... då hände nå´t med mig!

besöksräknare

Att le lite mot sig själv, skadar ingen.

"Vi är ett slött djur!", tänker jag när kön sakta ringlar sig fram på Ica.
Fast trots att jag känner mig stressad, förstår jag att inte ta ut det över någon okänd.
Det är ju inte stackars tantens fel som står  före mig och fått för sig att tömma sina småmynt.
"En, två, tre...", säger hon sakta med skrovlig "tantröst" och fortsätter:
"... Hur mycket skulle ha lilla vän? Två hundra var det ja!"
Det tillhör sunt förnuft att inte låta andra lida för att de inte är "snabba nog".
Jag ler mot tanten och hon ler tillbaks...
... och då händer något med mig!
Jag blir varm i hela kroppen och fylls med något slags vemod.
Kanske skulle man kalla det för någon sorts "kärlek"  till oss arma små varelser?
Tänk om vi kunde vara lika kärleksfulla mot oss själva!
Det är så enkelt - egentligen!
Ge dig själv lite beröm och le inombord, mer behövs inte för att bli glad och varm.
Prova själv får du se!
Särskilt de stunderna då vi ofta är på tok för "stränga" mot oss själva.
Min erfarenhet säger mig att jag överlever ändå.
Nu har jag därför bestämt mig - min tuffa "självkritiker" ska minsann inte få stå i vägen.
Visserligen lättare sagt än gjort.
Men att försöka räknas väl också?, tänker jag medan jag leende tittar på tanten:
"... hundranittioåtta, hundranittionio... två hundra!" säger hon och pustar ut.
Det gör jag med.