besöksräknare
Okey, börjar med att Dissa detta "fenomen", (har du något namn på vad det är så dela gärna med dig av det, för jag har det då inte):
Du vet känslan av att inte höra till, som om det vore något fundamentaliskt "fel" på mig.
Att jag hör hemma på planeten Mars och bara är här utklädd till människa.
 |
"Livet är en konstig plats att vara på", tänker jag ibland.
|
Då hamnar jag dessutom bakom nån "drasut" som envisas att köra typ 20 på en 90-väg och ingen möjlighet att köra om så långt ögat når.
Sen är som om någon liten gubbe är gömd bakom nåt träd vid simhallen där jag bor.
Han signalerar:
"Nu kommer hon igen, slå över till rött för göta gubbar".
(det senare är nog smålänskt?).
Jag lovar, det gör verkligen det!
Visst kan det vara stunder jag "inbillar" mig att det alltid är så men hur kul på en skala är det om du får fria åk på karusellen du alldeles nyss köpte en dyr biljett till?
Nä, just det!
Alanis Morissette gjorde en låt om just detta "fenomen":
"Det är som att leta febrilt efter en gaffel när du är hungrig och allt som finns är bara knivar.
Det är som att träffa sin drömman...
... för att sekunden senare få hälsa på hans vackra fru!".
Detta hemska fenomen dissar jag så det kan slå sig i backen på.
Så det så!
