besöksräknare
Tänk vad långt vi kommit med det här att trivas på våra
arbetsplatser, runt om i hela Sverige. Tycker det verkar som vi jobbar mycket
på det. Att alla ska trivas, så bra som det bara går. Är det inte så?
Vi har fått det bättre på många sätt, bara de senaste
40, 50 åren. Förutom det materiella så är vi är bättre utbildad. Vi kan få kortare
arbetstid om vi vill och behöver. Vi har mer tid för våra barn, om vi vill och
vi har våra fritidsintressen, förhoppningsvis.
Trots allt detta, verkar det samtidigt som vi är
sjukare än någonsin. Folk går in i väggen. Folk är tröttare, mer stressade och
verkar må dåligt av en eller flera orsaker.
Det är rätt konstigt. Får inte
riktigt den ekvationen att gå ihop.
Tror att vi behöver få hjälp med att sortera vad det är
vi egentligen gör. När vi är på arbetet, är vi där och när vi slutar för dagen,
så ska vi verkligen göra det. Inte gå omkring och oroa sig, fundera eller ha
bråttom med att hinna göra allt som måste göras hemma. För att sedan stupa i
säng och börja om igen, nästa dag. Dag ut och dag in.
En av de mest fantastiska egenskaper vi människor har
är att vi kan lära oss, att i ett sammanhang beter vi oss på ett visst sätt,
och i ett annat beter vi oss helt annorlunda. Alltså, på jobbet är vi en
anställd som gör våra sysslor och när vi är lediga gör vi andra saker. Vi beter
oss inte som en anställd när vi är hemma och är lediga, eller tvärtom.
Vi går på skolor och universitet, förväntar oss att
kunna lära oss något där och sedan ta det lärda med oss. Vi har internet, vi
har mobiler och allt annat som gör att vi alltid kan om vi vill lära oss nya
saker.
Fast allt detta tror jag gör oss människor stressade.
Tänk att jag kan sitta här, i min soffa och med några små tangenttryckningar är
jag på andra sidan jordklotet. Det är svårt att greppa och ändå så härligt
befriande. Om man väljer att se det så.
Vi har alltså egentligen bara förlängt våra verktyg att
komma ut i världen.
Fast det får inte ta bort den lilla människan i dig.
Jag menar, när dagdrömde du senast? Fantiserade?
Längtade efter något sorts lugn och ro.
Jag tror att vi ibland liksom sugs ner i stressträsket, förblindar
varandra och lever våra ineffektiva ickeliv med nätverk.
Ja, nätverk är bra, men de tar också tid. Mycket tid.
Mejl som ska läsas, möten som ska göras. Nätverk kan vara förödande när det är
stressade människor inblandade i dem.
Fast också åh, så befriande att kunna mötas. Trots att
världen är stå stor, har vi fått ett grepp om den. Mina låtar kan spelas av
någon på andra sidan jordklotet och beröras av vad lilla jag, har att säga.
Här ifrån mitt lilla växthus, där jag sitter och
komponerar. Till Japan eller Tokyo City.
Kraaaaaam n
