Öronmuffar och rosa benvärmare...

räknare
besöksräknare
Tro`t eller ej men jag försöker som de flesta andra att få tid över till att träna. I alla fall några gånger i veckan. Vilket inte är lätt när man har hus, barn och katt. Dels för att jag vill hålla mig i trim men också för att jag tycker att jag har ett "ansvar" för att kunna leva länge så mina barn kan njuta av min blotta närvaro. Fast det finns en tredje punkt också och det är för att jag helt enkelt tycker det är så kul! Det Började med att jag bara tog danspass. 
Någonstans där ute i vimlet kan du hitta mig
Det är "house, hip hop, disco, afrikanst, ja älskar all sorts dans men så fortsatte det med att jag började "lyfta skrot". Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle tycka om det men det gjorde jag.Ett problem dock, om man bortser från att det tar en hiskeligt massa tid, är att det är förgjordat dyrt
Okey, så här kommer jag att se ut sen... eller inte;)
Det blev till att tänka om. Det går faktiskt att träna helt gratis också. Hemma i vardagen. Införskaffade då min fina cykel. Den gjorde jag snabbt om till "min" genom att omsorgsfullt klippa ut små rosa blommor som jag klistrade på. Det tog typ en hel dag. Den blev så fin att jag inte ville använda den när det regnar, vilket det gör mycket såhär på höstens kant. Mina fina blommor kunde ju regna bort då så nu står den fint parkerad i garaget bland all annan bråte. Den får komma fram nästa sommar igen. Har jag då inte pyntat den med riktiga blommor och ställt den lite snyggt i ett hörn av min trädgård, som en prydnad liksom, ska jag överväga att cykla på den lite då och då. 
Den tål att visas igen, säger en stolt cykelägare då;)
Blev till att tänka om... igen. Har hört att folk svänger sig med en ny fras som lyder: "tidlös löpning"!. Det kanske vore något för mig?, tänkte jag. Min filosofi angående detta har tidigare varit:
"Den dagen jag möter en joggare som ler - då ska jag överväga saken".
Att lufsa runt för nöjes skull, det vill väl ingen? Jo, jag nu då. Fast det kanske inte heter att man "joggar", nuförtiden? Det var nog på 80-talet man sa så? Det har en lite småtöntig klang, kan jag tänka. Nej, idag ägnar man sig åt "målmedveten löpning". Allra helst med den senaste utrustningen. Det ska vara:

  • löparskor, helst de där som man ska få fin rumpa av bara man har dem på. Det ska vara någon sorts ergonomisk framfotsgrepp, eller vad det heter har jag hört. 
  • Man ska ha teflonbehandlade byxor i mikrofiber och inte som jag, någon urtvättad jumper (oj, förlåt... man säger nog inte jumper heller, t-shirt menar jag).Nä, det blev till att dra på sig en bylsig tröja. 
Gick förbi hallspegeln på vägen ut och insåg att jag faktiskt såg riktigt "rätt" ut i tiden, ändå. Att mina jogging (förlåt igen... löpnings) - kläder verkligen VAR från 80-talet, behöver ingen veta. 

Rosa öronmuffar
Tittade på mig och insåg att det nog bara var de rosa öronmuffarna kvar, som pricket över i:et. Och de ljusblå benvärmarna. Fast jag skippar nog dem. Älgarna kanske blir rädda för mig om jag liknar en lufsande jul-gran annars.
Så, tjingeling på ett tag. Nu drar den här 80-talstjejen ut i "spåret", som för övrigt består av ett snårig skog. Med närmare eftertanke skulle nog de där benvärmarna komma till hands ändå, så jag inte river mig av lingonriset. 
Stack snabbt in och drog på mig dem. Flickan från småland, med de rätta detaljerna för att se rätt ut i tiden. Med de fina rosa benvärmarna.