Under ytan...

räknare
besöksräknare


Här är jag nu

Människor brukar säga att det märks att jag har ett bra självförtroende, när de sett de videos jag är med i. 

Det kanske verkar så. Då säger jag, både ja och nej. När jag tittar på foton av mig, kan jag se att det syns att jag tycker det är roligt. Ja, jag gillar kameran, det gör jag.

Fast, det finns ett stort men här. I verkligheten har jag faktiskt inte det. Något bra självförtroende. Det är först nu, på senare delen av mitt vuxna liv som jag vågat börja… kalla det ”blomma ut” eller vad det heter. Alltså, vågat visa vem jag är.

Jag förstår att det är tufft att vara ung idag. Fast vet du, den känslan. Den finns kvar i den vuxna kvinnan med, ibland. Inte hela tiden men då och då. I vissa situationer.

Nu yttrar det sig i att jag alltid känner att jag måste vara så himla duktig. Precis hela tiden. Måste hinna träffa alla mina vänner, sköta alla kontakter. Måste vara snygg. Ha en vältränad men kvinnlig kropp. Ha snygga kläder. Vara cool, rolig och underhållande.

Dagens unga tjejer har också krav. De ska läsa juridik, ekonomi eller nåt annat. Samtidigt som de även ska ha backpackat och varit på de häftigaste festerna.

Det är som om vi alla, oavsett ålder lever vårt liv för alla andra!
Jag fattar inte. Vem är det som fått oss att tänka så? Vem är det som fått oss att sätta så orealistiska krav på oss?


Vi små arma varelser, som kallas oss själva för människor.