Gutta kommer med veckans uppdrag och det visar det sig vara lite annorlunda saker vi ska göra än vad vi brukar på Farmen. Vi ska alltså inte längre jobba i lag utan
mer individuellt. Vi är nu inne i vecka sju och min hemlängtan har tagit sig oövervinnerliga proportioner. Vi ska emellertid brodera våra namn, sy tofflor av ull, göra
luffarsmide samt göra egen sylt. Ett annat uppdrag som jag blir så glad för är
att vi ska få skriva brev hem! Gud vad roligt, jag tror knappt det är sant det
jag hör? Vi längtar alla så mycket hem till våra nära och kära men för att
kunna överleva dagarna här på Farmen är vi dock tvungna att försöka skjuta bort
de tankarna många gånger. Trots det finns de ändå alltid närvarande längst
bak i huvudet på oss. Nu kan jag knappt tänka på något annat än att jag
kanske till och med ska få brev tillbaks sen? Emellertid måste vi först göra de
andra uppdragen vi fått.
Allt eftersom tiden går kan jag ändå inte låta bli att
bara tänka på vad jag ska skriva i brevet hem till Micke och mina barn? Det är
så mycket jag vill berätta men det är så svårt att få fram orden. Jag sitter uppe på höloftet där det ställts fram en
gammal skrivmaskin från tidigt 1900-tal till mig senare samma dag. Det gäller
att trycka hårt på tangenterna om det ska synas några bokstäver över
huvudtaget på pappret. Börjar skriva till min kära Micke:
