Den dimhöljda skogens snigel...





räknare
besöksräknare

En sån härlig kväll. Det var jättevarmt ute. Klippte gräsmattan, plockade fallfrukt och bara njöt. Grillade.

När jag skulle lägga Malte och dra ned rullgardinen, såg vi månen. Det var den vackraste fullmånen och dimman låg så vackert. Han ville bara ut och ”känna på dimman!” Det kunde jag hålla med om. Ville också ut och känna på den.

Sagt och gjort. Vi tog en promenad ut i den täta dimman. Malte blev jätterädd för en läskig snigel. Han blev så rädd att han hoppade upp på min rygg och där fick han sitta resten av promenaden.

Jag var mest rädd för att vi skulle råka stöta på en stor och läskig älg eller nåt. Kanske ett hungrigt vildsvin. Huh, hemska tanke.

Det läskigaste som hände mig, var väl att jag råkade stampa runt i en koblaja medan jag balanserade under fullmånen med Malte på ryggen.

Fast åh, vilken kväll det var. Varm, tyst.. bara ett rådjur som skällde långt bort.

…och ljudet av mitt klafsande i koblajan då.

Nu ligger både skorna och jeansen i tvättmaskinen.

Kraaam n