Tagen på bar gärning!

besöksräknare

En liten tur till Strandbjörket hann vi också med... fast det blev visst en dyr fika för vi fick p-böter. Hmm... och HUR ska vi förklara detta lilla missöde då? 
"Ja... men vi hade ju det så kul så vi visste inte att man dels varken fick stå där vi stod eller att tiden gick ut. Automaten tog inte kort och jag hade bara en femma på mig och då fick det bli den... liksom..."

10.30 skulle vi vara där. Jag och Malte skulle till tandläkaren. Nä, inte jag men Malte. Först hamnade vi på ett äldreboende (av alla ställen). Vi satte oss och det var så trevligt att konversera med de gamle. Det kändes bra för vi hade ju kommit i tid och allt. Tills jag såg skylten!.

"Det råder MAGSJUKA här så besök bara om du måste!"
Insåg att jag var på fel plats. Och hoppas verkligen inte den gamla senila damen som jag pratade med (hon bedyrade också att vi var hos tandläkaren för övrigt-hmm) smittade oss, vill inte ha den åkomman ingen.
Det blev till att springa, eller halvspringa om du försökt till på konsten att skynda dig med ett barn. Helt hopplöst! De hittar ju allt möjligt och omöjligt på resans gång. En sten, nån pinne som såg ut som Harry Potters flygarskaft. 
Ja, när vi väl andfådda hittade rätt fick jag då fylla mina fickor på min gröna skinnpaj med Harry Potterkvastar, stenar och annat krimskrams. De stod ut som två små påsar på sidan av jackan. Malte ha också fått en superdupertuff skinnpaj av sin bästa kompis Lukas. Han är ett år äldre och vi ärver hans plagg. Det är vi såå tacksamma för, det är nämligen så att Annelie, Lukas mamma har väldigt fin och dyr smak så jag bara tackar, niger och tar gärna emot. Tror nog jag är hennes gladaste mottagare för jag får mest, haha.
Hos tandläkaren gick det bra. Jag fick ingen utskälllning alls om att vi borstar slarvigt och att han äter för mycket godis. Nu vet jag att han inte gör det men jag har lite dålig erfarenheter från förr när jag gick med Philip och Felix. Jag var nästan rädd för att gå dig. Oavsett hur mycket vi tragglade med att göra allting rätt så hade Felix alltid problem med sina tänder. Det kan ju var så, en del har nån dålig saliv eller så, har jag hört. Vi andra har råkat få den bra sorten.

Såhär kan det se ut när kompisar ska sova över. Jag propsar på tandborstning, hur stora barnen än är.

Efter det körde jag till ett kontor på norr för att skriva på en lass-lista. Efter det bar det iväg till Kommunen för att skriva på ytterligare en lista. Det var roligt att ha Malte med, då blir det som om jag känner mig lite stolt. En moders instinkter kanske?
Vi började prata om de där böckerna vi läste när vi hade vår första kull med barn. Och att jag just nu läser den där boken  som en av Anna Wahlgrens döttrar skrivit. Den bevittnar en helt annan verkligen än den Anna W själv beskrev. Lite rolig läsning, kan jag rekommendera. Ja, man ska inte tro allt som står i tidningarna, det ska man inte. Tänk på det när du läser om mig någonstans.
Efter det bibblan. En snäll tant visade oss var alla Harry Potter och andra trolleriböcker fanns. De lånade vi. Träffade en av mina bästa vänner där och vi tog en fika. Det var mysigt.
Sen tillbaks, då stod hela fackgänget utanför och "nypte lite frisk luft" och min bil stod precis gämte. Micke hade givit mig strikta order om att inte shoppa loss och det löftet hade jag hållit. Lappen som viftade på bilen vittnade om annat. Böter - 400 kr. Jaja, där rök den där fina klänningen jag tittat på på Gina men men, det kan kvitta. Tagen på bar gärning alltså!

Malte har verkligen inte Dyslexi, han skrev och läste flytande böcker redan som tre-åring.

Väl i bilen på väg hem frågade Malte vad det fanns för sjukdommar som man inte kunde operera bort? Det fanns ju typ, tics, tvångstankar och dyslexi. Han undrade vad det sista var och jag försökta uttala det rätt, vilket det faktiskt inte var:
"Dyxeles... Dyselektiv... så tror jag man säger... Dyxelectiv!"
Han tittade på mig, arg nu och rynkade pannan rejält:
"Men mamma! Nu förstår jag INGENTING!! Vem har bestämt det ordet?"
"Det vet jag faktiskt inte, lilla gubben. Det står bara så i ordlistan:" svarade jag.
Malte:
"Han skulle jag vilja prata med om ett och annat, för han verkar ju inte ha fattat någonting! Man sätter inte ett så svårt ord att stava till och uttala om man nu har problem med det. Nä... han var inte bra på sitt jobb!" 
Jag skrattade och kunde inte mer än att hålla med. Fick till och med slå upp det för att kolla hur det stavas.

Mina gamla möbler hänger med några år till, innan de faller isär totalt.

Nu hemma igen och tvättar fönster och hänger gardiner. Allt tar sin tid men jag gör det lite i slow motion. Det får man göra när man är lite förkyld som jag. Synd om mig;)

Som belöning fikade vi i den ljumma vinden. Härligt med vår!