Lovebombing till alla söndriga små själar.

besöksräknare

God morgon alla glada!

"Lovebombing" av solen har det varit de senaste dagarna.
För Dig som saknat mig här, kan jag berätta att jag fullständigt typ "bott" i mitt stenparti.
Lyft, byggt och varit kreativ med den.
Jag fullkomligt älskar vara ute när det är sol.
Det är konstigt vad solen och naturen "läker små söndriga" själar fort.
Tror jag ska öppna klinik i mitt växthus, för alla trötta och glåmiga människor efter vintern.
Här kan vi sitta och tina upp tillsammans.
Dricka kaffe, käka glass och "bara vara", helt enkelt.
Mer behövs inte, man kan inte bli annat än glad över att se knopparna brista.
Mer "lovbombing" än så kan det inte bli.
Fast det räcker, för vad är kärlek ... egentligen?
Du kan ju känna kärlek till alla möjliga saker, till en vän, ett djur, barn eller naturen.

Som Nasse sa:
"Hur stavar du kärlek?"
Nalle Puh svarade:
"Du stavar inte kärlek... du känner den!".

Passa på att "känna" den medan solen smeker din kind, det är vad jag gör.

Jag är besatt av likes!

besöksräknare

"Jag är besatt av likes!", tänker jag, det är sorgligt men sant.
Undrar om det är ett vanligt fenomen eller bara är det bara jag?

"Hur blev det såhär?"

Läser att vi ca 300 gånger om dagen tar upp vår mobil för att kolla, det är många gånger det.
Jag gör inte så, det är mer att jag går in efter flera timmar när jag skrivit nå´t inlägg.
Fast då hoppas jag alltid att jag fått många likes.
Tror att gränsen mellan att hålla dig uppdaterad och att vara beroende är hårfin.
Mycket handlar nog om att den bekräftelse jag får på alla sociala medier är så snabb.
Fast nuförtiden jobbar jag med att stänga av mobilen helt ibland.
Det är inte hela världen om jag missar ett samtal eller mess, är det viktigt kan jag ringa sen. 
Datorn får också stå avstängd långa stunder.
"Det gäller att leva i verkligheten emellanåt. Glöm inte det!"
Att ha datorn i knät fungerar inte för mig, det blir ju skållhett på låren!
Tur är väl det!", tänker jag och går ut i vårvärmen.
Dricker lite kaffe, lyssnar på den öronbedövande fågelsången.
... och klipper mina kära rosor.

Vill att det ska bli såhär vackra även i vår. Då gäller det att sköta dem med omsorg.

Det var nog inte bara påsk-must hon druckit!

besöksräknare

I äppelträdet "hittade" vi en häxa från Blåkulla som tagit sig ett glas för mycket i påsk!

"Visste du att du möter en rattfyllerist lika ofta som du möter en taxibil?"

Varje dag är det 12 000 rattfyllerister som sitter bakom ratten i Sverige.
Då pratar jag om varje dag!
Räknat från 0,5 promille och uppåt.
Ska du gå efter vad lagen säger (0,2 promille), är det 16 000.
"Huh, det är inte lite det!"

I vårt äppelträd tillverkade vi vår sedvanliga lilla "Gunnel".
I år kraschade stackar´n i vårt äppelträd.
Kan ju säga att det var nog inte bara påsk-must hon druckit. 
I dessa tider gäller det att vara nykter i trafiken.

Var rädda om er om ni ska ut och åka i helgen.

GLAD PÅSK!

Smalltalk

besöksräknare

"Small talk!, tänker jag där jag sitter där mitt i tjej-gänget.
Ibland tänker jag att det betyder mer för oss än vad vi medger, eller ens vet om.
Annars hade vi gått och berättat våra innersta hemligheter för varandra lite var stans.
"Nämen hejsan! Det var inte igår, hur mår du?"
"Jovars. Har nageltrång och var med granntjejen i går natt!"
Nä... tror inte det hade varit nån bra idé, fast nog hade det varit kul alltid.
Sitter med en stund och pratar om "allt och inget", innan det är dags att köra hemåt. 
Fast när jag står där i farstun och knyter skorna hör jag bara ett enda stort "kacklande".
Det går inte att urskilja ett enda ord.
"Som en enda stor hönsgård låter det".
"Fast, det är inget fel i det", tänker jag när jag leende kör hemåt.
Undra om killar också låter så på sina träffar?
"Nä, de låter nog mer som en brummande björngrop!", hinner jag tänka innan min hand "självmant" sätter på radion.
Höjer till tonerna av "Hotell Calefornia".
Himla bra låt det där.
Det är inte bra med tystnad för länge.

