Rullan går upp på Bohmans vind!

räknare
besöksräknare

”Havet vägrar inga åar. Havet tar emot alla.”

Det är ett av budskapen i en låt jag hörde. Vackert!

Det finnas många låtar om kärlek, och smärta. Ja, hur många gånger har inte människan förundrats över att det kontinuerligt kan skapas nya låtar? När alla kombinationer och melodier redan borde ha uppfunnits?

Det finns tusen och åter tusen till som bara väntar på att bli komponerade. Konstig ekvation.

Där satt jag nu med hörlurarna på samtidigt som vi satt vid köksbordet, Malte och jag och fortsatte bygga på vårt legohus. Ja, jag vart ju tvungen att ha hörlurarna på eftersom jag var rätt utless på den musik som Malte envisas med att spela hela dagen lång på hög volym. Nämligen… nu säger jag det du så väl vet, du som brukar följa min blogg, ja just det, Mora Träsk. Då vet du också att jag faktiskt tycker de är bra, bara inte hundra gånger per dag! Det kan bli lite tjatigt i längden. Nu var det ”Ulle-mulle, Ulle-mulla” som spelades av dem. Då tog jag på mig hörlurarna. 

Gammal känd musik och nya texter strömmade in i mina öron. Allt från hårdaste hårdrocken till vackraste visan av Taube. Ja, jag är verkligen allätare.

Hör nu i mina hörlurar:

”När kärleken kommer oinbjuden, plötsligt och okysst…”, sjunger en vacker kvinnoröst i mina öron.

”…när den knackar på ditt fönster, spring för att öppna men först…”, jag slås över att en röst med så enkla medel kan låta så naket, så fräscht.

”…stäng dörren till dina tankar, låt hjärtat tala.”

Blundar och njuter. 

Sedan hör jag något annat. Det är något som inte stämmer. Någon not som inte sitter rätt. Vad är detta? Musiken som först var så vacker låter nu mest som ett enda summesoriom (om det nu finns ett sådant ord?)

Med ens hör jag vad det är som är felet. Det är Malte som sprungit och höjt hans musik. Mora Träsks Leif Walter sjunger för full hals och hans röst infiltrerar sig i min:

”Rullan går upp på Bohmans vind, rullan går, rullan går!”

Det får mig att komma tillbaks till verkligheten, igen. Han har den tendensen att ta mig tillbaks, min käre lille Malte. Eller Leif Walter, var det ju i detta fall.

Nu fick jag annat att tänka på än romantisk, vacker musik. 

Vad är det där ”rullan” och vad menas med att ”rullan går?” Och vem i helskotta är ”Bohman?”

Maltes teckning