besöksräknare
 |
| Dagen efter min jobbhelg sluter jag in mig i min egna lilla "bubbla". Tänker på allt från små till de stora... tyck och tänk till om du vill. |
Även i det "lilla" fast det är ännu mer påtagligt när det gäller stora saker, som att sörja.
Du kan t ex. aldrig skynda på ett sorgearbete.
Det måste få ta den tid det tar och det finns ingen "manual" för hur det kan se ut.
Det finns lika många sätt som det finns olika människor.
När jag skilde mig (för länge sedan nu), fick jag något som kunde liknas vid sorg.
För att det inte blev som det var tänkt, liksom.
Det är klart att när jag i efterhand tänker på det, borde jag tagit itu med min sorg för länge sen.
Inte gått och burit på det väldigt tunga "bagaget" så länge själv.
Men jag var tvungen att bli mogen för det och det fick ta sin tid.
Självklart kan vi hjälpa varandra att få fram våra känslor i ljuset.
Fast vi kan aldrig bestämma när det är dags för någon annan att ta itu med svåra upplevelser.
Det arbetet måste få ske i sin takt.
Sen, när en tung sten är lyft...
... först då kan du ta tag i nästa.
