Amors pilar...

besöksräknare

Om att lyssna men inte tala

Det finns en fin symbol som jag såg för länge sedan. Den fanns i en bok som handlade om hur vi kan lära oss att lyssna. Den där symbolen har etsat sig fast i min hjärna, precis som den gjort i författarens och jag tänker på den lite titt som sätt. Ska försöka förklara:
Tänk dig ett hjärta. Ett stort, rött, härligt varmt hjärta. Tänk dig att hjärtat har två öron, som kan lyssna koncentrerat på vad du säger. Men hjärtat har ingen mun.

Ursäkta bilden... hittade inget bättre;)

Visst är det fint? Åh, känner att jag nu tenderar att bli så där trååkigt djup igen, sorry. Inte min mening men jag försöker bara förklara på ett enkelt sätt och det är inte lätt, vill jag lova. Fast, haha... bilden ovan var ju iallafall inte särskilt djup men men...
Gillar det där hjärtat, för mig står det för att det kommer att lyssna men inte lägga sig i, inte avbryta, inte "tycka" eller döma, utan bara lyssna och ta in vad du säger.
Tror nämligen att det är så själva "lyssnandet" ser ut. Om vi kunde lära oss något av det där hjärtat skulle vi kunna ge en "villkorslös och osjälvisk handling till en medmänniska", stod det i boken. Det handlar om att finnas till för någon annan och ofta tycker jag mig märka att det är en bortglömd gåva att ge. Det är så mycket prat överallt i vår vardag. Om du då får den förmånen... ja, jag ser det faktiskt som en förmån för det är inte alla som hittar den där "någon". Men om du nu hittar någon som alltid finns där för en, lyssnar, vägleder och inte dömer, då är det ett sånt hjärta som symbolen du hittat. Det är en konst i sig att kunna lyssna.

Vet du, ibland stöter jag på det där hjärtat och jag försöker vara ett tillbaks. Hoppas jag lyckas. Ska iallafall öva mig på det.

Kraaam n