Ordning eller reda?



räknare
besöksräknare

Japp, det har varit ömsom regn och ömsom sol idag. Vi har roat oss med att rita, Malte och jag.

Igår kväll lyckades jag med konststycket att rensa alla mobilnummer från min telefon. Nu finns bara ett nummer kvar, som jag lagt in.

Ja, det är sant, alla mina nummer försvann. Alla bilder också. Alla utom ett. Dock så är hela världen inte rasad för det. Bara det att jag fick mej en liten funderare, faktiskt. Endel människor har man bara kontakt med genom mobilen. Vad gör man då om man raderar numret? Jag kom fram till att då får man väl vänta och se om vederbörande hör av sig. Annars var det nog inte någon viktig kontakt.

Vet du vad? Det känns faktiskt rätt skönt. Ungefär som när man rensar en gammal garderob. Eller när man städar garaget. Samma känsla. Man vet att det är rent och snyggt därinne och det rensar liksom ens inre med.

Folk som kommer hem till mig ser ett vackert, välordnat shabby schick hem. Ett hem med ”själ” i, som någon sa. Vilket jag egentligen tycker att varje hem borde ha.

Alla brukar säga att jag är så duktig på att hålla det rent och snyggt. Jag älskar känslan av ett nystädat hem med nyplockade blomster på bordet.

Nu ska jag dock avslöja en hemlighet. Överallt där jag har bott har det blivit ett rum med ”bra att ha-grejer”. Där har jag saker som jag inte vet var jag ska förvara dem.

Fast nu när jag tänker efter, har det nog alltid varit mer än ett rum. Plus garaget då. Det går inte att komma in i det. Någon bil som ska stå där, är det inte tal om.

Visserligen gör jag lite tappra försök att hålla ordning i dom där förråden. Fast det konstiga är, att det blir bara likadant efter en tid. Nu talar vi inte om någon lång tid. Nä, någon månad, sådär.

De där stackars rummen, som ingen annan får gå in i. Bara familjemedlemmarna då. Som för övrigt brukar svära en ramsa på typ minst två hela meningar om de nu, mot all förmodan, måste hämta något där. Alla går och drar sig för att ens tänka tanken att försöka.

Det brukar sluta med att någon öppnar dörren, tittar uppgivet på alla saker, för att sedan bara stänga dörren igen. För är man inte väldigt fast besluten, över att börja slåss med allehanda kastruller, videoapparater, krukor, lampor och nästrimmrar, är det bara att inse att det är lönlöst. Stäng dörren och svär ramsan.

Denna ramsa brukar, av någon underlig anledning, alltid innehålla mitt namn. För det är jag som lägger in sakerna där.

Här har jag dock ett viktigt inlägg, som de övriga familjemedlemmarna inte håller med mej om.

Jo, för hade jag inte slängt in allehanda kartonger, batterier, verktyg, gamla biltidningar typ ”bilmodell a´la 40-tal”. Urfula gamla samlade verk av nationalencyklopedin, typ 80 stycken, ofta likadana, stora kartonger… igen, som jag ABSOLUT inte får slänga, för ”de kan ju vara bra att ha” (citerade Micke här).

Ja, då hade hela vårt hem, sett ut som de där stackars arma rummen. Som nu måste agera förråd. Så det så, punkt. No discussion. Comprente? Yes! Det är faktiskt sant.

Så, mitt vackra shabby chick hem, med själ ska fortsätta få vara det.

Det innefattar alltså, att det i framtiden fortfarande kommer att finnas förråd i mitt hem.

För någon ful gammal tidning typ ”Dustin”… som för övrigt är den fulaste tidningen som gjorts, tycker jag…tycker inte Micke, som envisas med att lägga den fullt synlig på toaletten. För att han måste ha något att läsa när han sitter där.

”Den är väl inte ful?”, säger han och håller i tidningen som om den vore av guld och förstår inte alls vad jag menar.

Varför gör de den så ful, undrar jag? Skulle det vara för mycket begärt att inte trycka den på grått, trist och strävt papp? Då hade jag kanske övervägt att låta den vara framme… där på toaletten.

Eftersom den nu är så ful och eftersom jag absolut inte får slänga ett enda exemplar, så åker den in i ”bra-att-ha-rummet”, när Micke har läst ut den. Säg mej, VAR annars skulle jag lägga dem? De skulle vara travade på en hög som vid det här laget vore en si sådär tusen meter upp i luften. Var har man plats för ett sånt torn? Inte på toaletten i alla fall. Nä, de får sin plats ni vet var.

Så det är inte konstigt att jag måste få ha de här rummen. För att Micke och alla andra av mina familjemedlemmar har en tendens att spara precis allting. Ja, ett tag var det till och med så illa, förstår ni, att Micke fick för sig vi skulle spara på alla yoggiebägare. Ni vet, de där små som man kan stapla på varandra i plast. Han fick för sig, att de kunde ”vara bra att ha”. Ja, det finns säker nåt man kan ha dom till, men inte i mitt hem. Jag tänker inte ha en massa yoggibägare staplade i mina alla köks-skåp. Jag har saker där så det räcker, tack.

De fick åka in i de där ”bra-att-ha-rummen”, de också. Ni ser… det är mest Mickes grejer och sonens golfset och andra sonens draksamling. Samt tredje sonens alla urväxta kläder och leksaker.

Okey… det kanske ligger en och annan vacker kruka där också. Som är bra att ha.

Kraaaaam n