besöksräknare
En av de mest fantastiska egenskaper vi människor har är att vi kan lära oss, att i ett sammanhang beter vi oss på ett visst sätt, och i ett annat helt annorlunda. Alltså, på jobbet är vi en anställd som gör våra sysslor och när vi är lediga gör vi andra saker. Vi beter oss inte som en anställd när vi är hemma och är lediga, eller tvärtom.
Vi går på skolor och universitet, förväntar oss att
kunna lära oss något där och sedan ta det lärda med oss.
Vi har internet, mobiler och allt annat som gör att vi alltid kan vara tillgängliga omvärlden. Tänk att jag kan sitta här, i min soffa och med några små tangenttryckningar är
jag på andra sidan jordklotet. Det är svårt att greppa och ändå så härligt
befriande. Om man väljer att se det så. Fast allt detta tror jag också, gör oss människor stressade.
 |
| Tekniken har gått frammåt så fort ju... |
Vi har alltså egentligen bara förlängt våra verktyg att
komma ut i världen.
Fast det får inte ta bort den lilla människan i dig.
Jag menar, när dagdrömde du senast? Fantiserade?
Längtade efter något sorts lugn och ro?
Jag tror att vi ibland liksom sugs ner i stressträsket, förblindar
varandra och lever våra ineffektiva ickeliv med nätverk.
Ja, nätverk är bra, men de tar också tid. Mycket tid.
Mejl ska läsas, möten som ska göras. Nätverk kan vara förödande när det är
stressade människor inblandade i dem. Fast också åh, så befriande att kunna mötas.
Trots att världen är stå stor, har vi fått ett grepp om den. Mina låtar kan spelas av någon på andra sidan jordklotet och beröras av vad lilla jag, har att säga.
  |
| Tokyo City, där min musik spelas. Kontig tanke... |
Kraaaaam n
 |
| Ps. Du har väl inte missat att det är Kanelbullens dag? Nä, tänkte väl inte det;) |
