. Jag vill senare skriva ned allt jag är med om, både det jobbiga men även det härliga. Jag är i stunden överlycklig.

Kräftskiva på Farmen 2016

Livet på Farmen är rätt så bra just nu. Mat har vi i och med att vi slaktade igen...
Verkar dock aldrig riktigt vänja mig vid när vi skjuter den söta lilla grisen...
Kräftskivan på Farmen var jättehärlig. Som det ska vara, med goda vänners lag och härliga skratt som förlänger livet. Lite får man bjuda på tycker jag och det försökte Nina och jag att göra i och med vår lilla sång och dans-uppvisning. Hoppas det gick hem hos alla ;) 
Vi har det rätt gott trots allt på Farmen just nu tycker jag. Mat har vi i och med våra slakter vi gjort. Vill ändå påpeka att även ifall det verkar som om vi i tv äter en hiskeligt massa så är faktiskt inte sanningen riktigt så. Vi äter frukost, dvs. vår Farmar-gröt sedan blir det middag och då försöker vi få in lite kött och potatis och till kvällen blir det gröt eller välling. Mer än så är det inte men i tv ser det ut som om vi äter hur mycket som helst. Ägg och fisk har vi dock eftersom hönsen värper på bra och sjön är full av fisk, fast arbeten på gården har vi också och konflikter lite till och från. Även om de inte är lika många nu som det var tidigare i tävlingen, dessutom känner vi deltagare nu varandra så pass bra att vi respekterar var och en på ett helt annat sätt än tidigare. Vi vet lite hur vi kommer att reagera på olika situationer och livet går sakta men säkert sin stilla gång här på Farmen.

Till kvällen på vår kräftskiva sjunger vi och äter kräftor i solen som sakta går ned från skyn. Vi skrattar och har det så trevlig. Vi tar ut vardagsrumsbordet till vår trädgård och sitter under äppelträdet. Det känns som en liten vilopaus från tävlingen. Ja, det är en härlig tid på Farmen just nu känns det som. En kväll som alla andra fast ändå inte tänker vi där vi sitter tillsammans och bara trivs. Jag och Nina gör ett litet sång och dans-nummer vilket jag tror uppskattas av våra kompisar. Det hoppas jag i alla fall, lite får man bjuda på sig själv. Vi somnar gott i våra halmsängar efter festen.

Kram nilla 
Prenumerera på: Inlägg (Atom)