besöksräknare
Musikvideo på g
-”Jag vill aldrig bliva stur”, sa Pippi Långstrump. Undrar just om inte det gäller mig med? Tänkte på det idag. När ska jag bli ”stor”? Så där vuxen som det är meningen att man ska i min ålder?
Ja, jag erkänner. När jag kollar på de unga tjejerna på jobbet, tänker jag att när jag var i deras ålder, var jag alldeles för omogen för att sköta ett jobb så bra som de gör.
Undra om jag någonsin ska bli stor? Nä, jag får nog ge upp det. Har alltid något projekt på gång och detta projekt kan liknas vid att jag helt går upp i en lek. Du vet när man var barn och lekte. Då glömde man både tid och rum. Just den känslan får jag när håller på med mina olika projekt. Det kan handla om allt från att renovera utemöblerna, ordna med mina blomster, laga en god middag, ordna pyssellekar för barnen eller att göra musikvideo.
Idag var det musikvideo som stod på schemat. Kommer också så att göra imorgon. Det är KUL! Micke skulle filma mig när jag kom gåendes mot honom. Han fick gå baklänges och han skulle bestämma takten, var det meningen. Tror ni det funkade? Näpp, jag lyckades antingen gå för sakta eller för fort. Ena gången lät det:
”Men varför hänger du inte med nu då? Nu är du ju flera meter bakom. Gå fortare Nilla, gå fortare då”.
Andra gången lät det:
”Men SLUTA… du JAGAR ju mej… Gå saktare Nilla, stanna”!
Tredje gången lät det:
”Du kan ju inte titta in i kameran heela tiden. Kisa inte mot solen, se söt ut nu då, Nilla. Se SÖT ut, sa jag”.
Det är tur att jag älskar att bli filmad, vilket jag ju också har basunerat ut till hela Sveriges befolkning genom ”Böda Camping-serien”. Och en hemlis: kameran älskar mig med, så det så… blink, blink med ena ögat här.
Vi körde vidare. Nu ville Micke kolla en sak. Det finns nämligen något som kallas för ”greenscreen”, för att förklara lite för den inte så inbitne filmaren då. Detta betyder att, om man har något väldigt grönt bakom sig, kan man liksom ”klippa ut” objektet och sedan sätta in det i en miljö man vill ha, när man redigerar filmen.
Micke hade sett en gräsmatta som var så grön så den grönaste gurkan skulle blekna om man jämförde. Han ville att vi skulle prova om det gick att ha denna gröna gräsmatta som greenscreen.
”Men, tänk om någon bor där då”, sa jag och undrade vad de skulle tänka om det plötsligt dök upp två galna människor som började ha disco på deras gräsmatta.
”Nädå”, sa Micke. Han menade på att just denna gräsplätt var så stor, att de som ägde den omöjligt skulle kunna se oss där vi skulle vara.
Sagt och gjort. Kameran på plats och jag i fina klänningen. Låten på högsta volym och jag åmandes mot kameran.
När vi kommit en bra bit in i låten, tycker jag mig höra något som inte stämde riktigt. Det lät nästan som om vi fått med Maltes jämrande i bakgrunden av låten. Inte kunde väl Micke ha mixat så dåligt, inte likt honom, tänkte jag.
Jämrandet kom närmre och närmre. Tillslut hörde Micke också.
”Stäng av ljudet på cd:n”, sa han och vi stod stilla och lyssnade. Långt, långt borta hördes två människor skrika:
”Hallåååå. Vi tänkte skjuta här”!
Plötsligt ser vi att vi står och stirrar på en skylt, både Micke och jag. Det står ”Varning. Ha uppsikt till höger”, på skylten. Micke och jag vänder våra huvuden mot höger.
Visst, där står det mycket riktigt en man och en kvinna långt borta och viftar med händerna, så att vi ska förstå att det är oss de menar. Aha, det är en golfplan vi står på. Vi kan få en golfboll i huvudet om vi inte flyttar på oss. Det var ju artigt av de tu små människorna att varna oss först. De hade ju kunnat försöka pricka oss istället. Vill här säga ”TACK” till er… om ni nu mot all förmodan läser min lilla blogg.
Japp, så vad det med den greenscreenen. Men roligt, det hade vi. Och är det inte det som är meningen?
Kraaaaam n
