besöksräknare
Kajsa som hade kalaset och fyllde sju, klappade mig bakom örat hela tiden.
Det är ett fint litet gäng av barn som bor i vår by och alla i samma åldersklass var där, ca 20 st.
Jag hade jobbat natt och det blev lite bråttom när jag kom hem.
Duscha och sen måla oss... ja, för jag kunde ju inte låta bli att kladda lite på mig med dår´å.
Jag har kommit till den punkten i livet då jag tänker att det inte finns så mycket att skämmas för.
"Får du undan din skam blir du en modigare människa", tror jag.
Rädslan för att göra bort sig hindrar oss människor att uppleva de största äventyren i livet!
Jag menar:
 |
| Kolla vilken tårta! Mamma Anita som gjort. |
Jag vet ingen gång då jag kan ha så trevligt som på kalas där vi sitter och berättar om alla situationer där vi tycke vi gjort bort oss.
Efter ett tag vågar folk berätta de mest hisnande, och det är aldrig någon som skrattar åt en.
"Alla skrattar med en och delar glädjen!"
Det är i alla fall mitt motto här i livet.
Fast... så är jag lite knasig också.
"Befriande knasig... kanske!", tänker jag.
Voffar lite försynt när Kajsa kliar mig bakom örat.
