"Men MAMMA då!"...

besöksräknare

Hej hopp i påsktider!

Idag började påsklovet och jag och Malte var ute i skogen och plockade ris. Påskpyntade fint med vårt hemmagjorda påskpyssel. Det gör inget alls om det syns att det är gjort av barnafingrar, det ska se lite sisådär ut tycker jag. 

Hönan "Agda" ligger och ruvar på Sture (katten). Hon är gjord av hönsnät och kommer med godis varje år.

Har sparat allt möjligt krimskrams ända sedan mina stora barn var små. Det tycker de är jättepinsamt när de kommer på besök med sina kompisar:
"Men mamma då... har du sparat den fula påskakycklingen? Den gjorde jag ju typ i trean!"
Påsken är alldeles för kort bara! Jag vill ha glada färger och påska-kärringar i varenda hörn mycket längre. Fast det är inget jag kan göra åt, får njuta så länge den varar.

Små kycklingar i marsipan

 Blir så glad av alla färgerna, det visar på att det finns hopp om en vår och stundande sommar i år igen. Trots att det känns som om vintern försöker bita sig kvar så gott det går. Hu, så kallt det är! Fast idag kunde jag och Malte fika i solens strålar  i hörnet av vårt hus. Det var mysigt. Jag drack kaffe och Malte åt glass och försökte hugga hål i isen i en av mina tunnor. Det gick sisådär. Det enda som hände var att jag fick en isbit i mitt kaffe:
"Lite får du väl tåla!", tyckte Malte och jag höll med.
Någon som verkligen får tåla kyla är vår "Gunnel!". 

"Gunnel"... kaffet frös till is. Hon hade det värre än jag som "bara" råkade få en isbit i mitt;)

Hon sitter nu i vår hage och får frysa dagar och nätterna igenom, stackarn. Vacker är hon inte, vår lilla påska-kärring men kul är det att sätta ihop henne. Har till och med gjort avtryck på mitt jobb genom att göra en där också. Det är inte lätt att låta bli, när man heter Pernilla och tycker det är så roligt att pyssla. Många säger att jag skulle passa att jobba med barn. Fast där har de fel! Det skulle bara sluta med att jag själv satt och pysslade, helt omedveten om vad som hände runt omkring mig. De små barnen hade kunnat ta vägen vart som helst, för när jag pysslar går jag liksom in i någon sorts trans. Superskönt är det, fast inte så värst bra om man måste ha koll på typ 20 barn eller hur många de nu är på såna där ställen. För många, kan jag tycka. Iallafall inne i stan, här där vi bor är det typ 8 st i en 1-3. Det är skillnad det och så borde alla barn få ha det. Fast det är en helt annan historia. Slutar med att säga:
Glad Påsk, lite såhär innan påsken ens ha börjat.
Tjingeling!