besöksräknare
 |
| Förr åkte man spark mycket. En fin tradition |
Att hugga en gran och ställa in i huset, är
ursprungligen en tysk och österrikisk sed. Där hade man julgranar redan på
1600-talet, läser jag. Några sekler därefter blev den allt vanligare på svenska
herrgårdar och gods. Först i slutet av 1800-talet började den förekomma i
vanliga hem. Då som liten och nätt, ställd på bordet.
Konstig tanke, egentligen. För mig känns det som om det
alltid har funnits gran i de svenska folkhemmen till jul, men det har det alltså inte.
 |
| Istället för att placera hela granen på bordet gjorde jag en genväg. |
 |
| Vem känner inte igen Jenny Nyströms tomtar? |
Senare blev det fullt av glitter, flaggor, glaskulor
och änglahår. De elektriska ljusslingorna slog igenom först på 1940-talet.
Sedan dess har inte julgranen förändrats så mycket. Men en del försök har
gjorts för att modernisera. Det har funnits granar tillverkade både i trä och som nu finns att köpa, i plast.
Ja, så ser det ut. Utvecklingen för granen i våra hem.
Tänk, från att ha varit en liten bordsgran, till vår stora ”disney-gran” med
röda kulor o ljus. Nu är det till och med
vanligt med helt vita, rosa och ljusblå plastgranar.
I de allra flesta hem förvaras julklapparna under
granen innan de delas ut på julaftonskvällen. Numera vet nog många varifrån
just ”julklappen” fått sitt namn. Att man förr i tiden klappade på dörrposten
innan man kastade in sin julgåva.
Jag har två böcker i min bokhylla. De står inte bland
de vanliga andra böcker som jag har. Nä, för de är så speciella och vackra.
Jag har en kärlek till det gamla, som är lite svår att förklara. Tycker gamla
ting ofta är vackra. Just för att de är gamla. Det finns så mycket historia
bakom, som får mig att fantisera och tänka.
 |
| Mina vackra böcker, får ligga framme att bläddras i. |
Det ena är en ”Bilder ABC-bok” från förr. Det står
tyvärr inte vilket år den är ifrån men den handlar i alla fall om ”stavningen i
enlighet med gällande föreskrifter”, som det står på framsidan.
Den andra boken
är ännu äldre. Det syns, dessutom står det att den är tryck 1848, på
Åkerbloms Boktryckeri. Den heter ”Biblisk historia”. På första sidan har folk
skrivit sina namn, de som ägt den. Den sista i raden hette visst Peter Johansson,
1868.
Läser i tidningen om en uppteckning, där bonden Aron
Johansson (f 1851) I Stavnäs socken i Värmland berättar:
”Jo, julträ, det fanns, det tror jag de. Man letade i
skogen så man fick en vacker gran och så hade man ett kors och satte fast den
i. Hade mor något bättre att baka av, så fick man en ring att hänga i, och så
fick man äpplen från herrgården. Men karameller hade de inte då. Ljus stöpte de
på den tiden, på fattigt maner kallades de dankar. Man tvinnade ihop tråd och
doppade i smält talg. Ljusen satte fast i granen här och där med snören.
Julträdet stod på golvet.”
I min ABC-bok, kan jag läsa om morgon, bords, och
afton-böner. Tänk, då skulle vi tacka för maten både innan vi åt den och efter.
”I Jesu namn till bord vi gå, välsigna Gud den mat vi
få!”
Och när vi ätit:
”För mat och dryck vi undfått här, Dig vare pris, o
Fader kär"
Amen
 |
| Avslutar här med Maltes egenhändigt gjorda julkort till bröderna. På framsidan har han klistrat ett självlysade skelett |
