Jag är kär - så det så!

besöksräknare

Jag är kär!

Söndag = vilodag? Nähä, inte för mig. I lördags hade jag en sån där tråkig regndag då vi bara satt inne och kollade på film hela eftermiddagen. Det blev Harry Potter ,så klart, det är Maltes favoritfilmer och måste medge: de är bra! särskilt när de växer upp. Det var nr 4 vi tittade på och då var de tonåringar med alla jobbiga grejer man hade för sig. Jag skrattade på ställen där Malte inte skrattade alls. Du vet hur dö-kär du kunde bli i någon och dagen efter var det någon annan. Fast så förkrossad jag blev om den killen jag var kär i för tillfället inte hade lika dana känslor för mig. Usch, eller ja... det var en härlig tid, det var det ju. Malte förstod fortfarande hur okänslig jag kunde vara som satt och skrattade och jag försökte förklara:
"Han är ju så gullig.", varpå Malte tittade konstigt på mig och sa:
"Mamma, Harry ligger och gråter för att han är lessen och du tycker det är gulligt? Ni stora förstår ju inte alls!
Igår blev det annat på tapeten dock. Inga inne-filmer utan annat nyttigt.  
När jag kom hem från nattjobbet så svassade jag runt med damsugarn till gamla godingar som spelades på radion. Tvättade några maskiner också bar det iväg på en cykeltur till tjejkompisen med tillhörande för att kolla på ett nytt litet föl och leka så klart. 
Gud så gulligt det var! Och gud så svettig jag blev av cykelturen! Malte kämpade på och trillade än åt ena hållet och än åt det andra. Det tog nog halva vägen dit innan vi plötsligt kom på hur man gör. Jag sa:
"Du, försök tänka på något annat. Vi sjunger en sång så ska du se att det går bättre!".
Malte tog tungan rätt i min och började sjunga på någon egenkomponerad låt om att "Blommorna var vacka och solen den skiner så fiiint". 
Då hände det märkliga! Han cyklade! Han kom riktigt långt innan vi hamnade i buskarna igen. Sen gick det fortare och fortare. Jag sprang och ja, andhämtningen när vi kom fram var att jag liksom stötte fram:
"Vatten... kan.. jag .. få .. ett glas med vatten... tack!"
Sedan fikade vi ute i solen på deras fina altan. Nya bord och stolar var det och de var faktiskt jättesköna. 
Efter det så blev det då äntligen dags att titta på det lilla fölet! Och ja, jag kan ju bara säga - nu är jag kär! Han har inget namn än så har du nåt namn som börjar på B och det ska helst vara någon kung. Jag föreslog kung Bertil, Bartolomeus (fast det heter min barnbok som jag fösöker skriva) eller varför inte farbror Barbro (det finns faktiskt 3 män som heter det i Sverige, förutom min kära mor då;)
Ja, där stod vi omringade av kattungar, barn och föl. När vi sedan cyklade hem, vilket i och för sig tog rätt lång till eftersom vi var tvungna att stanna och plocka vildhallon. Det fanns jättemånga vid vägrenen. Eftersom jag fick både Kajsa och Frida med hem (min vänninas barn) så hade vi bra med plock-hjälp och fick ihop en hel del. Det ska jag baka en paj på i idag då det kommer andra mammor med tillhörande barn på besök. Eller vid närmare eftertanke blir det nog bullar med glass så jag hinner plocka lite med mina blommor och duscha innan de kommer.