besöksräknare
Kör blint genom paradiset
Jag hörde uttrycket någon gång. Ibland tror jag att jag
gör det. Kör blint genom paradiset. För kanske är detta paradiset? Som vi lever
i just nu?
När jag är ute och promenerar. Börjar det nästan alltid
med att jag går fort. Jag har hörsnäckorna varsamt inpillade i mina öron.
Kläder efter väder. Huvudet sänkt och fötterna på språng. Fort går jag. Efter
passande musik. Dunka, dunka, dunka. Flås, flås, flås.
Efter ett tag, händer alltid detta att jag plötsligt
börjar se. Jag börja se den vackra bokskogen jag går i. Jag ser den glittrande
sjön. Jag ser de vackra skuggornas spel som dansar vackert för mig.
Det är då, när jag tagit av mig hörlurarna, lyft min
blick. Saktat ned farten för att bara stå stilla, vid vattnet.
Lyssnar förunderligt på den öronbedövande fågelsången.
Ja, det är då, som jag undrar varför det är så många
som åker långt, långt bort? För att se och uppleva vackra platser? Det finns
här!
Fast okey då. Du kanske säger att jag bara är
avundsjuk?
Ja, det kanske är så. Jag vill också, precis som alla
andra unna mig en vecka med sol, pool och drinkar med paraply. Jamen, säg den
svensk som inte har gjort sig förtjänt av en vecka ledigt på varmare bredder?
Det är inte det jag säger heller. Det är bara det, att
vi ibland glömmer bort att vi har vackra ställen på nära håll.
Det är bara det, att JAG njuter som mest, när jag får
sitta vid min korkek…
… och lukta på blommorna!
Jaja, okey då. Här var det ingen ek, utan ett äppelträd. Fast vackert det med! |
Kraaaaam n