Liten och trasig... men bra ändå!

besöksräknare

Äntligen kom solen!
Jag kan gå ut och börja laga allt som regnat sönder.
Det känns härligt!
Kan också skita i det här som kallas för "teknikens under".
Är så TRÖTT på det, funkar ju aldrig som det ska känns det som.
Fast nu ska jag inte klaga, för nu är solen här.
Känner mig bara lite som"Stisch", (vet inte hur det stavas), sa: 
"Jag är liten och trasig... men bra ändå!".

Jag var ett "curlat", bortskämt barn!

besöksräknare

Undra vad dagens barn kommer att säga vi gjorde "fel"? 

"Jag - ett "curlat" och bortskämt barn!".
Även om nu uttrycken är nya så har det nog alltid funnits sådana i alla tider, mer eller mindre.
Visst har det mycket att göra med vilket årtionde du varit barn.
70-talisterna kunde såklart inte vara lika bortskämda pengamässigt som 80-talisterna.
Jag hade inte lika nya märkesjeans som  andra i min klass men var mer bortskämd genom att jag inte behövde hjälpa till hemma så mycket.

Var har det gjort med mig som vuxen då?
Ja, väldigt kort och koncist kan jag säga att det har tagit lång tid för mig att "växa upp".
Det var lite som en smärre "chock" när jag väl började jobba i sen ålder.
Än idag (tro´t eller ej), kan jag känna att jag liksom nästan ska bli "ertappad". 
Som om jag bara går omkring och "leker" vuxen.
Vet att det låter löjligt fast jag har inget bättre sätt att förklara det på.

Nu låter jag som om jag vore nån odräglig bortskämd människa som inte har vett att inse sina egna drag av personlighet.
Det är jag inte!
Tror jag är en rätt sympatisk människa (tycker jag i allafall, vad andra tycker får stå för dem).

Menar inte heller att du ska låta bli att ge dina barn uppbackning och uppskattning, för att det skulle kunna "skada" dem senare i livet.

Nej, att vara bortskämd kan du vara på så många olika sätt!
Att få mycket kärlek och omtanke, kallar inte jag för att vara bortskämd. 

Vi har  många konstellationer av hur våra familjer ser ut nuförtiden.
Det ligger mycket "skuld" hos många föräldrar, tror jag.
För att det inte "blev som det var tänkt" (skilsmässa och annat). 
Där tror jag det kan vara farligt om du skämmer bort barnen, genom att de får vad de pekar på.
Eller som i vissa extrema fall, där barnen styr hela familjen.

Undra vad våra barn kommer säga att vi gjorde för "fel"?
Ett ultimatum jag försöker leva efter är att alla har gjort vad som ansågs vara bra just då.

Vad tror du?

Manic Monday

besöksräknare

"Tell me why I don´t like mondays!", sjunger Bob Geldof.
Ryktet säger att den gjordes efter att en pojke skjutit ner sina kompisar på en skola?
Vet inte hur sant det är men för många andra betyder låten något helt annat.
Idag är det bara en av de där tråkiga, "galna" måndagarna vi måste ta oss igenom.
Ibland vill jag bara byta bort min personlighet och bli någon helt annan.
Inte för att jag tror att andra går omkring och är lyckliga hela tiden.
Inser att det så klart inte är så, fast vi är olika bra på att hantera såna här dagar.
"När jag "faller", så gör jag det hårt".
Långt ned och dunsar så det faktiskt nästan kan göra fysiskt ont.
Det jag då vill är att någon slänger ned ett tillräckligt långt "rep", så jag kan dra mig upp.
Även om det är någon annan i andra änden, får jag dra tyngsta bördan själv.
Huvudsaken är att du inte hänger upp hela ditt liv på någon annan.
Det är bara det att jag blir så innerligt trött på att gå på de där groparna.
Fast det tillhör livet, hur tråkigt den än kan låta.
Trots det fortsätter jag att lyssna på sentimentala låtar som får mig att känna att det är ok ändå.
The Bangles sjunger för mig:
"It´s just another Manic Monday".

Bara en av de där regniga, tråkiga måndagarna...

Vad skulle jag säga? Inte bra lära barnen göra fel, det är det ju inte...

besöksräknare

Man kan ju alltid "kompensera" med att vara lite snäll mot ankorna sen. Känns lite bättre så;) 

Malte och jag var hos tandläkaren idag.
Egentligen var det han som var det men jag fick äran att följa med och hålla handen.
Inga hål och mamma kunde pusta ut.

Efteråt fick vi kolla i en stor "kanin" om det fanns något han ville ha, nu när han varit så duktig.
Han hittade en ödla.
Jag hittade nån sorts "mumie" i tyg som var mycket sötare än ödlan.
Försökte få honom att välja den.
Han valde ödlan i allafall.
Trots det hänger nu "mumien" i mina nycklar och jag känner mig lite som en "tjuv".
Tänk va, stjäla från de små barnen!

Jag kommer att drömma mardrömmar om att tandläkaren kommer och tvingar mig erkänna!

Malte begrundade noga sin lilla ödla i bilen på väg hem.
Jag bara väntade på att få min "dom" när han skulle fråga om verkligen mammorna också skulle ta från "kaninen".
"Vad skulle jag säga? Inte bra att lära barnen göra fel!".

