Fuck Google ask me!

besöksräknare

Gör precis allt jag inte ska göra idag - typ. Alltså ingenting. Får inte "tummarna ur" och finner mig själv sittande i soffan och kollar på  något konstigt program där jag inte förstår vad de säger. Försöker läsa på läpparna. Det är någon sorts  finlands-svenska men må så va. Tänker på mitt "lilla" mellanbarn som just tagit flyget dit och ska pröva sina vingar - utan mamma! Ojojoj, finns det någon magisk gräns då man slutar oroa sig för sina barn som mamma? Jag har då inte nått den än, kommer nog aldrig att göra. Hönsmamman har talat!
Tar med mig min kaffekopp ut i solen istället och låter de finlands-svenska få fortsätta prata bäst de vill. Solen smeker min kind och jag känner att våren äntligen är här. 
"För böveln...", tänker jag, " ... det var ju typ vinter i förrgår och igår blev det vår och idag är sommaren redan här! Hur i hela fridens namn gick det till???"

Hajjar nada och ingenting!

Det går så fort och varje år förundras jag över det. Precis som vi blir lika chockade över den första vinterhalkan och har glömt hur vi ska hantera en sladd varje år, verkar vi glömma hur fort våren är över. Eller att våra barn växer upp, det är konstigt.

... nä, går och tar mig en kaffe i solen istället!

Det får mig att tänka på en liten anekdot som min käre far brukade säga till mig när jag var liten. Då tyckte jag bara den var rolig och lustig men nu kan jag tänka att den är rätt sann, om jag ska vara sådär djup och tråkig. 
"Det var en gång en kalv - och då var sagan halv.
Så gick kalven ut - och då var sagan slut."
... ja, precis som med våren.
Jaja, jag vet den är barnslig fast det är jag med,
kram n 
Ps. apropå kalvar så var Malte med sin klass på ko-släpp idag. Undrar så när arrendatorn kommer med våra fem härliga små "koss-tanter"? 

De första blommorna är plockade till mamma. Vad är det nu de heter?