För någon dag sedan dog hon!

räknare
besöksräknare
I går dog vår söta kattunge!
För bara någon dag sedan så dog hon! Vår lille kattunge. Hennes syster och mamma blev så ledsna och vi med. Kattmamman slickade och slickade, systern försökte desperat få liv i henne för att leka. 
Vi hade varit på kalas, Malte och jag. Där hade vi haft det så roligt med barn och lekar. Efter det cyklade vi hem, ja Malte cyklade och jag fick springa efter med stången, cykelträning alltså. Vi fick med oss några av barnen från barnkalaset, som skulle leka hemma hos oss. Väl hemma stannade jag en stund utanför huset för att prata med en av mammorna, när ett av barnen kom utspringande och sa:
"Det är något fel med den lilla. Den rör sig inte, även om jag lyfter upp henne!".
När vi kom in låg hon där, i soffan alldeles död. En annan mamma tillkallades som är van och jobbar på lantbruksskolan. Hon konstaterade att hon verkligen var död. Vi lade henne i en liten ask, på den handduken hon en gång föddes på, för bara några veckor sedan. 
"Doris" tar farväl av sin lillasyster.
Jag fick inte för mig att berätta för Malte att hon var död, inte när han hade sina små kompisar här hemma. Jag sa att hon bara låg och vilade sig lite och ville vara ifred. 
När leken väl kom igång smet Malte ifrån barnen gång på gång och viskade:
"Hur är det med henne, har hon vaknat än?".
Jag svarade att det hade hon inte och det var faktiskt lite svårt att "ljuga" och hålla tårarna tillbaks, för jag visste hur mycket just denna lilla kattungen betydde för honom.
Nu får du aldrig ligga mer på min barm.
 Varje kväll låg hon i hans famn, han tittade henne djupt i ögonen och berättade "hemligheter" för henne. Det kunde handla om hur han hade upplevt dagen som varit eller dagen som skulle komma och vad som skulle hända då.
När väl barnen hade gått hem och allt hade lugnat sig, berättade vi. Självklart blev han ledsen men vi gjorde det så fint vi kunde. Ett kors där han fick skriva hennes namn. Han byggde upp graven alldeles själv och han hade sånt bestyr att det tog hela kvällen. 
"Det måste vara perfekt för henne!", var det enda han sa. 
"Det måste bli så fint det kan!", sa han.
Med tårarna trillande nedför hans små barnakinder letade han efter den "perfekta" stenen, ljuslyktan och de finaste blommorna. Vi skrev små brev som vi läste upp för henne och som hon fick ha med sig ned under jorden. 
Närlåg där, började han sjunga;
"Lille katt, lille katt. Lille söta katta. Vet du att, vet du att... det är mörkt om natta".
Ja vi stod där en långt stund, bara tysta. Det hördes bara vindens brus och det var faktiskt som om de andra små katterna förstod. Till och med vår gamle katt på 10 år, "Sten Sture Den store Stövelfrisk", som annars mest var sur på de små. Han tyckte nog att de var för livliga och väsnades mycket, nu satt han så fint där jämte oss.
Vi tar farväl av vår söta "Lillis". Hon såg så liten ut där hon låg.
Sen var det hela över. Dagen efter lekte han med kompisar. De stod där och begrundade hennes lilla kors, där under en av våra ekar. Jag kunde höra hur de pratade om hur bra hon nu har det där uppe i katthimlen, utan att de visste att jag hörde. 
Det enda jag är lite orolig för just nu, är hur Malte ska ta det på kvällarna framöver. Igår var han själv orolig för att hon hade det för mörkt därnere i jorden så nu har vi satt ut marschaller som vi ska tända inatt. 
Nu står jag här och skalar potatis. De fick önska sig vilken middag de ville, hans små kompisar och han idag. Jag frågade vad de allra godaste de visste var och det blev potatisbullar! Alla har vi våra favoriträtter;) 
Då kunde jag höra hur Malte berättade för en av kompisarna, när de lekte inne på rummet:
"Du förstår, Vilhelm... hon kan höra mig ändå nu när hon är i himlen. Det VET jag!".
Det värmde en ömmande moders hjärta.
Nu kanske du tycker jag gör en för stor grej av det här. Katter dör så är det ju. Jo, men för ett litet barn är det stort. Särskilt om det är första mötet med döden. Då tror jag på att försöka göra det till något fint. Så fint man nu kan göra sånt här.
Livet har sin gång, ibland är det härligt att leva, ibland inte. 
Så god natt lilla "Lillis". Det var verkligen trevligt att få låna dig, den lilla tid du var här. Även om du var en riktig liten kämpe, gav du till slut upp och vet du... jag tror att det gjorde du rätt i. Nu kan du äntligen leka som kattungar gör och skutta omkring bland de andra små liven. Nu har du det bra.
Kram n