besöksräknare
Vår stora katt
Nu ska jag skriva om vår stora katt. På begäran av en god vän, en tjej på jobbet och det gör jag så gärna. Här kommer nu en beskrivning av ”skogens konung”, enlig vår katts eget utsago. Bara för dig, min goda vän Veronica… och för Elle kan jag tänka och alla andra med, som har lust att läsa om vår tokiga katt.
När jag gick igenom alla fotografier i min dator, för att hitta något kul foto på honom, fick min dator plötsligt frispel. Alla bilder i en av mapparna, visades utom en, där stod det bara ”Alabama Joe”.
”Vem är det?”, tänkte jag och fick snällt sitta och vänta tills datorn ville ge mig svaret.
När bilden väl visade sig, blev jag så förvånad. Det är ju vår tokiga katt! Det hade jag glömt bort, att han hette något annat när vi fick hem honom.
Minns så väl den dagen vi hämtade hem honom. Det var i Ängelholm och Micke och jag tänkte slå två flugor i en smäll. Vi tänkte köpa något på Blocket, har glömt vad det var men vi åkte hem till säljaren för att titta på det. Vi glömde dock att berätta att vi i första hand hade åkt till Ängelholm för att titta på en katt. Döm om hans förvåning, när vi så fort vi träffades mer eller mindre ”tvingade” honom att lotsa oss långt ut i skogen där uppfödaren till vår katt bodde.
Det första vi gjorde när vi kom hem var att döpa om katten. Hädanefter hette han:
”Sten Sture Den Store Stövelfrisk.”
Dock kallas han enkelt för
”Sture.”
I verkligheten ser han bara väldigt sur ut. Som en sur gammal gubbe. Gråhårig och sur. Fast han är väldigt snäll, vilket andra inte alltid förstår. Till och med andra katter luras av hans utseende.
Stor är han också. Stor, grå och sur med mycket hår. Och då menar jag mycket. Som en tjejkompis till mig sa i förrgår när vi satt och fikade ute i solen:
”Kolla, där går en hårboll!”
Sen har han nog blivit lite gammal på sista tiden. Han har börjat gnäll-mjaua, låter som en jollrande bebis ungefär.
Baktung har han med blivit. Så varje gång han ska hoppa upp på fönsterbrädan eller diskbänken, trillar han ibland bakåt. Då blir övriga familjemedlemmar plötsligt intresserade av att studera taket eller något annat ointressant. Ty Sture skäms så för detta och kollar noga efter att ingen av oss såg han fumlighet. Det vill vi inte att han ska behöva känna. Finkänsliga som vi är i vår familj, tittar vi fortfarande upp mot taket, när han försiktigt tassar ut ur köket.
Sture fullkomligt älskar vatten. Går till och med ”igång” på det. Viktigt är att det droppar från kranen i lagom takt, sen sitter han där i diskhon och lapar, lapar och lapar. När han har lapat färdigt kan han sedan sitta och titta på vattendropparna i evighet. En annan tendens han har är att ta vatten i sin tass, genom att forma den som en skopa ungefär för att sedan dricka ur den. Dessutom tvättar han all mat genom att doppa den i vattenskålen. Ur vattenskålen dricker man alltså inte, i den tvättar man mat och tassar.
Var det inte så att katter ska vara ett av de renaste djuren som finns? Inte den gode herr Sten Sture Stövelfrisk. När han kommer in i vårt hus tar med sig halva skogen, hängandes i sin päls.
Var det inte så att katter ska vara ett av de bästa jagarna när det gäller att ta möss? Inte den gode herr Sten Sture Stövelfrisk. Alla sorkar, råttor och möss är kompisar med Sture. De är de enda som inte låter sig skrämmas av hans sura uppsyn.
Kraaaaam n
