Det gör ont... och är härligt. På samma gång!



räknare
besöksräknare
Malte hälsar våren välkommen, bara några månader gammal
Så har den äntligen kommit.  Våren! Det känns i luften och en  del av växterna står redan i full blom. Alla körsbärsträd och såna där rosa Japanska träd ser jag när jag är på väg att hämta Malte (med tillhörande kompis idag). 
Det är lika härligt varje år. Det är som om jag tror att våren inte tänker komma alls också POFF är det sommar. 
Det är nästan så jag får lust att fira. Bara sitta där i mossan, som är det första som börjat växa i min gräsmatta. Fast det gör ingenting. Allt som växer är välkommet just nu. Bryr mig föga om ifall det är ogräs eller inte, jag tycker nästan det är ofattbart att det växer över huvudtaget.
I min trädgård
Malte och hans kompis springer runt som yra höns. 
Sätter oss i det ännu tomma och ekande växthuset som vi ska tvätta och göra fint. Tar en fika med saft och bullar. Malte säger:

"Jag tycker vi ska ha blommor i alla färger i år... utom i svart!". 
Jag säger att det kan väl vara snyggt det med.
"Joo.." säger han och drar ut på svaret som om han funderade. Tittar på sina
maskrosor som han håller så hårt i handen och säger:
"... fast jag tycker att vi ska ha några svarta och bruna blommor också. För det är rätt synd om dom  blommorna som har den färgen. Det är ju ingen som vill ha dem!"
Båda nickar väldigt övertygande.

Tja, tänker jag. Vi ska ha blommor av alla färger.
Det sägs att det gör ont när knoppar brister, så även för de blommor som är bruna eller svarta.
Det gör ont... och här härligt. På samma gång!

...med en mössa som har alla färger.