besöksräknare
Visst är det viktigt att hålla på traditioner på julen, tycker du inte det? För min del, handlar det inte bara om att stycka och sockersalta skinkan. Göra press-sylta, revbensspjäll och koka grisfötter. Oj vad äckligt det lät, det var inte meningen. Försöker igen: "det handlar alltså inte bara om att laga god mat och göra hemlagat godis". Nu lät det onekligen lite bättre.
Jag menar, ta bara julbordet som exempel. Av grisen återstår idag oftast bara skinkan. Revbensspjällen, grisfötterna, grishuvudet och dopp i grytan lever sedan länge på undantag. Jaja, vi har förvisso både revbenen och doppet med på vårt men jag menar i det stora hela. Grishuvudet finns iallafall inte på våra bord, tack och lov för det, kan man ju tycka.
Sedan har vi då sillen. Den har blivit något av julbordets flaggskepp. Visste du att inlagd sill dök upp först under 1920-talet? Det var först 50 år senare som den fick sällskap av modärnare inläggningar som tex senapssill, läste jag i någon jultidning.
Ja, det verkar som att det under 80, 90-talet inte fanns någon hejd på experimenterandet. Det finns numera inläggningar med citrus, ingefära, saffran, vitlök, enbär, pepparrot, konjak, chili - ja, det mesta som du kan komma på. Det var inte lätt att välja när jag idag stod där och ivrigt letade bland alla innovativa smaker som det kommer nya av, varje år. Det blev löksill!
 |
| Äkta Sill 2011 |
Fast om vi tittar lite krasst på vad julen står för och vad den stod för förr. I forna tider var det en högtid då vi skulle tänka på Gud, Jesusbarnet och de tre vise männen som följde den där stjärnan och allt annat spännande som hände dom. Idag handlar det om att handla julklappar till varandra och att tomten ska komma. Fråga vilket barn du vill varför vi firar jul. Jag är nästan helt säker på att barnet kommer att svara att vi ska vänta på att tomten ska anlända den 24:e. Samt vad de önskar sig i julklapp.
 |
| Det var bäst att skriva till tomten så han vet innan han ringer på dörren. |
Ja, visst är det härligt med traditioner? Den härliga julefriden som infinner sig, efter att vi julstressat oss själva sönder och samman för att hinna med att göra allt.
Ja... när jag tänker efter, är det just det som är jul för mig. Allt det där i en enda mix. När jag sedan känner att jag har gjort vad jag kan. Härifrån min lilla värld. Först då, kan jag sitta här med mitt tända ljus i natten och faktiskt.... ja, faktiskt... känner jag nu julefriden. Du vet, den där riktiga känslan. Som vi människor, nog alltid någon gång under julen får känna. Ensam eller i sällskap. Rik eller fattig. Stor som liten.
 |
| Lakritsknäck. Ja, favorit! |
Nu vill jag dela med mig av ett icke traditionellt men förbaskat gott, (ursäkta min "franska" som en kär vän till mig brukar säga) recept på fudge:
 |
| God Jul! |
3 dl strösocker
1 påse turkisk peppar (hårda lakridskarameller)
2 tsk smör
Klä en form, ca 20x20 cm med bakplåtspapper.
Pensla pappret med lite fett.
Blanda grädde, socker, sirap i en vid gryta.
Koka upp och koka kraftigt utan lock tills termometern visar 120-125 grader (eller tills smeten håller kulprovet). Obs. rör hela tiden, det bränns lätt annars.
Det tar ca 12-15 minuter i en vid gryta alternativt 30 minuter i en gryta med liten botten.
Rör om då och då.
Krossa karamellerna genom att försiktigt dunka påsen med en liten kastrull eller mixa karamellerna och låt smälta i kolasmeten.
Vispas i 5 minuter.
Rör ner smöret och häll smeten i formen.
Ställ kallt att sätta sig. Skär eller klipp kolan i biter och lägg in varje kola i plastfolie eller smörgårdspapp.
Förvaras kallt i burk.
