4 tecken på att jag fortfarande är "ung"

räknare
besöksräknare

Börjar med att berätta om en rolig episod.

I fredags var jag och fikade med "mamma-gänget". Vi träffas ofta. Barnen leker och vi vuxna pratar av oss om allehanda "problem" och roligheter som händer i vårt liv. Denna gången var vi hos Gabbe. Vädret var vackert men kallt när vi körde dit, Malte och jag. 

När vi skulle hem, var det full storm. Oj, vad det blåste. Kändes som om det vore värsta tornadon. Snöade vertikalt, där vi satt i bilen. Jag kunde bara köra i 20 km/h.

Hemma hos mig är det just nu väldigt rörigt, för det är helrenovering på gång. Jag har så många män i mitt hus som jag aldrig haft förr . Fast det är bara trevligt. Jag kallar dem för "mina farbröder". Det har blivit ett litet internt skämt oss emellan. För de är inte farbröder. Det är män i alla åldrar. Allt från 20 och uppåt.

De tu som varit där mest hittills, har nästintill blivit ""familjära". På det sättet att vi faktiskt "måste" leva under samma tak, dagarna i ända. Det kräver en hel del, kan jag tänka. Av dessa yrkesmän. Jag menar, de måste ha varit i många hem, med många olika sorters människor. Fast jag tycker de klarar det galant. I allafall i mitt hem.

Den roliga lilla episoden, inföll iallafall när jag och Malte äntligen kom hem, den här kvällen. Nedfrysta av vädret och hungriga på mat. Lite smått stressade, ni vet hur det kan vara. Då hittar vi den här lappen, på köksbordet:


Hehe... det vittnar om humor, tycker jag. Så lite det behövs ibland för att få en att le.

Då kommer vi till vad detta lilla blogginlägg ska handla om idag.

Det här med att ha barnasinnet kvar. Du är nog inte riktigt vuxen, förrän du inser att det är en tillgång att våga ta fram det lilla barnet i dig. 

4 tecken på att jag fortfarande är "ung"

1.   När jag kollar på Carola H på tv:n, inser jag att jag visst kan se snygg ut, trots min ålder.


Oj, det där kan tolkas lite hur som helst ser jag nu när jag läser. Menar alltså
inte att jag är snyggare än henne. Nä, snarare att hon ser så fräsch ut.
Dessutom är hon faktisk äldre än mig.

Men erkänn att det finns liiite likhet ändå... vill jag ju tro då iallafall
2.   Dras fortfarande med mina tonårsfinnar. Ursäkta att jag tar upp det här. Ni som är kvackelmagade kan väl låta bli att läsa det där då. 

När slutar det förresten att kallas för det? Tonårs-finnar? Jag menar, visst det är samma sorts
sådana som jag dragits med ända sen jag var tonåring. Men för böveln! Har ju själv
barn som är tonåringar!

Förresten säger min hudläkare att jag kan vara glad för att jag har det. 
För då
får man inte lika lätt rynkor”, säger han. 
Jag har bestämt att han är en mycket
klok man.

3.   Är precis lika fåfängd som när jag var yngre. Fast om du tror det tar längre tid att fixa till sig på mornarna, ju äldre jag blir, har du fel.  

Det kanske beror på att jag förflyttat min fåfänga? Till att handla mer om att ha bra
produkter till mig, än att sminka mig i timmar för att se bra ut, som jag gjorde förr. Ja, inte vet jag.

Eller om det beror på att jag börjar chansera men inte märker det själv? Kan ju alltid skylla på att jag inte ser så bra och inte hade tillgång till
mina läsglasögon.

Jag som lite. Är jag mig lik?
4.   Är ung i sinnet. Vill jag påstå i alla fall . Älskar att busa. 
Känns fortfarande som om jag bara går omkring och ”leker” vuxen. 
Är livrädd att någon ska komma på mig om det , nån dag. 

Jag älskar att leka