"I Want Candy!"

besöksräknare
"I want Candy!".
Det är nog inte många som minns den låten?
Bow Wow Wow, hette de och leaden hade sån´t hår som är populärt idag.
Du vet när det är snaggat på ena sidan och långt på den andra.
Vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen men oj vad jag ville ha det då.
Fast så har jag alltid haft min "skräck"  för frisörer så det blev aldrig av, tur var väl det.

Nu står Påsken inför dörren och pysslet står härliga till.
Vi är lite lata idag, Malte och jag så det blir mest lite stillasittande ritande för oss.

Japp, ritade den söta kycklingen själv (skryyt;)

Japp, ritade de små kycklingarna själv (skryyyt igen;)
I bakgrunden ser du Maltes kort med Skyliners på (såklart;)

Vad julen handlar om vet barnen något sånär, även om det är klapparna som är viktigast.
Fast vad Påsken handlar om, det verkar de inte ha en aning om!
Inte för att jag är speciellt kristen men nog har man väl ett litet "hum" i allafall?

Försöker förklara för Malte, han verkar titta helt förskräckt på mig!
Inser att det nog är lite för otäckt att höra hur någon som hette Jesus återuppstod från de döda och hur han spikades upp på ett kors.
"Nä, hujedamej!", säger jag och försöker desperat komma på något annat att säga.
Vill ju inte att pojkstackar´n ska få några men eller så.

Han fortsätter rita.
Vi är helt tysta. 
Han ser sammanbiten ut och säger:
"Ja, det skippar vi, tycker jag med!" 
Jag pustar ut och han fortsätter, nu lyser han med hela ansiktet:
"... huvudsaken är ju att vi får godis!".

Japp, tänker jag och fortsätter nynna på "I Want Candy".
Dudddudududu dudu! (så låter trummorna;)

Nu ljög jag igen... det är för sorgligt!

besöksräknare

Ps. innan du börjar läsa vill jag förklara att jag har INTE ljugit och det är INTE jag som ska säljas. Pippi säger så och huset är till salu. Såg nämligen att det såg lite lustigt ut när jag läste ;)

"Ja... nu ljög jag igen... Det är för sorgligt!".
Pippi ser surmulen ut, fast bara nå´n sekund.
För då är det nästa lek som ska tas itu med, "inte nudda golv".

Tänk om livet hade varit så enkelt.
Om man "råkade" slänga ur sig en och annan liten lögn i alla hast, hade det bara varit att berätta det.
Livet går ju trots allt vidare ändå, oavsett om man ber om ursäkt eller inte.

Nä... då är det bättre att lära sig av allas vår kära "Pippi".
Om vi ska tro henne så ljuger de i Kina mest hela tiden.

"Ja, de ljuger så de blir blåa i ansiktet. Så det så!", säger hon glatt.
Allt medan hon swischar runt på skurkvasten när hon skurar golven.

Jag har förresten skurat av hela "Pippi-huset", för nu ska det väck.
Det gäller att hänga med i svängarna när barnen växer så det knakar.

Överkörd av en ångvält... typ.

besöksräknare

Småbarns-förälder!
Alltså det är ett heltidsgöra, jag lovar.
"Shit, vilket jobb det är att få tiden att gå ihop!".
Fast (precis som "Stocklmaren" på teatern jag var på igår pratade om), känner jag inte alls igen mig när folk pratar om att det är som att lägga ett "pussel".
Alltså det känns mer som om tiden kommer emot mig i "hundratjugo knyck".
Ja, som en ångvält!
Det gäller att ducka och försöka ta sig fram i allafall.
Det är skoltider att passa, mat som ska göras, möten på jobbet. 
Mitt i allt det där ska jag försöka vara snäll mot mig själv också.
"Hur i hela fridens namn gör folk?"
När jag tänker efter  funkar det trots allt rätt bra ändå, för dagarna går och jag lever fortfarande.
Medan jag skurar golv samtidigt som Chilicornkarnen puttrar på spisen, lyckas jag snyta en och annan unge.
"Förstår inte själv hur jag lyckas!".
Fråga mig inte hur det här hänger ihop.
Det bara gör det liksom.
Punkt.