besöksräknare
Tro`t eller ej men jag försöker som de flesta andra att få tid över till att träna. I alla fall några gånger i veckan. Vilket inte är lätt när man har hus, barn och katt. Dels för att jag vill hålla mig i trim men också för att jag tycker att jag har ett "ansvar" för att kunna leva länge så mina barn kan njuta av min blotta närvaro. Fast det finns en tredje punkt också och det är för att jag helt enkelt tycker det är så kul! Det Började med att jag bara tog danspass.
Någonstans där ute i vimlet kan du hitta mig |
Okey, så här kommer jag att se ut sen... eller inte;) |
Den tål att visas igen, säger en stolt cykelägare då;) |
"Den dagen jag möter en joggare som ler - då ska jag överväga saken".
Att lufsa runt för nöjes skull, det vill väl ingen? Jo, jag nu då. Fast det kanske inte heter att man "joggar", nuförtiden? Det var nog på 80-talet man sa så? Det har en lite småtöntig klang, kan jag tänka. Nej, idag ägnar man sig åt "målmedveten löpning". Allra helst med den senaste utrustningen. Det ska vara:
- löparskor, helst de där som man ska få fin rumpa av bara man har dem på. Det ska vara någon sorts ergonomisk framfotsgrepp, eller vad det heter har jag hört.
- Man ska ha teflonbehandlade byxor i mikrofiber och inte som jag, någon urtvättad jumper (oj, förlåt... man säger nog inte jumper heller, t-shirt menar jag).Nä, det blev till att dra på sig en bylsig tröja.
Rosa öronmuffar |
Så, tjingeling på ett tag. Nu drar den här 80-talstjejen ut i "spåret", som för övrigt består av ett snårig skog. Med närmare eftertanke skulle nog de där benvärmarna komma till hands ändå, så jag inte river mig av lingonriset.
Stack snabbt in och drog på mig dem. Flickan från småland, med de rätta detaljerna för att se rätt ut i tiden. Med de fina rosa benvärmarna.