 |
| Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag ens skulle vara kvar på Farmen så här länge. Jag förklarar i min bok varför senare... men jag trodde att jag skulle vara där högst en vecka (faktiskt sant). |
 |
| Jag trodde jag hörde fel! kan det verkligen vara sant? |
 |
| Kändes nästan för bra för att vara sant. |
”Den vi väljer till ny Storbonde är en tjej. Vad som kännetecknar henne är
hennes vackra lilla rumpa, fina byst och någon som alltid är snygg i håret!”. Jag tänker genast att det måste vara Lina de skriver om. Jag är helt
övertygad om detta, att jag ska bli Storbonde är inget jag har haft i åtanke en
enda gång hittills i tävlingen. Jag tror i ärlighetens namn aldrig att det ska
ske och håret, det har jag ju inte tvättat på snart två månader. Visst, jag vet
att killarna tycker om mig men tänker att de tycker nog jag är så pass vimsig
att de inte tror jag ska reda ut att vara Storbonde. Det är min stora
övertygelse. Paolo fortsätter att läsa:
”Den härliga person vi väljer är…. Wait for it…. Wait for it…”. Sedan släpper han
bomben:
“Pernilla!”. Jag fattar ingenting?
”Sa Paolo just sagt mitt namn?”, säger jag högt,
precis som om Paolo inte var där och kunde höra mig. Jag står som förlamad
och bara gapar. Det konstiga är att de andra deltagarna inte alls verkar bli
förvånade. Jag förstår med ens att mina kompisar visst har högre tankar om mig
än vad jag själv någonsin har kunnat ana? Det enda jag tillslut kan få fram är ett
stötvis:
”Va! Vad sa du? Jag! Va?”. Tror jag säger det
tio gånger på rad och alla skrattar.
”Men… tack!”, får jag tillslut fram och niger som en
liten flicka. Känner hur det bubblar av glädje i min kropp.
Det har blivit min tur att bli Storbonde! Den glädjen blir
dock inte långvarig för helt plötsligt slår Paolo bort den lika snabbt genom
att han förklarar att det är ett krux med det hela. Det finns nämligen en till
som är vald som kandidat för Storbonde denna vecka och det visar sig vara Camilla.
De övriga deltagarna på gården ska nu direkt välja vem av oss två som de vill
ha som Storbonde genom att ställa sig bakom den de väljer. Jag känner det plötsligt
som när jag gick på lågstadiet och vi skulle välja vilket lag vi ville tillhöra
på gympan. Jag tänker att ingen kommer att ställa sig bakom mig, säkerligen väljer
de Camilla allihop. De tycker nog att hon är mer lämpad som Storbonde än jag. Döm
därför av min förvåning när nästan alla ställer sig bakom mig!
Det känns dock fortfarande som om jag gått tillbaks i
tiden och känner det som om jag vore sexton år igen. Då jag hade fräknar och
långt hår i flätor. Det var inte många som verkligen såg mig och var mina
vänner då men det fanns några få. De kompisar jag får här inne på Farmen känns
på något lustigt sätt liksom som de vänner jag hade då. De är få men innerliga tänker
jag och de verkar faktiskt som de ser mig!
Det ömmar i bröstet på mig när jag tittar på dem där
de står och ler emot mig, deras nya Storbonde. Hädanefter är det som om jag
lagrar mina äventyr jag är med om här inne på Farmen på hög inne i mitt huvud.
Jag vill senare skriva ned allt jag är med om, både det jobbiga men även det
härliga. Jag är i stunden överlycklig.
