Sommarskirt/sommarrufsigt




räknare
besöksräknare

Sommarskirt/sommarrufsigt

”Välkommen! Stig in i mitt hus!” säger jag, där jag står med en vit nästan lite genomskinlig sommarklänning. Jag har såklart ett långt linne under.

Jag står på farstutrappan, Sture (katten) smeker mina ben och mina bara fötter. Jag tycker inte om att ha skor på sommaren. De sparkar jag av mig i maj, sen är jag barfota till långt in i september.

”Men kom in nu, vet ja. Kaffepytten är på och bullarna är nybakta.”

Det ska vara lite som att komma in i en skir sommardröm, hemma hos mig. Tunna gardiner i fönstren och möbler i vitt. Trägolv och vitmålade väggar. Vackert mönstrade kuddar och vita plädar.

Genom de öppna fönstren och dörrarna skymtar min sommarrufsiga trädgård. För är mitt hem inomhus välskött och nätt, är min trädgård välskött och vild. Av färger alltså. För där kan jag bara inte låta någon blomma inte få vara med. ALLA är ju så vackra. Så jag måste bara få ha alla blomster där.

Mitt hem är min borg, heter det ju. Det stämmer verkligen in på mig. Det är viktigt för mig att ha det vackert runt mig. Jag blir lugn och trygg av det på något vis. Då jag annars är en väldigt sprallig, glad tjej som har många ”järn i elden”. Jag behöver nog det lugnet, som jag vill att mitt hem ska utstråla.

Många undrar hur jag orkar med allt. Som en tv-reporter i Böda Camping frågade oss:

”Det verkar alltid hända en massa saker runt er?”

Vi tittade frågande på varandra och svarade nästan i kör:

”Men… det här?” vi börjar skratta och fortsätter: ”Det här är lugnt ju. Det är nu vi är på semester!”

Ha ha… det är nog egentligen inte många som skulle hålla med om att det är semester att ha ett kamerateam en decimeter från sitt ansikte hela dagarna. Dessutom i en av sommarens varmaste, svettigaste och klibbigaste vecka. Plus att vi låg i tält.

Försök själva sätta er in i hur man ser ut efter en vecka i tält. Skulle ni vilja visa er själva i tv-rutan sån? Nä, tror inte det. Men se du… här har ni tösen som vill. Gör vad som helst för att få vara med i tv ju. Och inte skäms jag för att säga det heller. Nja, inte vad som helst… men nästan.

Så, eftersom jag annars inte är en speciellt lugn person i mig själv, behöver jag det lugnet som mitt hem och min borg ger mig. Tänk att få göra precis vad man vill… när man vill… och hur man vill. Om man vill.

Det är då… som jag plötsligt förvandlas till att vara ett med naturen. Jag blir en varelse, som alla andra här på jorden. Jag blir ett djur. Jag blir en tjur.

”En tjur?”, frågar du mig då.

”Japp,” svarar jag med ett leende på läpparna. ”Precis… jag blir en tjur!”

Tar lugnt en liten smutt på kaffet i mina nya kaffekoppar som är rosa med vita prickar på. De är handgjorda av lera. Jag luktar lite på rosorna i den genomskinliga vasen som jag hittat på loppis. Den står på mitt runda bort som har en rosablommig duk, som ser ut som att den var modern på farmors tid. Jag säger tyst medan jag sträcker ut mig i stolen, som en katt som spinner:

”Ja, för jag trivs bäst här… Där jag kan sitta i min ekdunge… och bara lukta på blommorna.”

Och så vitt jag vet… så sitter jag fortfarande under en ek… och luktar på blommorna.

Ps… för den som inte fattade, så var det tjuren Ferdinand som sa det. Förstår ni? ”tjuren” Ferdinand.

Ps… igen. Var bara tvungen att visa hur fina mina gardiner blev. Har ju kompisar som visar sånt på sina bloggar, så jag tänkte att… varför inte? Så här får ni som är intresserade, se hur jag har det hemma. I min lilla borg.

Kraaaaam n… nu fortsätter jag att stryka och hänga upp gardinerna. Det var fasligt vad många fönster man hade helt plötsligt. Nu när det är ”fönstertvättar-väder”, menar jag.