Än en gång står jag på perrongen och väntar på att tåget ska
komma och ta mig till Skillingaryd, fast denna gång behöver jag inte vara
nervös inför tävlingen längre. Förra gången hade jag inte vetat vad som väntade
mig eller vilka människor som jag skulle komma att lära känna? Denna gång är
jag lugn inför det, dock är jag lite orolig just därför att jag nu vet exakt
vilka personer jag ska komma att träffa. Både de människor jag tycker mer om
men även de som jag kommit sämre överens med på Farmen.
Jag kliver upp på
tåget och hör plötsligt hur någon ropar inifrån kupén:
”Men, Nilla! Vad gör
du här? Jag trodde du hade en säker plats in i finalen? Vad har hänt?”. Jag
sätter mig ner mitt emot de andra. Där sitter Palle, Gunvor, Sara-Marie och
Sofie. Jag förklarar så gott jag kan vad som hänt på gården efter att de åkt
hem och de skrattar åt mina bravader. De kramar om mig allihop och jag känner
mig lite lugnare. Alla konflikter som varit på Farmen tidigare känns nu helt
borta. Det har varit ett spel och det är vi alla medvetna om. Vi deltagare är
dock de enda personerna som kan veta exakt vad vi gått igenom och nu har vi
bara varandra att stötta oss emot. Det är som om vi har en tyst överenskommelse
om att vi ska göra det, vad som än händer när programmet väl senare kommer att
sändas på tv.
Det slår mig hur annorlunda mina Farmen-kompisar ser ut
härute i den riktiga världen. Gunvor är sminkad och Sara-Mari ser ut som om hon
stigit rakt ur en sextiotalsfilm. Sofie ser ut som en snäll liten flicka och
Palle har snälla bruna ögon som plirande tittar tillbaks på mig. Allt vi varit
med om är som bortblåst nu samtidigt som det känns som vi känner varandra på
ett väldigt djupt plan. Vi har varit tillsammans på en plats där vi lärt känna
alla våra svagheter men vi gillar varandra ändå. Tänk vad vi varit med om
tänker jag tyst och begrundar dem i smyg. Det var ju nyss vi gick där i skogen
på väg till detta äventyr. Gunvor tar upp en Champagne-flaska på
tåget och vi skålar i plastmuggar. De andra som sitter där med mig har varit
hemma en lång tid och verkar ha vant sig vid livet utanför Farmen men jag
känner mig fortfarande så ovan. Jag vet inte vilket som känns mest lyxigt,
Champagnen eller plastmuggen? Jag har inte hållit i en sådan på två månader.
