besöksräknare
Småbarns-förälder!
Alltså det är ett heltidsgöra, jag lovar.
"Shit, vilket jobb det är att få tiden att gå ihop!".
Fast (precis som "Stocklmaren" på teatern jag var på igår pratade om), känner jag inte alls igen mig när folk pratar om att det är som att lägga ett "pussel".
Alltså det känns mer som om tiden kommer emot mig i "hundratjugo knyck".
Ja, som en ångvält!
Det gäller att ducka och försöka ta sig fram i allafall.
Det är skoltider att passa, mat som ska göras, möten på jobbet.
Mitt i allt det där ska jag försöka vara snäll mot mig själv också.
"Hur i hela fridens namn gör folk?"
När jag tänker efter funkar det trots allt rätt bra ändå, för dagarna går och jag lever fortfarande.
Medan jag skurar golv samtidigt som Chilicornkarnen puttrar på spisen, lyckas jag snyta en och annan unge.
"Förstår inte själv hur jag lyckas!".
Fråga mig inte hur det här hänger ihop.
Det bara gör det liksom.
Punkt.
