besöksräknare
Det var en gång en fågel. Den var så vacker. Hade fina färger och såg så oskyldigt på mej. Jag blev förälskad med en gång. Det kändes som om vi förstod varandra, där hon satt på sin lilla gren och betraktade mig. På samma sätt som jag betraktade henne.
Den lilla fågeln, var en varelse skapt för att flyga fritt på himlen. Det tyckte jag om. Fast vet du vad? Hon valde att bygga sitt lilla bo, på exakt samma ställe varje år. I min lilla fågelholk, i mitt lilla äppelträd.
Det är så mysigt. Tänk att denna lilla fågel, väljer samma bo år efter år? Ja ok.. vet ju inte om det är just samma fågel varje år.
Nu har jag satt upp en holk till, jämte den gamla som börjar bli så dålig att jag nästan är rädd att den faller isär. Dock har jag inte själ nog att ta bort den. Lagar den så gott det går varje år de flygigt bort. De små söta ungarna som föds i den.
Precis som med den första fågelholken så flyttar det in en annan liten fågelfamilj i den nya jag satt upp. Det gläder mej. Det är så roligt att följa hur de små växer och piper därinne.
De verkar ha någon sorts extrem överlevnadsstragedi. Allt det där med att flytta till varmare länder, när rätt tid är och så.
Tänker på hur de har det, därinne i sitt varma ombonade bo. Vi människor bär alltid på så många föreställningar om hur allt måste vara. Vi ser också gärna till att det blir som det måste vara. De små fåglarna, de ser bara till att fylla de behov de behöver ha för att överleva
Vi människor vi är också vanemänniskor. Om någon skulle komma med ett förslag om förändring, kan vi ibland bli rädda och ta avstånd.
”Tänk om alla gjorde så?!”
Vad är det som gör att vi är så rädda? Kolla på mig. Jag har haft samma frisyr i typ tolv år. Det ger en hint om att jag inte gillar förändringar. Fast det är faktiskt inte sant. För jag älskar folk som är udda. Älskar naturens skiftningar från vår, sommar, höst, vinter. Sår mina små frön som sedan blommar ut, bara för att dö.
Så visst älskar jag förändringar. Fast för den skull tycker jag inte att det är fel med vanor. För vi är vanemänniskor. Alla roliga saker jag företar mig. Alla roliga fester, kalas, bjudningar och så. De gör jag gärna om till traditioner. Som jag sedan inte kan hålla.
Fast den lilla fågeln. Som jag nyss förälskade mig i, den håller sig till sin vana. Flyttar in i samma lilla bo, varje år. I min röda eller blå lilla fågelholk.
Det har vi gjort till en tradition, den lilla fågeln och jag. Hon kommer och vi tittar lite begrundrande på varandra. …Och förälskar oss.
Det är en trevlig tradition.
Kraaaaam n