Så kom frågan jag sett han suttit och funderat på: 
"Har alla ödlor gåshud, precis som fåglarna?".
Tänk vilka smådetaljer de ser, de små barnen.
Mamman kunde pusta ut ännu en gång denna dag ;) 

Okey - upp till bevis nu!

besöksräknare

Nästan natt och jag är pigg som en "mört". Det är DÅ jag har min kreativitet på topp.

"Upp till bevis nu, är du en A eller B-typ?"
Jo, för det finns faktiskt sådana i vetenskapliga termer.
"A-typen" är den som har förmånen att styra hela världen. 
Alla vi andra får bara snällt hänga på.
Det är sant!
Den första typen är nämligen alla de som är morgonpigga, den andra tvärtom såklart.
Jag skäms inte det minsta över att jag råkar tillhöra den senare.
Kan sova precis var som helst mitt på dagen, vet ju att jag kan göra allt det där som måste göras senare.
"Jag undrar bara hur det kommit sig att A-människorna ska få bestämma ALLT?"
Är de så många fler än oss kvällströtta eller varför?
Hur jag än grubblar på det, finns jag inget svar.
Varför kan vi inte kompromissa då, som vi annars är så noga med att göra här i Sverige?
De som är morgonpigga kunde  ta alla fm-passen och vi andra kunde få komma lite senare.
Både arbetsgivarna och arbetstagaren som vinna på det.
En "vinn-vinn situation" alltså.
Kan tänka mig att jag inte är den första som funderat över dessa saker.
... särskilt när klockskrället ringer i ottan och jag LÄTT hade kunna sova typ 12 timmar till.

Första doppet!

besöksräknare

"Sommar, sommar och sol. Havet och vinden och doft av Kaprifol..."

"Fortare, fortare!", skrek han förtjust och log med hela ansiktet.
När mina två äldsta barn (Ph och Felix) var små "bodde" vi ute på sjön hela somrarna.
När barnens pappa jobbade var det bara vi tre i motorbåten med ruff och kök.
Då kunde jag också njuta av farten, vinden i mitt hår och doften av sommar.
Nu kan jag bara de två sistnämnda,det där med farten har liksom försvunnit nånstans på vägen.
Fast vattenvanan har jag, trots det kommer jag på mig själv att "skaka knän" när vi åker ute på havet, det guppar ju något så hiskeligt!

Dagen till ära ville Malte och kompisen göra lite egna äventyr ute på havet.
Det fick bli ekan, fast efter ett tag insåg de att det inte går så fort med den.
Det går liksom inte att komma upp i någon nämnvärd fart, hur fort man än vevar på.

En rofylld liten tur med kompisen ute på havet kan vara skönt...

Så det fick bli den lilla motorbåten.

Oj, så fort de åkte.

Runt, runt gick det.

... fast oj så mycket bättre om det rör lite på sig. "Fortare, fortare!"

När de så kom i land kanske det inte var så konstigt att en av pojkarna trillade i vattnet!

Du vet själv när du snurrat tillräckligt fort så är du vinglig även efter du slutat.

Det var vad som hände.

"Plums!", sa det och Malte "dök" under.

Hoppsan sa. Bryggan tog visst slut där!

Efter det ofrivilliga badet var det skönt att sitta i vårsolen och filosofera.

Jag frågade honom om han inte blev rädd?

Malte:

"Nä, bara innan jag slog i vattnet. Sen var det så vackert med solstrålarna som sken genom ytan".

Ja... undra om jag skulle tagit det lika bra jag.

Jag menar, att bada den 28 februari - huuu vad kallt!

Bästa sättet att torka är i solen. Åh, så sköönt.

En natt! Det räckte... fast man får inte skämma bort dem.

besöksräknare

I ett "solhav" av Solrosor inte långt från där vi bor.

Jag var borta en natt. Tydligen räckte det!
Jag fick ett olustigt bemötande när jag kom hem.
De döende blommorna jag så omsorgsfullt planterade ut igår, slokade!
Utom de i "Sandlåde-landet", de måtte haft nå´n sorts änglavakt eller nåt.
De står ju för böveln mitt på gräsmattan, medan de som frös var vid husknuten.
"Jaja, lite spill får man väl räkna med så här års", sa jag till Malte.
Det är ju faktiskt bara den 2:dra Maj än. 
Den vise damen i kön jämte oss hörde min diskussion med Malte när vi var i blomsteraffären.
Hon undrade lite försynt om vi verkligen vågade plantera ut dem än?
Jaa, tänkte vi. Det är väl inte så farligt.
"Man får inte skämma bort dem för mycket. Lite får de tåla!"

Tänkte vi ja!
Jag i bilen på väg hem:
"Det verkar som att världen inte är till för såna som jag!". 
Malte svarar förnuftigt:
"Om man inte gör några misstag, kommer du aldrig att lära dig nå´t heller. Har ju du sagt !"
"Jovisst är det så", tänkte jag.
Hörde riktigt min egna röst som desperat försöker trösta en ledsen Malte, när hela han "Hogwards-slott" i lego har rasat.
Oftast på grund av den där "dumma" dammsugaren... eller väldigt ofta, om jag ska vara ärlig. Fast det är jag inte;)
"Rom byggdes inte på en dag", sa jag till Malte när vi körde hem.
Han tittade konstigt på mig.
Förstod att han inte fattade ett "jota" om vad Rom hade med vare sig min trädgård eller hans "Hogwards-slott" att göra?
Fast vi pratade inte mer om det. 
Nu ser vi fram emot att få plantera dessa blommor.
"Det är bara på att igen!", som min gamle farmor sa.