Sanningen! The truth!



räknare
besöksräknare

Sanningen?

Ibland funderar jag över en sak. Jaja, mitt arma lilla huvud funderar över mycket, har väl ni som läser min blogg vid det här laget lärt er. Detta är bara en av alla mina virriga tankar.

Men hörni... vad är sanningen egentligen? Vem vet vad som kom först.. hönan eller ägget? Jag tycker att det kvittar. Ägg kan man iallafall ha till mycket nyttigt, oavsett. Typ att göra goda glassar av. Det är ju det som är det väsentliga i vår verklighet. Inte vad som är sanning eller inte om såna saker. Meeen... jag undrar över en sak.

Jo, då och då möter jag människor som med stolthet deklarerar:

”Ja, jag säger då ALLTID som jag tycker!”

Eller kan man höra folk som högt och ljudligt och med klar stämma säger:

”Jag är ALLTID ärlig!”

Vet ni… då blir jag alltid nästan lite rädd. Varför? Jo, för att yttranden som dessa ser jag som stora, röda varningssignaler.

Jag ska förklara hur jag menar. Visst tycker väl jag, precis som alla andra på den här jorden, att man inte ska ljuga, alltid tala sanning. Fast jag tycker det är en STOR skillnad att alltid, alltid, och till vilket pris som helst säga en sanning, även om man kanske inte borde.

Det kan handla om att undanhålla någon liten detalj, för att inte såra en annan människa. Jag kan ta ett exempel. Om din vän, stolt spatserar framför dig med en illröd klänning som du tycker är urful. Fast du vet hur mycket pengar din vän måste ha slitit ihop på jobb för att kunna köpa den. Du kan riktigt se i hennes ögon hur vacker hon själv tycker den är. Då tycker inte jag att just DIN sanning ska komma fram. Då tycker jag faktiskt att det är ok, med en liten vit lögn. Bara för att din vän ska få vara lycklig. Även om inte din sanning överensstämde med hennes.

Jag blir bara så trött på människor som till vilket pris som helst alltid måste pracka på andra människor ”deras” sanning. Kan ärligt säga, att jag tycker de är egoistiska och oetiska.

Jag tycker också att de gör det väldigt lätt för sig själva, eftersom de verkar ha en fix norm att leva efter. Medan alla vi andra är helt oskyddade mot dessa sanningssägare.

Livet är tyvärr inte så okomplicerat att man i alla lägen ska säga precis som man tycker och som det är. Ärlighet, både mot dig själv och mot andra, är ett ideal väl värt att sträva mot. Men sanninsgssägandet kan också vara ett vapen i händerna på den som inte är snäll.

Vi har lagar, regler och normer av det skälet att ett samhälle inte kan existera utan dem. I princip ska de följas. Jag menar att etiken ställer ibland högre krav på oss än så. En snäll människa tvingas ibland att göra ”rätt” genom att göra ”fel”.

Det kan också vara så att en del människor är så osäkra, att de inte vågar annat än att i alla lägen följa den ”sanning” som de lärt sig.

Jag kan ta ett exempel om detta när en god vän till mig skulle köpa kulglass en varm sommardag. Flickan i glasskiosken var ny och orutinerad. Min vän säger:

”Jag vill ha en glass med en kula tack.” Flickan tittar oroligt på henne, varpå hon säger:

”Tyvärr så har vi inte det. Vi säljer bara glassar med två kula eller med tre kulor.”

Min vän frågar då om hon inte bara kan låta bli att lägga på den andra kulan, men det gick inte. Flickan menade att hon var tvungen att välja mellan två kula eller tre.

Det hela slutade med att hon fick köpa en glass med två kulor, varpå hon slängde den ena kulan i papperskorgen utanför glasskiosken. Denna flicka var lärd att så skulle det vara, och det gick inte att gå utanför ramarna här.

Fast vet ni… jag tycker mig märka, att det efter många år och över att det trots allt finns en begriplighet och en slags klokhet i samhället, brukar det leda fram till att orimliga normer och regler med tiden ändras.

Har jag inte rätt? Nu förtiden, kan man nog få två kulor om man så önskar, eller?

Kraaaam n