Då i vårt mörka hus...

räknare
besöksräknare


Måste bara berätta att jag igår var på ett av de vackraste luciatåg jag  varit på. Det var barn från ca tre till sex år som sjöng. Det gjorde absolut ingenting att en del sjöng fel eller i otakt. Någon sjöng jättehögt fast bara i refrängen och det verkade som om den refrängen nog var till en annan låt. Någon fick struten på sned och någon tyckte det var varmt med tomtedressen och tog resolut av sig den mitt under akten.

Nä, det är just det som gjorde det hela så fint. Vad duktiga de var. Fick tårar i ögonen. Det är något att minnas, för tiden går så hiskeligt fort.

Satt vid köksbordet och filosoferade, som vanligt med Malte när han plötsligt utbrister:
"Nähä... nu är det nog dags för mig att gå och köpa tidningen!"

Jaha, tänker jag och reflekterar inte så mycket över det. Tänkte att det var en av de många lekarna han brukar hålla på med. Efter en lång stund kommer han äntligen tillbaks till köket. Fast nu var det inte den vanlige Malte som kom. Nä, det var "Pepparkaks-Malte", sa han. Ja, det var den sötaste lilla pepparkaks-Malte jag sett iallafall.

Nu innan jag åker till jobbet ska jag göra godispåsar till alla barnen som ska komma till vårt jultomteverkstads-kalas i morgon.

Kraaaam n
Så sööta mina små figurer blev. Goda med!