besöksräknare
Det ljuva 60, 70-talet
Vet ni? Jag blev till under den ljuva sexuella revolutionen. Vilken tur att den blev av. Annars kanske inte jag suttit här idag…vem vet?
Så hör upp alla ni som gjorde sexuell revolution på 60, 70-talet! Jag tycker faktiskt att det ni gjorde då var bra. Jag skulle gärna själv ha velat vara ung då. Nu var jag ju bara en liten baby vid det tillfället men om jag varit ung då, det hade varit härligt. Jag hade säkert varit helt vild.
Tänk att få gå omkring i flätor, ha runda små glasögon och ett hiskeligt hop-plock av allehanda plagg. Alla inköpta på Myrorna, dvs. second hand.
Det verkade så befriande, att leva just då. Inga mobiltelefoner. Ingen stress. Nä, då skulle jag bara sitta där, på en filt i någon park. Med någon vän jag tyckte mycket om. Han skulle sitta där och klinka på gitarren och jag skulle sjunga.
Ja, och så skulle jag dansa sådär härligt frigjort med händerna rakt utsträckta från sidorna. Huvudet bakåt, slutna ögon och bara vara ett med musiken. Vara ett med naturen.
Vart tog ni vägen sen? Var är ni nu? Alla ni som gjorde denna underbara tid så minnesvärd. Är ni lika frigjorda än?
Nä, skulle inte tro det. Ni har nog blivit indragna i vårt samhällets fällor, som alla vi andra. Ni har nog skaffat både hund, hus, barn och man. Lika trogna varandra som vi människor tillslut har en tendens att vilja vara. Har själv alltid sagt att om jag vore ett djur, hade jag nog varit en elefant. Lika trogen min följeslagare och lika traditionsbunden. Eller så hade jag varit en fågel. Högt upp i skyn hade jag svävat. Flygt dit jag ville för stunden. Vill inte sitta i bur.
Men nu, med handen på hjärtat. Hur gick det då? Jag har faktiskt funderat lite över det. Hur gick det med all denna sexuella revolution? Frågorna är många,
”Vad var det ni missade, ni som stod på barrikaderna? Varför fick vi inte uppleva den jämlika, fria sexualiteten, ni drömde om? Vad var det som gick fel?”
Vet ni… jag tror att dagens människor egentligen inte är mer sexuellt fria än vad vi var förr. Ok, på 1800-talets Viktorianska tid, har Micke berättat för mig att man till och med klädde in stolsbenen för att inte föra tankarna på sex. När de skulle duscha förr, fick de inte vara nakna. Å hua, hemska tanke. Det var farligt. Tänk om man skulle se sin nakna kropp. Det kunde vara förenat med livsfara. Man kunde ju bli tänd, hemska tanke!
Min liknelse med detta är att det idag inte är fult längre att visa sig naken. Nästan tvärtom. Meeen, jag tycker fortfarande att vi försöker skyla oss.
Hur då? Jo, jag menar att det är ok att visa sig naken om man följer mode-trendernas ideal vad gäller utseende. Är du snygg och smal är det ok annars får du allt klä på dig.
Men det handlar också om tatueringar, piercingar till botox och silicon. Det tycker jag kan handla om att inte våga visa sin kropp helt naturlig. Så som vi föddes.
Det är väl okey om man råkar tycka att det är det snyggaste som finns, att göra tatueringar eller fixa till sig med botox. Men jag skulle inte våga. Varför skulle jag ta chansen att spruta in något medel i min kropp som jag inte vet vad det egentligen är för gift? Nä, då får det nog vara. Har det gått så långt, då lutar jag mig glatt tillbaks i min solstol och tar en macka istället.
Tänk vad härligt om modetrenden kunde gå lite mot det naturliga. Vad härligt det skulle vara, tycker i alla fall jag.
Kraaaaam n
